I tider som dessa är det svårt att undgå skillnaden mellan att ha familj och inte. Julen är så otroligt laddad och familjär att om man på något sätt avviker anses man som underlig. Precis som några av min vänner som faktiskt valt bort att inte skaffa barn. DET anses som väldigt egoistiskt, underligt och annorlunda.
Vad är rätt och vad är fel?
Jag har gjort en stor förändring i min egen familjekonstellation. Ända sedan jag var liten har julen betytt mycket för mig... Jag är uppvuxen hos mina morföräldrar av ett flertal skäl, och haft en fantastisk uppväxt. Min mormor var en fantastisk kvinna med mycket speciella kvaliteter. Hon var inte bara världens bästa och mest omtänksamma, hon var även synsk och det gjorde att jag snabbt vande mig vid hennes sätt att veta vem som ringde, känna på sig saker som ibland innebar snabba resor till någon släkting som mormor visste inte hade långt kvar. Hon gjorde egentligen aldrig en sak av det utan såg det bara som en naturlig anledning att "en sista gång" skapa ett möte.. Mina barndomsjular var enormt traditionella. Julmaten lagades från grunden, granen inhandlades av mig och morfar och kläddes ALLTID kvällen innan Julafton, Jag hade tre favorit kulor - stora, skinande och glittrande. En röd, en blå och en orange. Jag sov i en bäddsoffa i det stora vardagsrummet med mormor liggades nära mig och varje kväll berättade hon sagor i form av egna upplevelser från när hon var liten. Att gå till skolan, nästan en mil, att åka häst och vagn, kläderna de bar och hur de levde i Dalarnas skogar i början av 1900-talet.
Traditionen har jag burit med mig och trots separationer, relationer med män som hatat julen, har jag alltid varit den som samlat vänner, ensamma, familjer och sett till att vi alla åtminstone en gång om året njuter av familj och julefrid. Den konstellation jag skapade har nog liknat "Tomten är far till alla barnen" men vi har alla trivts så... TROTS att ingen av dem, inkl jag själv... har varit lyckliga.
Sedan jag mötte mannen i mitt liv som jag numer är gift med och redan åren innan, hittade relationen med mig själv - har allt ändrats. Att göra val, ändra livet utifrån de kriterier som gjort MIG lycklig har rört upp tillvaron för många i min närhet - och då... i min närmaste familj.
I år firade vi vår andra jul tillsammans efter att ha gjort en inventering över vad som MÅSTE och vad som BORDE.
Man MÅSTE inte fira jul med dem man finner som störande moment, som egentligen mår dåligt över att man har det FÖR bra. Vi fattade beslutet över att skapa egna familje- traditioner enligt de seder man BÖR - de som får alla att må bra. Det är det bästa beslut jag någonsin fattat.
I år firade vi en jul precis så som vi vill ha den - med DEM vi vill ha i vårt liv och har haft en underbar helg. Lugn och ro, tomtar och troll och framförallt - underbara, lyckliga, tindrande barn.
Så är det och kommer att bli. Ni som tidigare varit närvarande och nu INTE var det - det finna en anledning. Det intressanta var att när JAG inte sammankallade och betalade för kalaset och det innebar att man behövde resa en timme extra, då avtog intresset och det var det ultimata testet jag behövde.
Jag välkomnar förändringar, ibland är de enormt smärtsamma, jag firade inte jul med min son i år. Den situationen har han själv försatt sig i. Det betyder inte att jag saknar honom enormt, han är min älskade unge men som behöver växa upp och lära sig livets läxa - därav en stängd dörr. HAN har nyckeln.....
Julen är en tid där man ska omge sig med dem man trivs med - och det är inte alltid blodsband. Att våga fatta beslut som av andra kan anses som elaka, brist på sympati och empati - well - den åsikten uttalas av dem som inte de egentliga orsakerna.
Vi är numer en familj - Vårt liv, våra traditioner och vår framtid är.... Family Matters...
DET är äkta kärlek!!
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar