När man växer upp går tiden galet fort och det gäller att hänga med om man ens ska hinna uppleva saker innan de är slut.
Innan jag fick min diagnos var det flera år som jag egentligen inte riktigt "varit mig själv".
Det förstår jag nu när Livet så sakteliga kommer tillbaka in i Kroppen igen. Det jag trodde var en naturlig trötthet av ett begynnande klimakterium visade sig ju istället vara Inkräktaren som sög all näring ur mig på bekostnad av min energi.
De som känner mig vet att min energi konstant ligger på nivåer som får de flesta att tappa andan - så när jag blev lite tröttare blev jag egentligen bara pigg på normalnivå.
Jag har ALLTID haft minst 7 bollar i luften och älskar när det rör på sig. Jag blir fruktansvärt rastlös av stagnation och det absolut värsta du kan säga till mig är;
"Du borde ta det lugnt och koppla av..."
Jag förstår givetvis att det är i all välmening - men det som håller min Kropp och framförallt min Hjärna lugn - är aktivitet. Och tro mig - jag är GRYM på att koppla av när det behövs. På mitt eget sätt.
De senaste veckorna har givetvis varit totalt fyllda med roligheter. ALLT går i och för sig under kategorin roligt. Arbete, städning, träning, dans, alla mina projekt med foto, möbeltapetsering och det som nu tillkommit - totalrenovering av vardagsrum och matsal. På toppen av det passade jag och O på att bränna av två stora mässor - Fitnessfestivalen, som nu flyttat till Stockholm och premiären av Scandinavian Power WKND i Göteborg. Där lyckan var total över att stå på scenen igen. För säkerhetsskull med två paljettklänningar, en i varje halvlek. Dessutom i en för dagen NY peruk som går att sätta upp i en snygg knut - bara en SÅN sak!! Happiness in a little wig.. Under planeringen av prisutdelningsceremonin för Guldhjärtat föll inte bara EN tår av glädje hos oss båda. Att återigen bli påmind om det härliga i att existera. Att leva fullt ut - varje dag. Tillsammans!
Ja, just det - inför mässorna passade jag också på att göra mitt årliga besök hos tandhygienisten. Inga konstigheter. Bortsett från att hon gjorde sitt jobb så bra att jag lyckades få ner bakterier i en tandficka. Detta resulterade i en infektion i käken som gjorde det omöjligt att äta och en hemsk tandvärk. Perfect timing. Så på toppen av morfinet blev det smärtstillande och antibiotika. INTE idealiskt för tarmfloran. Fördelen med det hela var att jag inte kunde vara för långt borta från hemmet, vilket ledde till att jag fick ännu mer gjort! Med en look av cortisonsvullen ekorre..
Om tiden räcker till? Hell yes! Fast då får familjen finna sig i att jag ibland brakar ur sängen och börjar städa lådor och skåp. Sorterar kläder och skor och möblerar om. Oavsett om klockan är 07:00. Och det är med stolthet jag kan säga att jag skulle kunna pressa in några aktiviteter ytterligare. Min hjärna går på ett helt galet högvarv med tankar, idéer och framtidsplaner i en aldrig sinande ström.
Att tillägga - är att jag i skrivande stund verkligen upplever att jag inte bara fått Livet tillbaka. Utan även all den energi jag så innerligt saknat och trott var borta för alltid.
Till och med min rätt energiske man, har fått sin överkvinna. Jag ägnar just nu ALL tid till allt det jag vill göra. Att ta igen de år jag inte orkat. Att ge igen för de år Inkräktaren bråkat i Kroppen. Och näringen hämtar jag ifrån kärleken till familjen.
Veckan som kommer är dock speciell. Provtagning påbörjades i går inför stor scanning på torsdag. Det är första röntgen efter avslutad cellgiftskur. När Kroppen ska ta över och mota Inkräktaren i grind med hjälp av immunförsvar och normal celldelning. Provsvar bokat den 28 december. Samma dag som rotfyllningen. Bara att beta av allt på en gång.
Och ja.. lite pirrigt är det - men det ska fasen gå det här med!!
Wish me luck!
Love /Cat
