Tack och lov... är min stora gåva i Livet den man jag lever med. Vi har tillsammans gått igenom de flesta scenarior på kort tid som få gör under en livstid. ÅHHH.... så otroligt nyttigt det är. Det är det svåraste, mest energikrävande och tar verkligen andan ur den starkaste. Men från och med nu är det slut på att cocoona och att kontemplerera. Nu är tanke, handling och framtid utstakad. Tack vare min fantastiska man. Även om jag inte hade haft förmånen att vara hans fru, hade han med facit på hand, verkligen varit det naturliga valet med ett idogt tjat från min sida, att vara min mentor och coach i livet. Ingen kan som han vända mina tankar från dead ends och stängda hörn, till nya dörrar att öppna.
Jag saknar ord över min tacksamhet och hans omtänksamhet, styrka och förmåga och blanda en befogad kritik när jag släpper taget och försöker lägga mig ned, till att bekräfta den styrka han vet att jag besitter och sträcker ut en mental hand så jag snabbt reser mig igen.
I snart 6 månader har min energi sinat, på grund av våra tidigare liv, nuvarande beslut och de stora förändringar i min identitet. Ingen kan som han sätta fingret på vad det egentliga problemet är och skingra min självömkan till konkret förståelse för processer när man som jag i hela mitt liv har yrket som en stor och stark del av min identitet.
No more of that shit.. No more Mrs Nice Woman. Jo självklart gentemot dem som inte lägger krokben med målsättningen av att bryta ned, mina vänner VET jag att jag har omkring mig. På riktigt.
Nu handlar det mer om mig... Det är första gången jag verkligen känt efter... VAD VILL JAG? VEM är jag?
Nu vet jag.... Det kommer Ni läsare också snart att bli medvetna om. Det här är den mest intressanta och spännande resa i prövningar jag någonsin gjort..... Tack för att du delar den med mig!
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar