Jag har sagt det förut... och kommer förmodligen säga det ett antal gånger igen. Jag är SÅ välsignad med att leva med en av de mest omtänksamma män jag någonsin mött. Nu har vi levt tillsammans ett tag.. sett varandras styrjor och svagheter och ändock växer sig vår kärlek till varann allt starkare. Numer handlar det inte om attraktion utan kärleken till den mentala symbios vi båda allt mer går in i. Att läsa av, att känna in, att veta hur den andra parten tänker och känner - DET är någonting som attraherar oss båda mer och mer.
Min Luciamorgon gjorde att jag föll i tårar över en sådan osjälviskhet och totalt engagemang i hur vår familjs morgon skulle börja. Min man... smyyyyyger upp i ottan.. tänder ljus i hela lägenheten, gör en magisk frukostbuffé i vardagsrummet, väcker barnen och MIG med min så nödvändiga kopp nybryggt kaffe.... och vi alla samlas i en stum njutning av dagens gryning.
Stämningen var total, barnen var som små ljus som storögd njöt av vacker sång och ett Luciatåg "på riktigt".. Jag har fortfarande gåshud... och Honey... TACK för vad du ger... Det finns inte många som du... Jag älskar Dig...
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar