The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

fredag 20 maj 2011

WELL.... IT IS DEFINATELY NOT GONNA BE TRADITIONAL..... IT IS ALL ABOUT.... US!!


Mitt i livet sker det vackraste jag vet. Inte sedan mina älskade barn mötte världen har jag varit så fylld av kärlek. Nu har vi påbörjat resan och planeringen av hur resten av vårt liv ska se ut.

Det händer så mycket att jag ibland blir yr och måste låta tankens kraft manifesteras i handling. Tack och lov har jag mitt skrivande - min dokumentation av min livsresa har varit, är och kommer alltid vara en oerhört viktig del i mitt liv. Kan det tillföra, inspirera och beröra, är jag tacksam. Det mest intressanta i mitt skrivande är att jag ofta går tillbaka och läser vad jag skrev för en månad, eller flera år tillbaka. Detta för att bevaka och bejaka min egen utveckling, lärdom och mognad i beslut. Att våga reflektera över sina sämre beslut och mindre bra val, är inte av ondo, tvärtom, att aldrig våga göra fel och acceptera att man gjort så, gör att man aldrig kan komma fråmåt och vidare. En människa som aldrig gjort en dålig affär, haft en dålig relation, eller valt fel arbete har ju inget att jämföra med och kan därför aldrig komma vidare till det som blir bra. Livet är en trappa. Olika för olika personer. Min egen - tog nästan 50 år av många trappsteg, höga kliv och ibland höjder och dalar, rent omöjliga att ta sig fram och upp över. Att förstå mina val och kunna ta besluten om hur komma vidare efter de ibland rätt hårda smällar och fall man genomlevt under åren.. har inte varit en enkel resa, men med med ögonen i backspegeln har resan varit fantastisk. Varför jag känner så är självklart för att jag nått ett av de mål många strävar efter men aldrig får uppleva. Det tog mig ett liv att lösa gåtan. Varför inte alla når dit de vill är ofta pga av de inte ändrar sina livsmönster på ett, för mig, korrekt sätt, utan istället upprepar de destruktiva mönster som gör att livet aldrig riktigt vill samma sak som du.


Man träffar olika sorters män, men som ändå inte mynnar ut i en bra relation. Man byter arbeten och ibland yrkesinriktning, men hittar aldrig riktigt där där man brinner för. Man bantar då man inte är nöjd med sin kropp eller vikt, men kommer aldrig i de där kläderna man så hett önskar skulle omsluta kroppen som en handske med perfekt passform.. Varför ÄR det så?

I min värld och i min tro handlar det mycket om tankens kraft. Att visualisera det du VILL fungerar bara om du VET vad du vill. Det handlar också om att våga vara nöjd. Jag har under så många år vetat vad jag velat, arbetat mot det målet - och gudarna ska veta att det inte varit komplikationsfritt. Det handlar om att aldrig ge upp - det är inte hur man HAR det - utan hur man TAR det.


Nu är tiden inne för att planera vårt bröllop. Tänk - jag som egentligen aldrig velat gifta mig... Jo, det är klart, när jag var yngre hade jag en liten bild på näthinnan av mig som gräddbakelse i centrum för allas beundran på den stora dagen. Egentligen handlade det nog bara om mig, MIN önskan om att få vara brud för en dag, men aldrig förstått meningen med att bli "någons" fru?
Äntligen förstår jag varför jag först nu tar steget. Jag vill bli O´s livskamrat, hustru och älskade fru. Jag har inte bara ett helt nytt förhållande.... Med O har jag ett helt nytt liv.... Jag vill leva med honom resten av vårt liv och tillsammans skapa varje sekund till ett andetag av njutning.


En sak är säker - det kommer inte bli ett traditionellt bröllop - det enda tradtionella är att jag byter efternamn. Allt annat - handlar om OSS! Det blir inte i kyrkan, det  blir inte i Rådhuset, det bli INTE en vit klänning. Det blir ett kärleksfullt manifest som speglar OSS.


Jag vet redan hur dagen kommer se ut - bilden är så stark, miljön och stämningen är så varm och kärleksfull att ögonen tåras när jag ser oss stå där. Som jag längtar, som VI längtar...
Nu är det.... På riktigt......


                                                                      Love / Cat

Inga kommentarer:

Bloggarkiv