The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

tisdag 15 januari 2013

HOW TO BECOME NO 1!!


If you want to be number One - you need to see yourself as number One!! 

Adore Yourself!!

Stay tuned!! 

THE FIRST STEP!!




Det beslut jag fattade i höstas fick vänta lite. Min kropp har väntat in min själ. Nu är det dags att formtoppa inför dagen D. Dagen då jag fyller 50. Nu har jag tagit första steget.

Följ gärna min resa, den kommer bli spännande och härlig!! Jag påbörjade omvandligen för 2 veckor sedan. Redan 2 kg lättare och betydligt hårdare i kroppen väcks tävlingsmänniskan i mig. 

Målet är samma form som mitt sista SM. Magpirr!!!

Love / Cat

HAPPY NEW YEAR.....


Sen omsider kommer orden. De ord som borde flödat för länge sedan. Min ursäkt hade kunnat vara att jag egentligen inte vet varför de faller tungt och trögt ur fingrarnas tangettryck, men då skulle jag ljuga. 

Jag har haft en svår form av skrivkramp. Inte för att jag inte vet vad jag skall skriva. Utan för att jag inte har orkat grotta i den egentlige anledningen. 

Nåväl.. Hursom.. Mitt liv, mitt 2012 och avslutningen, nyåret har aldrig varig bättre och mer harmoniskt. Det är mer bråkiga omständigheter jag aldrig valt att acceptera som skapat mitt vaccum. Det jag nämner nu, kommer aldrig mer att beröras. Från och med nu kommer jag ha fokus på framtid och de beslut som är fattade. Nog om det. För den som känner mig, är sanningen att jag är en oerhört energisk, frisk, pigg och engagerad person. Jag har inte känt igen mig sedan.. ja.. när jag väl tänker efter så dök jag nog som djupast i juli månad 2012. Kroppen sa stopp. Fast inte på det där sättet "Gå-in-i väggen" - åtminstone inte vad jag själv tror. Andra anser förmodligen att det kan vara anledningen. För mig blev det mer ett tunnelseende i Landstingskorridorer. Tänk nu att jag är en erfaren Naturläkare, med en kunskap om kropp, själ & hälsa, som få besitter. 

Likväl förbannat... 

Det började med en märklig nacksmärta. En smärta jag inte förstod. När jag, som jag brukar, vilade på makens arm, kände jag en stelhet och en obekant känsla jag inte förstod. Sedan kom yrseln. En galen, okontrollerbar yrsel som slog till som en rak höger, och fullkomligt fick mig att tappa fattningen. Det HÄR är ju inte jag??? Sedan började cirkusen. I samma veva började jag ett nytt jobb, en tuff utmaning, em spännande möjlighet jag verkligen såg fram emot. 

Det var nu vägen mot det mest annorlunda årsskiftet jag upplevt, började. 

Tänkvärt är att jag inte uppsökt sjukhus sedan jag var liten. Utredningarna haglade och jag orkar inte ens skriva om dem. Kontentan blev att jag efter en rätt tafflig diagnos bara vaknade en morgon, en vecka innan Fitnessfestivalen, med en halvsidig ansiktsförlamning. PANIK!!! Min första tanke var stroke, och väl hos min läkare blev beslutet att akut åka in för ryggmärgsprov på KS. 

Historien slutar inte där. Men den absolut värsta tiden på länge påbörjades. Mitt i livet, med ett jätteevent, Finessfestivalen, bara någon vecka fram. Stängde jag av min sociala klocka. Nej. De som mötte mig under den veckan, märkte nog inget. Lättkamoflerat, utan att egentligen le. Veta vilka kameravinklar jag skulle undvika. Men känslan, obehaget går inte att beskriva. 

Jag har haft en tuff tid. Med pågående stridigheter i min kropp, där själen vägrar komma ikapp. Detta samtidigt som min faktiskt snart 50 åriga kvinnlighet, valt att gå en annan väg än den jag stakat ut. Detta halvår kommer att ta lite tid att reparera. Men jag är på god väg nu. Riktigt god väg. Jag tvingades av flera skäl, avsluta min så nyss påbörjade tjänst. Det går inte att göra ett bra arbete när kroppen befinner som på planeten Venus i kollision med Mars. 

Därför beslutade min man att ett nyår i New York... Var en bra start, en bra början, på något som kunde blivit en än värre katastrof. Idag och i skrivande stund, är jag på banan och på benen igen. Med en lågmäld respekt och en enorm tacksamhet. Gentemot min kropp, som valde den rätta vägen. Och gentemot min helt underbara man, som bara förstår och finns där. Dagarna på Manhattan. Nyårsafton på Akvavit med Champagnens sprudlande inverkan på livsglädjen tände lågan inför ett magiskt 2013. Långa promenader, underbara luncher och middagar. Massor av kärlek. Han hade rätt. Det blev den bästa medicinen. 

Så här är jag nu. Naken. Relativt frisk. Hungrig och nyfiken på framtiden. 

Still alive & kickin´!! 2013 - here I come.. 

Love / Cat

torsdag 3 januari 2013

SOOO NAKED.. AND SOO IN LOVE!!!


Året som gått har varit speciellt. För att sätta ett magnifikt avslut och ett manifest i kärlek fick jag en överraskning av maken som fortfarande ger mig gåshud.

En nyårshelg i... New York!! VAR annars i världen kan man lägga grunden för ett galet häftigt 2013 (och liv i framtiden)? Långsamt infinner sig glöden igen. Glöden att skriva, glöden att kreera, GLÖDEN som är.. Jag.... Fast på det personliga planet. I min relation med O är det en aldrig avstannande passion och eld som brinner. 

Mitt liv med O blir bara mer "så-som-man-vill-ha-det"- liv. Underbart, fyllt med så mycket kärlek.. VILKEN man jag har!!!  En sann entreprenör, en ständigt livsbejakande, inspirerande, utvecklande relation till en människa jag verkligen respekterar och ser upp till. MEN, med en oerhört realistisk och ödmjuk syn på. Det är ingen dyrkan... mer en lysande lampa över den treasurefinder som tydligen var påkopplad på dagen-D. 

För första gången i mitt snart 50-åriga liv, har jag funnit en livspartner, en man, mentor och känner sådan KÄRLEK till något som verkligen ÄR på riktigt. Jag har aldrig varit så KÄÄÄÄÄÄR och aldrig tillåtit mig att vara så naken. Men aldrig heller haft en man som är så naken, äkta, sanningsenlig som han. Det finns inga hemligheter mellan oss. Vi vet allt om varann - på gott och på ont. Det gör oss liiite mer osårbara. Det finns ju alltid människor som älskar att gotta sig i det förflutna livet - i vårt fall - finns det inga överraskningar. 

Jo, positiva sådana. Sådana som inte ägnar en sekund åt det förflutna... Det kan man aldrig göra något åt. Men tänkvärt är att det är det som gjort oss till dem vi är idag. Med våra lärdomar, med våra val över vad vi INTE vill ha. Fokus ligger istället på vad vi VILL ha.

Så sörj aldrig om din man eller kvinna haft ett vidlyftigt leverne. Rota inte i det. Fundera inte på det. Om DU är hans eller hennes val i NUET, är de frukten av en konstellation där man effektivt valt bort det som inte fungerat i livet och i den relationen. Människan är skapt att gå framåt. De som stannar kvar i ett ältande blir inte en sexig, attraktiv person. Släpp taget, bitterhet och öppna Ditt hjärta och känslor för nästa steg.

DU är den som valet stannat vid i din nuvarande relation. Se till att bevara det. Att hänga upp sig på dem som passerat är bara att skapa en egen blockering för äkta Kärlek. 



At the moment.. I LOVE to be naked... Totally in love.. Totally attracted to my fab husband.. And loving it!! 

Love / Cat 


THE BEST WAY TO CHANGE...


Bästa sättet att förändra sin tillvaro är att... ta en timeout.. se sig själv i spegeln.. länge.. Sätta sig ned i lugn och ro och manifestera sina mål. Jag har haft ett tufft år. Jag har haft ett förändringens år. Jag har haft ett år som ställt saker på sin spets, precis som jag misstänkt där beslutens fasta hand saknat mitt fasta grepp.

Jag har legat lågt.. ungefär lika länge som känslan har existerat.... och för att vara mig, är det GALET länge.

Var sak har sin tid - det har jag lärt mig. 

När omvärlden ter sig som att tiden är ur led, ingenting är som vanligt, har jag skaffat mig en ny vana. Att se vad JAG kan förändra för att få rätt riktning tillbaka. Förändringar ligger i betraktarens ögon.. i mina ögon. Hur vet jag egentligen om det ens ÄR en pågående förändring. Den kanske ligger hos mig?

Så innan jag börjar skylla på min omgivning och min livssituation gör jag en inventering av lägesstatus. Hur nyttigt är inte det?

Mina vänner har sedan en lång tid erfarit att JAG är på väg till ett land bortom det jag befunnit mig i. Så enkelt det hade varit att säga att min omgivning har blivit så annorlunda, vi har inget gemensamt, vad har vi att säga varann? 

Sanningen är att det handlar om mig. Min förändring. Mina val och min livsväg. 

Att våga förändra saker utifrån hur det känns i hjärtat... är den enda sanna vägen. Just nu är det min väg. Om du såg vad jag ser för min framtid.... skulle DU göra samma resa. 

"Att våga hoppa... är att förlora sig själv för en stund.... Att inte våga.. är att förlora sig själv"

Love / Cat 


Bloggarkiv