The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

onsdag 27 juni 2012

ADVENTUROUS.....





Jag är av uppfattningen att Livet måste innehålla minst ett äventyr varje dag! Livet i sig är ett fantastiskt äventyr... Jag är så tacksam att jag få ta del av det och KAN inte låta bli att tänja på gränser. 


Idag gjorde jag det igen. Den 9 juli kommer resultatet presenteras för att se vart Äventyret valde för väg denna gång. 


Ahhhhhh...... Att jag inte kan låta bli - men.. det är det som håller mitt sinne ungt... Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna.. 








Love / Cat 

måndag 25 juni 2012

BOOST YOUR FEMALE HORMONES....





Det är riktigt sexigt att invänta sin 50 årsdag. Det är otroligt stimulerande att ta tag i träning, nya mål och att låta livet komma ikapp kroppen. Jag har levt ett galet liv där kroppen har fått utstå prövningar utöver det mesta. Under början 90-talet arbetade jag som stuntkvinna i de flesta svenska filmproduktioner. Det är det inte så många som vet. Jag har brunnit, blivit skjuten, påkörd och slängd i iskallt vatten och blivit släpad på grusgångar. Utövat fall från höga höjder och slängt mig in igenom glasfönster med rep i Hamiltonfilmerna. Under dessa år tog jag även flygcertifikat för A- klass - flugit Cessna, Piper Cherokee och Supercub och tog samma år dykcertifikat i Mexico. Mina hormoner - adrenalin och "stresshormonerna" har legat på topp i snart 30 år. Det är inte så konstigt att jag valt vägar inom kampsporten med den offensiva delen som drivkraft. Därefter kom viktträning och kroppsbyggning in som en naturlig följd. Den dagen jag skriver mina memoarer... well... det kommer sätta ett avtryck och förmodligen göra intryck. MEN det är inte därför jag skriver detta inlägg. 




Jag vill öka förståelsen över hur våra hormoner styr vårt liv. Manligt som kvinnligt. Att låta de naturliga hormonerna få arbeta optimalt har alltid varit en passion för mig. Jag började med p-piller under en tonårsperiod då jag inte förstod bättre, men slutade med det vid 21 års ålder. Efter det har inte ett hormon preparat kommit innanför mina fysiska väggar. Jag vet att många tror att det är så tack vare mina år inom tävlingssektorn.... Men vet ni.. Trägen vinner. Jag har kämpat med att bygga upp min kropp sedan jag var 3 år med balett som intro tätt följt av elitsimning, gymnastik, judo och därefter det som fortfarande är min passion..


Väcker jag din nyfikenhet? Bra.. Kvällen är sen och sängen nära... To be continued... I have a story to tell...


Love / Cat 

söndag 24 juni 2012

HOW TO MAKE IT WORK... WHEN YOU ARE TURNING 50...?





Jag får ofta frågan - och förmodligen mest för att min man skrivit boken "Träning för män 40+" - HUR tränar man, hur äter man, hur fungerar kroppen i träningssammanhang som kvinna i medelåldern? Är det försent att börja? Hur går man tillväga? Behöver man tänka på något särskilt? Svaret är: Ja, ja, & ja.... Det är ALDRIG försent, men det är helt annorlunda beroende på NÄR man börjar och vilka mål man har. Nyfiken? Det kommer bli min nästa följetång.... 


Det handlar mycket om hur man tränar och lägger upp kosten som nybörjare och rookie som ung? MEN ingen belyser vad det innebär när du är äldre. Den kunskapen besitter jag - och delar den gärna med DIG som känner sig träffad.... Vi behöver tänka annorlunda, träna annorlunda och behöver deifinitivt kostsupplementering samt explosiv träning för att våra naturliga hormoner ska må bra! 


Tomorrow is another day - har du frågor? Passa på att ställ dem nu.. Svar kommer under veckan!! 


Love / Cat 

FAMILY TIME...

För mig... som är ett ensambarn.. ett skilsmässobarn, långt innan det blev ett begrepp... är familjen helig. Jag har levt i de mest underliga konstellationer men med en kärna av trygghet ifrån mina morföräldrar. De  stickade strumporna i julklapp, lektionerna i att laga mat.. på riktigt och mina barndoms julaftnar med så mycket kärlek att jag idag fortfarande känner doften av två fantastiska människor.. Min morfar var yrkesmilitär och min mormor var kokerska med magiska fingrar i köket. Det har nog bidragit till min ådra både för att älska matlagning från grunden och att att leda mina adepter i livet med en stark hand. 


Ibland är det nyttigt att kliva ett steg utanför sig själv - resan till Gotland var en sådan upplevelse. Min man och hand bror har sina rötter där. Hela tjocka släkten - en HELT underbar sådan blev en del av vår korta resa som hade ett avbrott för bröllopet i Stockholm. 


Vilka dagar, så härligt att komma hela min familj nära... på riktigt!! 


Vi avnjöt några underbara dagar i Rosornas stad, nära havet.. Jag är kär... på det där äkta sättet man bara kan bli, när kärleken är besvarad. Visby - in my heart - with my family....


Jag borde tagit fler foton... men till och med min kreativa ådra loggade ur... Njut av de bilder som jag valt att dela.. Vi besökte Kneippbyn, Gotlands nöjespark, njöt av fossiler och historien om Gotland som korallrev, glasblåseri och insikten om att människor faktiskt finns inmurade i den berömda "muren". Vi avnjöt sol, mat & vin och kattguld.... Ett sommarminne sent att glömma!! Längtar redan tillbaka... 













Love / Cat 



lördag 23 juni 2012

HOMEMADE.....





En midsommarhelg i njutningens tecken... Efter en låååång sovmorgon, en härlig powerwalk (för mig numera uppblandad med lätt löpning) åt vi en ljuvlig frukost. Fruktsallad på äpple, banan och persika med valnötter och paranötter. Till det en stor varm kopp kaffe. hela förmiddagen har jag ägnat åt att botanisera i vad jag kan göra av allt som växer i min trädgård och i växthuset - mycket spännande att faktiskt odla functional food och omvandla detta till kulinariska smakupplevelser med dofter som intar hela huset. 


Idag regnar det - en dag som gjord för att odla kreativitet. Efter ett träningspass med ännu mer kardioträning känns det verkligen att resultaten kommer bli som jag önskar. Nu är jag riktigt på väg mot det mål jag satt upp. Till och med maken sneglar lite med beundran över min envishet... Både vad gäller växterna som den fysiska förändringen. Han har ju faktiskt inte levt med mig under min perioder fyllda av mål, utan kommit in i mitt liv där mycket både yrkes- och träningsmässigt varit status quo. Tillsammans lägger vi in en högre växel där kosten kommer få en ännu större betydelse då ett av besluten är att allt vi stoppar i munnen ska ha en funktion för att kroppen ska må så bra som möjligt, inte bara på grund av att vi båda älskar god mat. 






Idag har jag lagat rabarberchutney - underbart gott till grillat. Det bästa är att normalt sett när man tillreder mat som chutney krävs mängder av socker, speciellt när man använder rabarber så den är ganska sur. Jag kan inte beskriva min lycka när jag äntligen hittade det efterlängtade naturliga sötningsmedlet Stevia i butiken. Vilken vändning för alla som för vikten av att hålla sitt blodsocker under kontroll men ändå önskar njuta av sötman i mat. 


Stevia är en ört som är 600 gånger sötare än socker, helt utan kalorier och utan de biverkningar som t ex aspartam och kemiska sötningsmedel gör. Underbart!!


Jag har även tillagat mynta och basilikapesto med citronolivolja - underbart till grillat och till färsk pasta. Färger och dofter har omgivit mig hela dagen och finns nu samlat i vackra glasburkar för att avnjutas hela sommaren. 






Nästa projekt blir rosenblads gele - vacker för ögat och en njutning i gommen. Ett besök i butiken för att inhandla med Stevia blir dock nödvändigt först - sen väntar en kväll med grillat och njutning framför brasan.


Love / Cat 

torsdag 21 juni 2012

RUNNERS WORLD...





Att leva i min värld innebär en ständig förändring. Jag är en motståndare av stagnation och en sann vän av förändring. Sedan januari 2011 förändrades mitt liv på ett sätt jag inte trodde. Jag föll riktigt illa på isen som skridskoprinsessa och skadade min vänstra arm ordentligt. Då jag anser att jag är odödlig och att skador läker har jag nu ställts inför ett vägskäl. 


Armens båda ben i underarmen, ulna och radius, försköts rakt upp i överarmen med effekten av att rejäla sprickor, en töjning av ledband och svåra blödningar och trasiga ligament gjorde mitt liv till ett helvete första halvåret. 


Ja, jag VET att jag är hopplös - jag borde ha åkt in direkt till akuten och fått armen gipsad. Det som hände var att jag snabbt efter fallet, konstaterade att det inte var brutet men ordentligt ur led. Så... självklart drar jag armen i rätt läge... själv.. liggandes på isen med en obeskrivlig smärta. Min man - som var ute och åkte långt ifrån mig, kom och frågade.. Älskling - varför ligger du här? Efter att ha bitit ihop, torkat tårarna och givit maken instruktionen - uppehåll barnen... jag måste av med kläderna och se hur illa det är. 


En solig lördag, när halva Sveriges befolkning åker skidor och skridskor är oddsen stora att väntetiden på akuten blir till timmar. Därför åkte jag inte dit. 


Jag väntade två dagar och väl där, stirrade ortopeden på mig efter att ha studerat röntgenbilderna och undrade nog om jag var riktigt frisk. Vad svarar man på det? 


Nåväl... kontentan är.. att min arm hoppar ur led ett par gånger varje månad. Jag är totalt instabil men kan träna styrka om jag verkligen har kontroll över rörelserna. Jag kommer aldrig kirurgiskt göra den korrigering som behövs. 






Så.. vad göra? Jo, man hittar NYA mål, nya utmaningar utifrån vad jag KAN göra och strunta i begränsningarna... Så nu - kliver jag in i "The runners world". Du som känner mig VET att jag hatar att löpträna. Jag har provat ett par gånger och dööööör av tristess varje gång. 


Men nu är beslutet fattat - jag vill inte ha mer muskler, jag dedikerar min kropp till kondition och eufori över att använda kroppen på ett nytt sätt - very sexy!! 


Jag är nu inne på min andra vecka och håller på att disciplinera min kropp till en ny dimension - kan konstatera - wow - vilka BEN man får. Jag har av naturen alltid varit lätt att träna med en symmetri som gjort det enkelt att tävla. Trots alla flytter, alla ouppackade kartonger lyckades jag hitta den första bild som egentligen är helt opublicerbar då den inte säger så mycket tack vare bildkvalitén, men som jag idag väljer ändå att lägga upp här. Den togs när jag tävlade SM i Bodybuilding 1999. 36 år gammal med ett startfält med medelåldern 25 år. Det kändes stort att åka hem med tre prispokaler samt på kvalet i Östersund två veckor innan, även priset som bästa posör. Efter det kände jag att ingenting är omöjligt, så länge man vet vad man gör. Jag har, och kommer alltid att gå den naturliga vägen. Idag är jag tacksam för det då min kropp fått göra jobbet själv, utan kemisk support. Det skapar kvalitet som håller länge. 






Nu har jag nya mål i sikte med en formtopp jag kommer ge mig själv i 50 års gåva. Då kommer jag ta nya bilder och förmodligen vara i ännu bättre form. Åtminstone bättre bildkvalitet. 


Fram till dess - kommer jag att utmana mina nya löparskor, älska pulsen, avverka mil efter mil - fram till mitt mål. 


Det går bra nu - I am in the runners world... and lovin´ it!!


Love / Cat 

IT´S GROWING!!!





Om jag hade vetat... Om jag hade lyssnat till min inre längtan.. Om.. OM inte varit... kan jag garantera att jag varit med växthus för många år sedan. Känslan av att göra entre i landet "Never Stop Growing" är en magisk upplevelse, där jag följer mina bebisars växtkurva med ett intresse som nästan går överstyr. Det växer så det knakar, vi har garanterat sparat in de flesta inköp av det vi älskar att äta, Ruccola, Romansallad, gräslök, palsternackor, paprika.... det tar inte slut!! Jag når Nirvana varje gång (läs - minst tre gånger per dag) när jag besöker mitt Paradis och skördar för att återigen njuta av de mest smakfulla grönsaker och örter. Jag har en sak att bekänna. Jag avskyr att ha gröna växter och blommor i mitt hem. Jag får de mest enkla växter att dö en kvalfull död inom en trist, tidig livslängd. MEN när det kommer till det som jag kan använda i min vardag, njuta av dofter, smak och veta att det är galet kvalitativt... makes me spin.. Just nu... There is a party going on... in my Växthus... Det växer så det knakar... Rabatterna ligger inte långt efter.. Rabarber, mynta, hallon, nässlor - det tar aldrig slut.. 




Jag tror jag har varit trädgårdsmästare i "The Garden of Eden".... i ett tidigare liv. Det finns ingen annan förklaring till denna fantastiska känsla. 




Tänk om det hade funnits en bloggfunktion med smak, lukt och njutning? Det blir mitt nästa mål..


Love / Cat 

tisdag 19 juni 2012

THE PLEASURES IN LIFE....





När jag var liten hade jag en starkt åsikt om hur livet som äldre skulle se ut. Då fanns det ingen återvändo, utan vid en viss tidsålder var det liksom slut.... Och det var ungefär där jag står nu. 


Och inser att det är ju NU livet börjar! 


Njutningen är total - Lovely isn´t it?


Love / Cat 

PREPARING.......





Att ha förmågan att kontemplera.. att iskallt invänta... att låta andra agera, utan att ha en åsikt.. Är inte alla förunnat, men väl så underbart när KÄNSLAN infinner sig. 


Jag har aldrig längtat efter varken pengar eller makt...


Jag gör min mission till en passion... That´s me... Karma... What goes around - comes around... 


Love / Cat 

A TRIP WITH A HAPPY ACCIDENT...





Vi har varit på Gotland, i Visby - hela familjen och med O´s bror min ljuvliga svägerska och deras två barn. Nio personer som äntrade den magiska ön som fått mig totalt på fall. 


Vårt mål var att ägna dagarna fem till att umgås med varann och hela tjocka.. HELT underbara släkten O med bror besitter där.... Det blev inte riktigt som vi trodde. 


Livet till ära var vi även inbjudna till Martin Lidbergs bröllop med sin Catharina, där O fungerat lite som en coach och mentor i hur ett "riktigt" frieri ska gå till. Deras "Dagen D" var planerad till den 9 juni. Så vi planerade självklart att närvara och planerade vår vistelse på Gotland till helgen efter. Näää - det blev inte som vi tänkt. Brudparet ändrade datum då en bror till brottarens mission ägnade tävlingstid i Kiev som ändrats i sista stund.... Hur ofta blir det man tänkt sig? 


Nåväl.. vi tog beslutet att göra en twist and turn..... Till Gotland torsdag... ett digert schema - hem lördag morgon 07:05 för bröllop... och vilket bröllop det blev!!!






De som inte kommer ihåg detta är inte förrän man förstår Murphys lag -  KAN någonting gå fel, fanns alla parametrar här och nu. Stockholm i ett ösregn, en tärna som svimmade i kyrkan precis vid brudparets utmarsch... Panikbussar som tog oss blöta gäster till ett icke regntäckt Långholmen med en snabbvisit på Långholmens fängelse för att få tak... Vi äntrade båten där champagnen flödade fritt där många njöt... hejdlöst! 


Väl framme nås vi av nyheten om.. Olyckan... Bröllopsekipaget med häst och vagn blir påkörda på Västerbron och kastas av vagnen. Kusken till sjukhus och ett blött brudpar nödgas åka och införskaffa nya kläder till festen. 


