ROAR LIKE A LION...

Få saker får numer mitt temperament att glöda. Få saker får mig riktigt arg. Vis av ålder och erfarenhet vet jag vad jag ska lägga mitt krut på. Idag var en sådan dag när det sket sig. Idag kom den bångstyriga, okontrollerbara lejonninan in och fullkomligt tog över. Med svarta ögon, en kamplust in i märgen och en känsla av att vilja slå på käften - HÅRT - tog reptilhjärnan över.. 

Ett otroligt obetänksamt inlägg på Facebook fick mitt adrenalin att "go wild" i min kropp och i mitt sinne. Jag måste bekänna att jag egentligen älskar känslan när ilskan gör mig till ett djur med instinkter starka som den mest primitiva varelse. 

Till och med min man (som faktiskt var föremålet för det uttalande jag reagerade på) tittade upp över kanten på sin laptop och undrade vad som egentligen hänt? 

Jag väljer att inte lämna ut någon, då det som hänt kanske anses som en humoristisk bagatell för några, men för mig blev det blodigt allvar. 

En enkel statusuppdatering av en mycket god vän, blev upptakten till kommentarer av andra "vänner" som föga vann varken den respons på humor eller respekt som tydligen var det önskvärda. 

Nåväl... Ingen har någonsin gjort några framsteg genom att göra sig osams med någon - så heller inte jag, inte idag. 

Några väl riktade ord - privat - med en oerhört lustfylld känsla i att göra sig av med The Bad Karma.. gjorde att jag gjort upp med min inre slagskämpe. 

Men SHIT vad skönt det var.. så länge sedan jag röt.. som ett lejon.. Lovely feeling.. 

Love / Cat 

PURPLE..

Istället för att backa bandet och referera till allt som hänt det senaste året väljer jag istället att fokusera på det jag just nu är mitt upp i. 

Vi gör om. Vi byter ut. Vi förändrar, och det rätt radikalt dessutom. Jag har levt med mannen i mitt liv i 4 år drygt. Vi har förmånen att ha två boenden, ett på "landet" och ett i stan. Lägenheten på Kungsholmen köpte vi tillsammans och har skapat vårt Slott med gemensamma investeringar och tyckanden. Under två år renoverades vår dröm med vissa undantag - vardagsrum och matsal. Nu är det dags att ta tag i dem.. Vi har anlitat en inredningsarkitekt (vilket är rätt oväntat när det gäller mig) då jag har en mycket bestämd uppfattning om vad jag gillar och inte. 

Nåväl - de första besluten är satta - det som dock varit mitt dilemma blev just färg på soffa.
I alla år har jag alltid valt basfärger på de stora investeringarna som skall vara några år. Svart eller vitt har varit mitt motto. Just idag går tankarna i - lila.. 

Det är ju inte bara en soffa som skall införskaffas, vi byter ju faktiskt ut.. ALLT! Då gäller det att tänka till över vad man kan tänka sig att se varje dag i många år och njuta av det. 

Mitt personliga val är rätt svulstigt. Jag fullkomligen ÄLSKAR färg, form och det lite udda - kuddar, mycket tyg, värme, blomsteruppsättningar, många detaljer och genomtänkt belysning. Min förebild jag kommunicerade till inredaren var; Vi vill bo på Hotel Dorsia. 

Tänk lila, tänk Designers Guild med underbara färgexplosioner på ett oerhört exklusivt sätt. Det blir en lila soffa, i böjd form för att passa in i vårt tornrum med tillhörande loveseat.. 

Don´t you just loooove purple? Well.. to be continued, jag är såå nyfiken på resultatet!

Love / Cat 

THINKIN`ABOUT....

Just nu har jag en bubbla i magen. Ett litet frö som börjar gro i viljan att börja skriva igen. Jag har inte ens gått in på bloggen sedan oktober förra året. 

Det har hänt så otroligt mycket. Fantastiska saker som gör mig lycklig - men lika mycket som varit omvälvande och som förändrat min syn på mycket och framförallt mig själv. 

Ifrån att nästan dagligen reflekterat över små som stora ting, dog lusten ut till att kontemplera, inte dela. Mitt mål med denna blogg har egentligen aldrig varit att skaffa många följare eller läsare - den har varit en oerhört viktig kanal för mig att dryfta mina tankar och mer eller mindre använda som en dagbok över de timmar, dagar och upplevelser som passerar i mitt liv - det som är Livet.

Vad tycker du? Ska jag ta upp skrivandet igen? 

Love / C