SUDDENLY I FOUND THINGS IN MY FACE THAT SHOW MY FRUSTRATION....

De senaste dagarna har tärt på kropp och själ... Livet som gift med stor familj är verkligen MER än underbart så kring DET finnns bara varma tankar och ett lyckligt klappande hjärta. Det är mer omgivningen som på ett för mig, oacceptabelt sätt beter sig mer än illa.

När jag såg mig i spegeln i morse visade spegelbilden min ögon med ett stänk av sorg i. En sorg över att små människor gör sig stora genom att kliva på andra. En stunds eftertanke resulterade i att jag sträckte på mig, log åt min spegelbild och fattade beslutet av att inte låta något påverka oss och vår värld. Min sorg ägnas mer till tanken på att liten aldrig kan bli stor...

Men vad vore världen utan dessa reflektioner? Det är då man verkligen uppskattar det man har.

Love / Cat