Väl anlända till platsen för festen - slängdes alla risgryn innan brudparet ens hunnit fram till "The place".... Man skulle kunna tänka att allt blev en katastrof... men Icke!! 


När alla satt sig i en fantastisk lokal - magiskt vackert dukat.. DÅ började skatten vid regnbågens slut öppna sig för att ge livets gåva - efter regn kommer sol!!


Vilken kväll, vilka uppträdanden, vilken stämning, vilka tal!!! 


Jag och maken hade tänkt ta en tidig kväll - Jo.. eller hur?? Sist och piggast, efter en galet kul kväll där vi dansade som vi aldrig gjort något annat än proffsdans. Tro mig - det kändes ordentligt i benen dagen efter....






Mina tankar går idag till Martin och Catharina - Ni satte en ny dimension över hur ett bröllop kan gå till.... med den bästa eftersmaken i hur man vänder något som kan se ut som en tragedi... men som blev ett mer än magiskt ögonblick! 






All min kärlek och önskan om ett långt och lyckligt liv till ER!! Ni har alla förutsättningar att lyckas - Ni är soulmates... DET är det enda som räknas - och det är det som blir limmet i relationer.. 


TACK för en underbar och annorlunda dag, eftermiddag och galet kul natt!! 








Love / Cat 

söndag 10 juni 2012

SUNDAY BRUNCH...





Det var väldigt länge sedan vi hade ett socialhäng hemma. Tiden har tagit ut sin rätt och vår tid av kontemplation och vila känns som om att det är dags att komma ur sitt komaläge. Söndagen var ägnad åt en brunch med grannar och vänner. Ärligt... jag kände redan igår, att jag inte orkade eller hade lust. Viljan att avboka var stark. Inte på grund av de UNDERBARA vänner vi bjudit in, utan på grund av att jag verkligen behöver min egen tid. 


Jag är sååååå glad att jag öppnade min dörr och njöt av att förbereda en härlig eftermiddag. Med poolhäng, champagne, färska jordgubbar och helt underbara hemlagade grillade hamburgare. Chili, guacamole, jalapenos och egen sallad från växthuset avnjöts i haciendan med infravärme, filtar och många härliga skratt. 


Jag blir varm i kroppen av att hitta glädjen i människor, njuta av dagen och tillsammans med min man flyta in i vårt nätverk igen.


Vi har haft och HAR en underbar söndag. 


Life is great!!! 


Love / Cat 

lördag 9 juni 2012

GORGEOUS MIDDLEAGE LIFE.....





Konstaterandet är ett faktum. Jag är medelålders. Jag förändras och transformeras med allt vad det innebär. Jag inser att jag i många situationer behöver tänka om. Med kosten, träningen, livstempo och målsättningar inför framtiden, både privata som yrkesmässiga. 


Det härliga är att insikten är så speciell. Kroppen och själen är just nu i en otroligt spännande fas, där jag känner mig vackrare och klokare än någonsin. Vår kärleksrelation påverkas enormt av detta. Känslorna växer sig allt djupare och våra personligheter formas allt mer vackert sammanflätade in i nästa tidsepok i våra liv. 


Så många insikter, så många beslut tagna och så mycket planer om dagen, nuet och framtiden. 


Just nu i skrivande stund är klockan 04:51 och jag har varit vaken i två timmar. Den senaste veckan har i princip bestått av väldigt lite sömn, något jag inte är van vid. Jag sover normalt som ett barn, tungt, skönt och sorglöst.


Jag har valt att skriva om det som händer, lite i taget. Dels för att dela med mig om det som nu blir mitt nya liv framöver och dels för att ha min egen dokumentation som en spännande läsning. Det har alltid varit syftet med min blogg - en vuxendagbok som speglar mitt liv, på gott och på ont. Om någon annan finner det intressant och givande är ingen gladare än jag. Men för mig handlar det mer om behovet av att skriva och summera det som rör sig i livet och tankarna. Följ gärna med mig på min resa för maximal balans mitt i livet! 


