Man ska ha väldigt klart för sig att det krävs en enorm vilja att göra det jag gör just nu. Vissa beslut var mycket lättare än vad jag trodde medan andra var och är - oerhört svåra.
Vad har då hänt sedan sist? Sedan den där dagen när jag tackade nej till de alternativ den traditionella vården kan erbjuda. Inga fler operationer. Inga fler cellgifter. Att istället göra en total fridykning i den alternativa världen och i mina värderingar om livskvalitet.
Jag fick beskedet om att jag nu är ägare till sex nya metastaser den 10 augusti. Där och då - på en gata i centrala London - bestämde jag mig för att helt sluta med alkohol. Inte så mycket för att mitt älskade vin gjort mig berusad - jag är så hög på Livet som det är - utan för dess påverkan på mitt immunförsvar och de inflammatoriska reaktionerna.
Jag har också återgått till vegankost. HELT vegansk. Inga animaliska produkter över huvud taget. Enbart grönsaker, frukt och nötter. Enligt planen skulle jag förhålla mig endast till råkost men längtan efter värme gjorde att jag lagt kostplanen på ca 50/50. För att inte försvinna i vikthavet helt, äter jag råris, en del rotsaker och pasta på kikärter eller linser.
Min vikt är i dagsläget 49 kilo. Inte imponerande kanske, men det är 49 jäkligt starka kilon som handlar mest om att bibehålla muskelmassa och att låta kroppen få röra på sig varje dag. Styrketräning, yoga, salsadans med min älskade O och sköna promenader. Jag tränar tungt. Lyfter så svetten sprutar med Rammstein pulserande i öronen.
Jag har numera ett helt skåp med tillskott där vissa ska intas på tom mage och andra i kombination med mat. Jag ägnar mycket tid åt att planera mina matdagar där lika stor del av det jag får i mig består av färskpressade juicer. Morötter, selleri, ingefära och gurkmeja förbrukas i en rasande fart och jag dricker ca 1,5 liter per dag. För att stödja min lever gör jag kaffelavemang och intar en ospecifik blandning av ayurvediska theér och örter förskrivna av min nye vän - Dr Unni från Indien.
Det första jag gjorde när jag kom hem från Londonresan var att skapa en strategi för de nästkommande tre månaderna. Jag har gått med i flera naturmedicinska forum, inhandlat en ansenlig hög med böcker och verkligen satt mig in i hur allt fungerar. Om jag tyckte jag hade koll tidigare så kan jag numer nästa disputera i ämnet. De mål som sattes upp som viktiga punkter att ta tag i var bl a:
a) Gå en kurs i meditation "på riktigt" Få verktygen till en djupare, inre resa
b) Bestämma mig för att ha EN tydlig linje och plan att förhålla mig till. Tro mig - det finns en uppsjö med människor som skor sig på att sälja mirakelprodukter och råd för sjuka människor. Det är viktigt att vara konsekvent och vara uthållig i sin övertygelse. Mirakel får gärna ta lite tid :)
c) Att ännu en gång verkligen planera för det Liv jag vill leva. Städa bort de energier jag inte vill omge mig med. Jag har gjort det ett par gånger nu, denna gång blir det med ytterligare perspektiv som urvalskriterier.
För att förstå varför det tagit mig dryga fyra år att komma till denna punkt, ska man ha i minnet att när jag väl fick min diagnos hade ingen alternativ metod i världen kunnat bromsa min sjukdom. Det enda alternativ som stod mellan min envishet och döden, var cellgifter och kirurgi. I ett sådant läge handlar allt om att verkligen vilja leva. Vill man det så gör man vad som helst. Även om det innefattar att förgifta varenda cell i kroppen.
Nu står jag i en annan situation. Jag har TID att låta kroppen läka och ge den verktyg som tar kroppen med på en helt annan resa.
Mina mål bygger inte på att bli frisk. De bygger på att skapa en inre miljö med kost som:
a) är anti-inflammatorisk
b) ökar produktionen av vita blodkroppar
c) verkar basbildande
Man KAN faktiskt leva med små metastaser i kroppen så länge de inte växer och stör funktionen i organen. Så för mig är valet lätt. Jag väljer ju faktiskt inte bort en massa saker. Jag väljer ju istället att sätta LIVET först.
Det enda molnet på min karaktärshimmel är brödet... Jag ÄLSKAR ju bröd i alla former. Eller, nja - Skogaholmslimpor och vita frallor lockar inte överhuvudtaget - men grovt, välbakat bröd med nötter och frön i, lyfter fram min bread-o-holic ådra och kan få mig LYRISK. Så.... jag har skapat en avvänjningsplan där jag avnjuter lite bröd varje morgon och tänker att provsvaren får bli bödeln för min fortsatta "bröd-frossa".
Vid min magnetröntgen den 12 juli visade sig sex nya metastaser. Mitt hb låg på 98
och mina neutrofila granulocyter låg på 0,9. Mina levervärden ASAT 1,07 och ALAT1,87
Nyfikenheten var enorm när vi satt på mottagningen den 27 september för att få utlåtandet efter scanning och blodprov. Som alltid nollar jag mig rent emotionellt. Rustar för det värsta och förväntar mig ingenting. Jag mår fantastiskt bra efter mitt beslut, sånär som på ett par rätt rejäla utrensningsreaktioner med huvudvärk och trötthet.
Tro mig - lyckan var total när mina vita blodkroppar ökat med dryga 100% till 2,2, mina levervärden sjunkit till värden nästan helt normala, ASAT 0,73 ALAT 1,21 och mitt blodvärde hamnat på fina 115 (det låg på 69 när det var som lägst) och till sist.....
En av min metastaser var oförändrad, fyra av dem var mindre och en syntes inte alls!!!!
Med bubblor i hela kroppen stod vi länge i korridoren, jag och min älskade O och bara höll om varann. Det verkar som att detta är rätt väg att gå. Om inte så får vi helt enkelt omvärdera...
Nu väntar ett fritt fall fram till december. Då väntar ny scanning och nya prover. Mitt mål är att även vara brödfri den sista månaden. Svårt, men inte omöjligt. Man måste ju ha någon form av last - något att "synda" med, något att längta efter. Längtan efter gurkmeja eller att få trycka ned krossade råa vitlöksklyftor med sellerijuice i svalget är inte lika upphetsande.
Time will tell - och då väntar också historien om mötet med Dr Unni - den spännande läkaren med Ayurveda som specialitet, hur det är att leva veganskt och helt utan alkohol - vad är lätt och vad är svårt? Och - hur ljudfrekvenser kan användas i helande och läkande syfte..
För en partyprinsessa med champagne i ådrorna och nattsudd som hobby har resan varit krokig, spännande och lång och är nu ersatt av citron och vitlöksshots, groddar, tidiga kvällar och nästintill daglig meditation. And I am LOVING it!!
Himlen får vänta då jag har en mission-to-do. Den som är mest nyfiken på resultatet är nog jag...
To be continued,
Love /Cat
