The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

söndag 16 oktober 2016

PICTURE THIS..


En av hemligheterna till att kunna prestera, leverera och kunna hålla ett stenhårt tempo är att lära sig förstå hur hjärnan och Kroppen fungerar. Är man av naturen en högpresterande person som dessutom är sjukt rastlös och framåtsträvande - ja, då får man passa sig så man inte kör huvudet rakt in i väggen. Och förstå vilka effekter stress kan ha på kroppen.

Under hela min uppväxt och livstid har jag alltid fått höra "Hur orkar du, människa", "Ta det lite lugnt", "Hur hinner du med? och liknande kommentarer. Svaret på den frågan är att jag helt enkelt balanserar Livet mellan mina hjärnhalvor. Precis som jag balanserar vila och vakenhet och vet EXAKT var gränserna går. Jag är ta mig fasen ALDRIG särskilt stressad..

Enligt de studier som gjorts kring vår kapacitet, visar att vi använder 10-15% av vår hjärnas kapacitet och ändå drabbas många av utbrändhet och hjärnstress. 

Kroppen är en fantastisk och ganska komplex skapelse där tankens kraft kan försätta berg.
Bara man vet VAD och HUR man ska tänka. Eller när man ska låta bli. 

Jag, som fortfarande känner av flera biverkningar efter de tuffa cellgifterna, har fått lov att överlista mina basic instincts och lägga om min plan. Tidigare har jag vaknat, druckit mitt morgonkaffe och efter frukosten kört järnet. Varje dag! Alltid med en glädje och lust i varenda cell. På något sätt suddades gränserna ut mellan arbete och fritid då jag under många år haft tillfredsställelsen i att arbeta med galet roliga saker. Dock oändligt krävande.

Hjärnhalvorna har olika uppgifter, funktionscentran och kompletterar varann. Vi brukar dock ha en av halvorna som dominerande. 
- Den vänstra halvan ansvarar för detaljer, logik, grammatik, språkförståelse och sekventiellt steg för steg tänkande. 
- Den högra halvan fokuserar på helheten, rytm, toner, humor, fantasi, och bilder.

Dessutom består varje hjärnhalva av tre olika delar; 
- Reptilhjärnan (styr de grundläggande funktionerna som andning, sömn och medvetande)
- Däggdjurshjärnan (styr känslocentrum som glädje, ilska och lycka etc)
- Hjärnbarken (styr planering, förståelse, visualiseringsförmåga etc) 

Hjärnan är dessutom inställd på att vilja ha kul. Därför är det rätt vanligt att man, när ett arbete, en inlärning eller annat blir för tråkigt och oinspirerande, tappar koncentrationen och börja tänka på roligare saker. Det är därför jag alltid väljer glädje i det jag gör. Att tänka positivt och faktiskt totalt sakna förmågan till något annat. Att inse att tankens kraft - är mer potent än vad man tror för hur allt ter sig. 

Nuförtiden ser mina dagar totalt annorlunda ut. Jag arbetar i 2-3 timmar med mitt logiska,  matematiska, planerande och däremellan ägnar jag mig åt att måla om en möbel, dansa salsa, stå på huvudet, meditera eller ägna mig åt den passion som tar upp mer och mer av min tid - fotografering och bildredigering. 

Jag har blivit rätt bra på det. Kanske just för att jag får längta efter det och har insett hur MIN exakta balans ska se ut. Jag får "vila" mina olika hjärnhalvor flera gånger per dag i kombination med en sjukt bra sömn som jag är oerhört tacksam för att vara ägare av. Jag sover MINST 7-9 timmar per natt och när min hjärnas energi tar slut - ja, då gäller det att vara nära en säng. Jag kan somna sittandes mitt i en text för att vakna i identisk position och bara fortsätta. Skönt för mig och oerhört underhållande för familjen! 

För vissa kan det te sig rätt spretigt. Men - för mig och för dem som fattat grejen - VET att det är det bästa sättet att leva Livet på. Då blir liksom ALLT roligt. Inte roligt som att man alltid skrattar. Verkligen inte. MEN - man lär sig uppskatta och förstå även de svåraste prövningarna för man VET att man måste gilla läget. Och göra det bästa av det. 

När jag använder min ena hjärnhalva kreerar jag stordåd. Det är ingen hejd på visioner, idéer och möjligheter. The sky is the limit.. Och jag jobbar stenhårt, fokuserat och målmedvetet. 
Oavsett om det handlar om att driva och utveckla Fitnessfestivalen, norra Europas största tränings- och hälsomässa. ELLER om det handlar om att battla med Inkräktare.

När jag använder andra halvan har tiden inget rum, fantasin flödar och jag ser det vackra i det lilla var jag än är. Där drivet enbart är njutningen i att se motivet jag fångar bli till precis det jag vill. Och då kan jag sitta och lulla i flera timmar - totalt absorberad av kreativitet. 

Här är ett axplock av det jag skapar i min fotografiska värld. Där varje ögonblick som förevigas aldrig kommer igen. En egen bubbla som är magisk, helande och läkande för kropp och själ. En värld där jag själv bestämmer om verkligheten är i färg eller svart-vit. 












Och jag...  går just nu i väntans tider.. Kroppen har bestämt sig för att bråka lite igen. 
Så nu är fokuset totalt.. 

Stay tuned..

Love / Cat

lördag 15 oktober 2016

NEVER GIVE UP...


Ibland läser jag andra bloggar och följer en del personer på Instagram som har eller har haft cancer. Jag följer dem inte aktivt och läser sällan inläggen men då och då är det saker som etsar sig fast. 

Jag själv har ju haft min egen blogg som en rapportgenerator över min status de senaste åren.
Detta för att både jag och O ska kunna undvika att fastna i en evig informationskaruell gentemot nära och kära. Och att slippa höra sig själv prata om samma sak (läs sjukdom)

Jag är och kommer för alltid bära i mitt hjärta en enorm tacksamhet över alla som hört av sig, engagerat sig och verkligen bidragit till den positiva energi som är så helande för kropp och själ. TACK - ni vet vilka ni är. 

Jag är av naturen en person som aldrig ältar i saker, aldrig oroar mig i onödan och har av den anledningen valt att INTE prata så mycket om det som är eller det som varit. Jag gillar att "köra på" som vanligt, i den mån det går. Jag älskar att se FRAMÅT. Det förflutna kan man inte påverka utan bara ta lärdom av. Jag lever också efter tesen att man kan påverka kroppen och själens välmående och hälsostatus genom att undvika negativa tankar, stress och slöseri med det som du SJÄLV behöver för att upprätthålla sin livsenergi. Din Qi. 

Det jag lärt mig av Livet är också att man måste våga skapa tomrum för att Livet ska få en chans att fylla dig med det som är Meningen. 

Det är ju faktiskt så att man ALDRIG vet vad morgondagen har i sitt sköte. Det kan vara fantastiska saker som överraskar och ger glädjepirr i hela kroppen - men det kan lika gärna vara mindre fantastiska saker som på en sekund för alltid förändrar ditt liv. Med betoning på just liv. Då måste man vara i Nuet och ha tid för reflektion. 

Livet är skört och ingenting vi kan eller ska ta för givet. Men det finns å andra sidan ingenting som är speciellt självklart. Vi är lite till mans, väldigt dåliga på att vara tacksamma över det vi har och har en enastående förmåga att gnälla och ifrågasätta en stor del av vår vardag. Vi trivs inte på vårt jobb, vi är inte helt nöjda med våra relationer, varken till pojkvänner/flickvänner, äkta män/fruar och har ofta synpunkter på våra vänner. Vi är lite för tjocka, vi har lite för dålig karaktär, tränar för lite eller har någon annan hang up. Eller hur? 

Alltså - på riktigt... Gör något ÅT det hela istället, skapa det liv du vill ha och sluta GNÄLL! 
Tänk på all tid man kan lägga på bättre saker som berikar istället för att irritera. 
Omge dig med saker och människor som tillför det DU behöver och som känner samma sak för dig. 

"Never expect anything from someone or something, until you have given it to yourself"..

En av de mest livsinspirerande egenskaperna jag vet, är att låta tacksamhet och ödmjukhet uppta kroppens celler. Att sprida glädje och påverka världen med en positiv livssyn.
Att varje dag motarbeta de negativa influencer som dyker upp som prövningar och våga välja bort det som inte är rätt för just dig. Det som är min största brist är mitt tålamod. Jag avskyr verkligen långsamma beslut, att stå i kö eller segdragna processer. Tro mig - jag arbetar med detta stenhårt. Varje dag. 

För mig handlar det om att leva efter sin övertygelse. Göra det som är den egna sanningen. Att göra det om och om igen, varje dag och aldrig ge upp sina mål. Oavsett vad det handlar om. Lika viktigt är också att förstå att hur tydlig målbilden än är och hur strukturerad planen är, kan det komma "bumps on the road" - och det är där skillnaden ligger -  i hur man hanterar detta. 

I veckan som gick hände en del saker som återigen gjort att jag gått in i min egen bubbla. Med ett 100 % fokus, med ett mantra som bara handlar om en enda sak. Med inspiration hämtad ifrån den lilla kloka tjej, vars Instagraminlägg verkligen hamnade i mitt hjärta lyssnar jag till min inre röst; 

"Ge aldrig upp. Ge ALDRIG, ALDRIG upp" 

Det blir ett utmärkt komplement till min andra  övertygelse - This to shall pass. 
Och visst är det så att viljan kan försätta berg. Och att ingenting varar för evigt. Allt går över/har ett slut. 
Så - med mitt nya mål i sikte ägnar jag varje sekund till att skala av ännu mer, låta livet i sig, fylla mina dagar med glädje och låta ett mindre, renare och enklare flöde flyta i min ådror. Jäkligt skönt faktiskt. Som en inre Feng Shui städning fast med betoning på ett riktigt röj..  
Och helt ärligt - jag har varje tid eller lust att ägna mig åt onödiga saker eller människor.. 




Och givetvis ska denna insikt prydas av en ny look.. En grå.. Why not liksom..

Love / Cat 




Bloggarkiv