Idag fattade jag en del viktiga beslut och mål. Nästa år i april fyller jag 50. Då ska jag vara i den bästa formen någonsin i mitt liv. Det blir en utmaning då jag alltid hållit kropp & knopp på topp. Men utan mål kan jag inte fungera - små som stora. Jag har haft en lång period med vägskäl och tuffa törnar. Idag är första dagen på mitt nya liv - och första delmålet är att skriva ned det beslut jag tagit på papper. Detta för att följa min egen väg mot toppen! Just love the feeling!!


Det är mycket nu....  


Love / Cat 

LIVING IN THE SLOW LAND....





Är så stolt över mig själv. Äntligen, efter månader av en tillvaro som inte känts särskilt bekväm, med mycket stress, alltid ett steg efter, en ständigt arbetande hjärna och tankeverksamhet känns det som jag har landat. Vändningen kom när min man tog mig i handen, satte sig ned med mig, såg mig i ögonen och sa: Om du inte tar reda på varför du hela tiden är så trött och energilös kommer jag att bära dig till en läkare. 


För mig är inte det en option... För jag VET hur man hanterar såna som mig. Och DET kommer aldrig att hända. 


Jag förstår honom. Inte ens jag har känt igen mig själv. Då kom vändningen. Tillsammans har vi en livsplan sedan länge, men den innebär att vi båda tar del av den. Jag har avvikit ifrån den och inte bidragit med mer än att jag dragit mig in i en bubbla där sömnen har varit mitt driv. 


Jag fick mig en rejäl tankeställare och vände på situationen. Hur hade JAG reagerat om han hamnat i samma sits? Jag hade blivit både orolig och förmodligen rätt irriterad. Vi är ju bästa vänner. Hur känns det när DIN bästa vän inte har lust att leka? 


Egentligen är det inte SÅ illa, vi gör massor, skrattar varje dag och njuter av varann och livet. Men någonting har förändrats, så är det. 


Nu vet jag vad det beror på och inser hur otroligt viktigt det är att vara öppen om precis allt och våga gå nya vägar för att hitta sin egen balans. 


Tillsammans beslutade vi att ta en annorlunda livstakt ett tag. Vi har levt i det långsamma landet. Ingen av oss har någonsin utforskat det, och det känns märkligt. Men fantastiskt! 


Att låta kroppen styra våra göromål, att vila mitt på dagen, att fokusera på att arbeta mer målinriktat för att minska att onödigt runt omkring. 






I am so in love with my SLOWLAND.... Där står tiden still lite längre så livet hinner levas med kvalitet och kärlek. 


Tänkvärt eller hur? Hur lever Du? 


Love / Cat 

torsdag 7 juni 2012

THE THINGS... WE NEVER THINK OF... OR?





HUR ofta är vi tacksamma för de stunder i livet vi tappar all energi, förlorar vår själ till en vilsen värld och där vår identitet inte ser något annat än en återvändsgränd? 


I situationer som dessa ser vi istället alla bekymmer som hopar sig utan att tänka på att livet kanske medvetet gjort valet åt dig. Att våga börja om, att våga tänka i nya banor är bland det svåraste man kan göra, men den nyttigaste av resa. Jag har ägnat mycket tid framför spegeln och undrat... VART ÄR JAG PÅ VÄG?? 


Jag lever ett fantastiskt liv och har faktiskt mest angenäma tankegångar. Men en livsinventering då och då är mer av vikt än vad jag trodde.. 


Jag är så tacksam över den fullkomliga STORM av möjligheter som just nu sköljs över mig som en tsunami. 


Vi är ofta trygghetsnarkomaner, där vår stagnation blir vårt öde, vår begränsning och den deadend många hamnar i. Min skyddsängel är en bråkig jäkel.... LOVE her for that.... Men bara efter att ha förstått tanken bakom.. 


Är jag prövad? Well.... Kom i i mitt liv.. om så bara för en dag... och se om du orkar.. 


Livet ger Dig vad du klarar... Orkar du?? Att våga förlora fotfästet för en stund... är att vinna nästa steg av insikt.. 


Love / Cat 

WHAT A GREAT START.....





Precis som jag ägnat mina senaste månader till att verkligen tänka till, tänka efter och fatta viktiga beslut..... Kunde inte veckan och dagen börjat bättre!!


Vårt Paradis är den oas jag ofta behöver för att komma ned på jorden och verkligen andas. Många och långa samtal framför öppna brasan, utveckla vår livsplan och slutligen sätta punkt precis i samma tidpunkt som Venuspassagen var över, började min morgon HELT fantastiskt!




Jag har varit totalt dränerad på energi och helt plötsligt vaknade jag i morse halv fem. Pigg, pirrig och satt i bilen på väg in till verkligheten vid 06:45. Efter att barnen ätit frukost väntade ett härligt riktigt hårt träningspass där benen fick sig en genomkörare!! Vilken start på dagen - och vilken start på den nya eran i mitt liv!! 


 Today is the first day of the rest of my life.. and I am loving it!!! 


Take care out there... Love / Cat 

onsdag 6 juni 2012

TRANSFORMATION...





Med risk.... för att vara på gränsen till det som många anser vara "outside the box" måste jag ändå lägga en passus för Året 2012... Året för de stora förändringarna och för en transformation. I morse hade vi en upplevelse där planeten Venus var synlig i några timmar framför Solen. Venuspassagen har skett i 8 steg där den förra inföll 2004 och inatt var den sista i serien. Nästa gång det kommer att inträffa blir om 150 år. Är du intresserad av att veta hur det påverkar Dig och livet? Gör en googlesearch - jag tror vi alla haft det rätt tufft en tid, med många förändringar. Man kan välja vad det beror på - själv har jag min egen åsikt och synen i morse var riktigt cool. Att se planeten Venus som en liten svart prick framför Solens uppgång... Man behöver inte vara astronom för att bli fascinerad.... 


Vad tycker du?


Love / Cat 

MY MENTOR & MY BEST FRIEND....





Tack och lov... är min stora gåva i Livet den man jag lever med. Vi har tillsammans gått igenom de flesta scenarior på kort tid som få gör under en livstid. ÅHHH.... så otroligt nyttigt det är. Det är det svåraste, mest energikrävande och tar verkligen andan ur den starkaste. Men från och med nu är det slut på att cocoona och att kontemplerera. Nu är tanke, handling och framtid utstakad. Tack vare min fantastiska man. Även om jag inte hade haft förmånen att vara hans fru, hade han med facit på hand, verkligen varit det naturliga valet med ett idogt tjat från min sida, att vara min mentor och coach i livet. Ingen kan som han vända mina tankar från dead ends och stängda hörn, till nya dörrar att öppna. 


Jag saknar ord över min tacksamhet och hans omtänksamhet, styrka och förmåga och blanda en befogad kritik när jag släpper taget och försöker lägga mig ned, till att bekräfta den styrka han vet att jag besitter och sträcker ut en mental hand så jag snabbt reser mig igen. 


I snart 6 månader har min energi sinat, på grund av våra tidigare liv, nuvarande beslut och de stora förändringar i min identitet. Ingen kan som han sätta fingret på vad det egentliga problemet är och skingra min självömkan till konkret förståelse för processer när man som jag i hela mitt liv har yrket som en stor och stark del av min identitet. 


No more of that shit.. No more Mrs Nice Woman. Jo självklart gentemot dem som inte lägger krokben med målsättningen av att bryta ned, mina vänner VET jag att jag har omkring mig. På riktigt. 


Nu handlar det mer om mig... Det är första gången jag verkligen känt efter... VAD VILL JAG? VEM är jag? 






Nu vet jag.... Det kommer Ni läsare också snart att bli medvetna om. Det här är den mest intressanta och spännande resa i prövningar jag någonsin gjort..... Tack för att du delar den med mig!


Love / Cat 

Bloggarkiv