THE HAPPY HANGOVER..

Det vore synd att säga att jag fått en rutin på detta nu. Det tänker jag aldrig underkasta mig. Men för varje dag, för varje steg och efter varje behandling så lär jag mig förstå hur min Kropp reagerar på behandlingen och på cellgifterna. 

Efter två behandlingar och i väntan på den tredje, lägger jag erfarenhet, åsikter, tankar i min ryggsäck och framförallt - är jag mer och bättre rustad inför hur jag på bästa sätt ska överlista Inkräktaren. 

Jag vet exakt hur jag mår dag för dag och lägger upp en plan för att hantera det ännu bättre. 

Dag 10 efter påbörjad behandling kommer den - den riktiga Baksmällan. Denna gång blev den mer hanterbar då jag nu var rustad med smärtstillande i förebyggande syfte. 
Den som då händer är att jag dag 9 börjar känna av en molande värk i ryggmärgen som går upp i huvudet och nacken. Dag 10 är det fullt ös - då vaknar jag av att en flodhäst satt sig i ansiktet och vägrar resa på sig. Baksmällan är INTE bara fysisk, jag bli otroligt låg, gråtmild och väldigt trött. Värken sprider sig likt en influensa och sätter sig i leder, benhinnor och allt bara gör ont och är olustigt. 

Denna gång var jag så förberedd. Jag hade till och med bokat en date med Biverkningen i agendan.. Det som händer är egentligen inte att jag reagerar på cellgifterna, vilket man skulle kunna tro. Det som händer är att jag reagerar på en kombination av den injektion med Neulasta - ett läkemedel som stimulerar produktionen av vita blodkroppar i ryggmärgen samt att allt det cortison jag får, går ur Kroppen. 

Det är viktigare än någonsin nu att träna, hålla endorfinerna igång samt se till att Kroppen är så basisk den bara kan för att hålla endorfinerna höga och inflammatoriska reaktioner låga. Denna gång gick det galant. Det enda som hände var att jag fick en ordentlig huvudvärk som gav med sig först efter rätt stor dos kodein. 

Jag håller mig på en minimal nivå av läkemedel - allt för att spara och vårda levern. Det är ju den som tar hand om mina tumörceller som bryts ned av cellgifterna. Det har liksom blivit en liten sport här hemma, att boosta levern - och jag och maken turas om att ha stafettpinnen.  

Vin känns alltmer avlägset - vilket alla som känner mig VET, är mycket märkligt.. 

Från Partypingla som älskar Bubbel och årgångsviner, till en envis, målmedveten & lite stridslysten soldat där planeringen av Cancerdieter just nu är bästa festen! 

Efter första behandlingen gjordes omfattande blodanalyser för att testa mitt immunförsvar. Jag blir extremt infektionskänslig i samband med Baksmällan (tack för den liksom) och borde sitta hemma och trycka för att undvika riskerna. I min värld, finns det inget som sunt förnuft, handtvätt och handsprit samt att undvika och kramas kan ersätta. Mår jag bra och känner mig stark, finns det inget som är så härligt energigivande som att få träffa människor, skratta och att försöka leva som vanligt. 

Inför behandling nr 3 har man uteslutit de flesta provtagningarna, endast en återstår två dagar före behandling. Man har uteslutit dem för att mina värden har legat på topp vid samtliga tillfällen. 

Den som också bidrog lite extra till min Happiness denna gång var att jag fick svar på den senaste CT scanningen. Jag har inga.. läs INGA metastaser, alltså dottertumörer i mina lungor! Jag vet att min cancer är spridd. Man hittade två metastaser i levern i Juni - den goda nyheten även här, är att de har avstannat, inte spritt sig och inte vuxit mer! 

LYCKA!!! Det är svårt att beskriva hur det känns mitt i allt - men någonting hände uppenbarligen i Kroppen efter att jag fattade beslutet att ändra livsstilen totalt i somras. 

Jag börjar varje dag med citronvatten, en smoothie gjord på aminosyror, broccoli, vetegräs och supergreens. Lite färska blåbär på det så är drinken klar. 

Till det tar jag glutamin, bikarbonat, Lactobaciller och Enzymer samt krillolja. 

Summasummarum - basbildande och antiinflammatoriskt - en riktigt bra start på dagen. Förödande för Inkräktaren.. 

Enzymerna och aminosyrorna är otroligt viktiga för optimal funktion av nedbrytning av föda samt att man stödjer leverns reningsfunktion. Glutamin och lactobaciller för immunförsvar och fungerande mag och tarmhälsa. 

Min kost är inte längre helt vegansk. Den är det uteslutande när jag ligger inne på sjukhus. Jag äter lax och annan fisk och någon gång kyckling. Men basen är grön med nötter på toppen. Jag känner i min Kropp vad den mår bra av - efter min stora utrensning under 6 veckor ligger nu min vikt stabilt. Jag väger 5 kg mindre än i somras, men Kroppen mår utmärkt. 

Min träning är en kombination av cardio och styrka. Jag använder exakt samma vikter och tränar även under tiden jag ligger inne. Jag försöker att undvika det när jag är uppkopplat med mediciner - det skulle nog se rätt kul ut att trassla in sig i slangarna när man försöker träna inför nästa års målsättning. Skulle det vara så att cellgifterna läcker ut, måste man saneras. På riktigt alltså. Saneras. Kläderna slängs, och man behandlas som om man besökt Tjernobyl. 

Nåväl. So far so good. Just nu känner jag mest en eufori över mina Baksmällor. Blir det inte värre än så kan man ta det hela med ro. 

Jag trodde aldrig att jag skulle säga så. Att jag kan bli lycklig över en sådan sak.. 

The Happy Hangover... 

Love / Cat

THE BASIC FACTS..

Jag har alltid varit mån om vad jag äter. Nej, inte på det där sättet att jag tänker på vikt och håller igen inför Beachsäsongen. 

Jag menar att jag V.E.R.K.L.I.G.E.N ser på mat på mitt eget sätt. Det betyder inte alltid att jag slaviskt följer mina ståndpunkter. Ibland äter jag helt enkelt det som bjuds och KAN faktiskt äta en bit tårta trots att jag överhuvudtaget inte förstår meningen med socker och grädde.  Men.. för att jag ibland inte orkar förklara.

Har man regler kan man också göra undantag. Min regel är att det jag stoppar i min kropp är exakt den programmering av näring och energi jag önskar. Det är alltid spännande att tänka på mat på det sättet. När man lärt sig något nytt. Gudarna ska veta att jag fått försvara mina åsikter. Många gånger. Onödigt många gånger, faktiskt. Jag kan inte sluta förvånas över hur många som orkar engagera sig och tycka något utan att försöka och vilja förstå. 

Om jag själv har synpunkter på andras matvanor är det just för att jag skulle kunna hjälpa dem med att äta bättre, mer näringsrikt och öka förståelsen för kostens påverkan på kroppen. Att helt enkelt MÅ bättre. Att kritisera leder ingen vart om man inte ger konstruktiv kritik. Målet måste vara att förändra och förbättra. Med kärlek och respekt. 

Vi vet att kosten hos de flesta idag leder till kroppsliga och själsliga obalanser. Att vi äter mat som innehåller färgämnen, konserveringsmedel, antibiotika och är besprutade. Vi äter lightprodukter, sötningsmedel och E-ämnen. Vi äter ofta fel och för lite av riktigt bra mat. Att socker i överdos ger samma hangover och abstinens som vilken annan drog som helst.

Vi stressar, har ibland levnadsvanor som kunde vara bättre och våra kroppar blir försurade. 

Allt det här vet du. Jag också. Redan långt innan jag fick min diagnos har jag haft som mål att se till att min pH-balans i kroppen är optimal. Jag skriver inte innan jag blev sjuk - för så känner jag mig inte. Jag föredrar ekologisk mat, så ren som möjligt och med betoning på veganmat. Jag har en god matsmältning, en bra ämnesomsättning och ett bra näringsupptag. Jag har alltid haft olika mål med min kosthållning. Att må bra, att bibehålla hälsa, att hålla kroppen ung, frisk och vital, att komma i form under tävlingssäsonger eller att öka energiintaget för att öka muskelmassa etc. 

Just nu är mitt mål med kosten att skapa en bra syra - basbalans. 

Nu är det viktigare än någonsin. Cancerceller trivs i och älskar sura miljöer och kolhydrater. 

Jag har inte inlett någon fight med Kroppen mot cancern. Jag har bara bestämt mig för att svälta ut den jäkla inkräktaren. Man blir inte inneboende hos mig utan att fråga. Så var det med det. 

Noll alkohol, noll snabba kolhydrater, inget vetemjöl, minimalt med bröd, ingen pasta och helst bär med lågglykemiska värden istället för frukt. Jag kommer skriva mycket om min kost framöver. Varför jag gör mina val, hur jag tänker och berätta om min bästa vänner på tallriken. Mat för mig är den absolut bästa medicinen, den bästa föryngringskuren och en härlig vän att njuta av Livet med. För det tänker jag göra. Länge.

Varje dag ägnas just nu åt att vara basisk och att ha en jämn fin blodsockerkurva. Till min hjälp använder jag bikarbonat, citronvatten och mycket grönsaker. Jag har skärpt min "Leva-i-nuet" kurva. Jag andas, fokuserar och har blivit riktigt bra på att kontrollera mina tankar. Och tränar.. bättre än någonsin. 

Min inneboende har fått en tuff dam att hantera. Men jag lovar... jag ska svälta ut den jäkeln... Jag lovar.. 

Love / Cat 

DEMOLITION DAY

Så kom den. Dagen D - Demolition Day. Den första dagen för mina behandlingar. Då jag har en aggressiv, snabbväxande tumör måste det till riktigt starka cellgifter. Veckan började i måndags då jag och O träffade den onkolog som ska vara ansvarig för mig under behandlingar och uppföljning. En otroligt trevlig, kunnig kvinnlig läkare jag direkt kände förtroende för. Vi satt i över en timme och diskuterade kring min behandling, tittade på bilder hur den sitter och alla detaljer som i nuläget går att diskutera. 

Den känsla jag egentligen varit rädd för är ju att ska vara aggressiv och att jag har fått metastaser. Det känns så otroligt laddat och ogripbart. När jag fick beskedet om att precis så är fallet, var det ju som om att jag redan visste det. Min läkare förklarade processen för mig på ett bra och enkelt sätt som gjorde att det ändå kändes ganska bra. 
En snabbväxande tumör svarar ofta bättre på behandling är de som växer långsamt. Min tumör sitter också lokaliserad på ett ställe, strax ovanför blindtarmen, på höger sida av buken. Den ligger ganska fritt, stör inga andra organ och förutsättningarna för att den ska krympa och sedan avlägsnas kirurgiskt är goda. 

Både jag och O kände oss lugna och ganska positiva efter detta besök. Jag ställde självklart även frågor kring min kost och mina naturläkemedel jag avser fortsätta med och fick godkänt på de flesta utom Mariatistel som ju är leverskyddande. Det intressanta är att när jag satt i väntrummet låg en stor frågeenkät just kring Naturläkemedel och Cancervård. Detta kommer jag att ta upp i inlägg längre fram. 

Morgonen började bra. Frukost i lugn och ro och O gick och tränade medan jag packade ihop mig. En skön vespafärd i solen tog oss till Radiumhemmets avdelning P54. 
Väl här väntade en fantastisk överraskning - vi fick informationen om att vår begäran och önskan om enkelrum, gått att uppfylla. LYCKA!! 

En enorm stress har ju såklart varit allt arbete kring festivalen som det bara är två månader kvar till. Vi lyfte detta med min läkare som informerat personal och avdelning och sett till att O kan vara här med mig i princip 24/7 och kan även sova här. Vården när den är som bäst!! TACK! 

Väl installerad på avdelningen, i vårt lilla rum, var det dags att påbörja det jag haft som nästa orosmoment. Hur känns det när cellgiftet kommer in i kroppen? Hur kommer jag att må under dessa dagar? Jag har vägts in och fått en massa instruktioner i hur jag ska äta, dricka och mäta all urin. Även stenhård kontroll av pH värdet då man inte får vara för sur, då kan det bli skador på njurar och urinblåsa. Min medicinlista är som en halv bok och jag har valt att undvika att läsa om alla biverkningar. Det jag lärt mig om vård på den här nivån är man har mycket fokus på att informera om allt negativt. Man måste bli upplyst om alla negativa biverkningar om allt negativt kring min sjukdom, ingen kan eller får säga något som kan inge en förhoppning eller vara för positiv. Vilken hemsk arbetsmiljö!! I mitt sorgearbete är det just det JAG fokuserar på. De MÖJLIGHETER jag har att bli frisk. Att genom en lugn själ och en positiv attityd bara genomgå detta och utgå ifrån att det ska bli bra! 

Jag har en stark grundfysik, är vältränad med bra kondition och sunda kostvanor. Jag menar... Oddsen på det måste ju slå med hästlängder? Lägg då till ett glatt sinne, ett jäklar anamma utan dess like och en målbild där jag är vinnaren i den här fighten. 

När första droppen lämnade påsen och anlände in i kroppen blundade jag faktiskt lite. Det kändes ingenting. Verkligen.. ingenting. Inte varmt, kallt, konstigt utan blev bara en visuell droppe som söker sig vägen till målet. Det känns otroligt skönt att det är igång. Första steget till att bli frisk. Som det känns just nu gör jag precis vad som helst för att kunna lägga detta bakom mig. Nu är första steget tre dagar med bara läkemedel och urinkontroller. Det känns inte så uppoffrande. O bor här med mig och vi har det jättebra. Fast det har vi å andra sidan var vi än är. Vi kan jobba, prata och ta varje stund som den kommer och önska att jag kommer så bra som det bara går.

Livet tar sig förunderliga vägar... 

Love / Cat