The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

torsdag 3 mars 2011

TO ACHIEVE DEVELOPMENT... DEMANDS CHAOS...



Så händer det... Plötsligt händer det... Mitt i MITT kaos, med lägenhetsrenovering och en hopplös projektplanering där jag nu fattat beslut att gå in själv och strukturera upp och få ordning på allt... Nej, det är inget problem - det är jag så van vid och älskar att stå vid rodret. Jag lever - trots min omfattande renovering i en magisk värld fylld med kärlek, i ett familjeliv jag bara trodde existerade på film eller i romaner. Jag är så välsignad med att ha hittat mannen jag vill dela resten av mitt liv med så därför känns det som inträffat... SÅÅÅ orättvist, så onödigt, men som jag alltid brukar försöka tänka... VAD är det för gott som skall komma ut ur detta?



Sedan ett par veckor har vi haft takdropp i vardagsrummet i samband med att vi duschat på övervåningen. Inte alltid, utan vid två tillfällen då vi duschat lite längre tid än vanligt...

VVS firman kontaktas, anländer..... och sen kommer mardrömsscenariot slängt som en käftsmäll i ansiktet.... Hela badrummet, hela taket i vardagsrummet - ALLT måste rivas, torkas ut och återuppbyggas. Ett projekt på minst 3-5 månader. DET fröet som sås i ett kaos som detta, bara MÅSTE skördas i ett paradisliknande scenario... Inget ont som inte har något gott med sig... Vad är annars meningen? Idag ber jag om styrka för att skapa det lugn och den kraft som skall göra att vi klarar detta och växer ännu närmare tillsammans ur mardrömmen!! Ingen utveckling utan kaos - och det sägs att man aldrig får mer än man klarar att prövas inför.



Just nu är vi i chock. Just nu är tillvaron i uppror. Jag känner en maktlöshet över att veta att min älskade sambo som upplåtit sitt hem åt mig och Sessan, vilket också lett till att vi blivit sambos.. På RIKTIGT!! Varför ska en man som ger allt, är en fantastisk människa som alltid ger allt för att alla ska må bra. Ska inte såna belönas? Ska inte såna människor få en payoff på att investeringen i kärleken till sin omgivning är unik?


????

Just nu har jag inget mer att tillägga... Måste smälta och stötta.... Just nu är vi... i chock...

Inga kommentarer:

Bloggarkiv