HOW DO YOU KNOW WHEN TO END IT?

Den senaste tiden har mina inlägg handlat om kärlek, relationer och tankar kring de viktiga värderingarna..... Jag har hittat min prins efter att ha kysst några grodor och önskar alla i min närhet möjligheten av att få uppleva det jag har i mitt hjärta. Det har tagit sin tid att komma hit - jag har inte bara ett nytt förhållande... Jag/Vi har ett nytt liv!!

Jag har fantastiska vänner i min omgivning som gläds med mig och oss, och jag har vänner som är i andra situationer vad gäller relationer än var jag är.

Jag har fantastiska vänner, som precis som jag tidigare gjort, fastnat i sina relationer som inte längre är helt så som de önskar. Brist på uppskattning, ibland brist på respekt till varann och till och med bristande självkänsla hos för mig, människor som borde vara tryggt i hamn i vilka de är.

Ibland hamnar man i situationer i relationer där man utvecklar sidor och sig själv och hos sin partner man inte riktigt förstår hur de uppstått?

Att känna känslan av att inte tycka om sig själv, för den man blir tillsammans med sin partner...

Att känna sig ensam i en tvåsamhet - att man letar efter den pusselbit man trodde passade i tomrummet, men förgäves konstaterar att den man håller i handen... inte var rätt.

När vet man, när det är dags att gå vidare? När vet man att man utvecklas till två olika individer som inte längre går samma väg eller har samma mål? Och vad gör man då?

Att som iakttagare till ett flertal älskade människor - SE - hur dåligt de mår gör ont i min själ. Jag vet precis hur känslan är, jag har haft den själv. Jag har suttit i exakt den situationen och hoppats på att det kommer bli bättre. Att gå i terapi, prata med vänner eller att försöka prata med sin partner - är redan steg man passerat, och rädslan för att släppa taget om Tryggheten tar överhanden så vi fastnar.

Min konklusion är, att vi i våra hjärtan och själar VET när det är dags att gå vidare. Att orka hålla ett långt förhållande vid liv är beundransvärt, så länge det inte går ut över att man tappar urspunget i sin själ. Att våga starta om - kan vara, och ÄR fantastiskt... men oerhört påfrestande för din identitet. Visst är det enklare att leva kvar i det gamla.... men då kommer du heller inte uppleva det du kunde gjort OM du hamnat i en ohanterbar situation...

Trust me - listen to your heart... then you KNOW when it is time... Att våga hoppa utan skyddsnät - är att våga leva...

Carpe Diem - Crea Diem!!

Love / Cat