HUR ofta är vi tacksamma för de stunder i livet vi tappar all energi, förlorar vår själ till en vilsen värld och där vår identitet inte ser något annat än en återvändsgränd?
I situationer som dessa ser vi istället alla bekymmer som hopar sig utan att tänka på att livet kanske medvetet gjort valet åt dig. Att våga börja om, att våga tänka i nya banor är bland det svåraste man kan göra, men den nyttigaste av resa. Jag har ägnat mycket tid framför spegeln och undrat... VART ÄR JAG PÅ VÄG??
Jag lever ett fantastiskt liv och har faktiskt mest angenäma tankegångar. Men en livsinventering då och då är mer av vikt än vad jag trodde..
Jag är så tacksam över den fullkomliga STORM av möjligheter som just nu sköljs över mig som en tsunami.
Vi är ofta trygghetsnarkomaner, där vår stagnation blir vårt öde, vår begränsning och den deadend många hamnar i. Min skyddsängel är en bråkig jäkel.... LOVE her for that.... Men bara efter att ha förstått tanken bakom..
Är jag prövad? Well.... Kom i i mitt liv.. om så bara för en dag... och se om du orkar..
Livet ger Dig vad du klarar... Orkar du?? Att våga förlora fotfästet för en stund... är att vinna nästa steg av insikt..
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar