GENIOUS..

Jag tror ta-mig-fasen att jag är en riktig naturbegåvning. Eller - jag tror inte.. Jag vet. 
Vid snart 53 års ålder har jag släppt lös min intuition och vågar verkligen lyssna på Kroppens och själens behov. Eller rättare sagt. Följa mina känslor. Göra det som är rätt. 
Rätt för mig.

Jag tror i och för sig att jag alltid haft förmågan att "känna av" energier och situationer, 
då understödd av en medial och synsk mormor. Mina första "sanndrömmar" minns jag sedan 5 års ålder..

Min mormor - en helt fantastisk, varm och underbar kvinna som hade förmågan att flytta saker med tankens kraft och en hel del andra "konstigheter" man inte pratade om på 60 och 70-talet när jag växte upp. 

Detta i kombination med en morfar som var yrkesmilitär, pekade med HELA handen och slutade gå på vänster sida av trottoaren 1967. Då infördes ju högertrafik. Att det egentligen var på vägarna där bilarna kör var helt ointressant för honom. Han bara körde på - råkade en gångtrafikant gå på "fel sida" gick han helt enkelt rakt in i dem och konstaterade barskt att ett brott i princip hade begåtts. 

När jag i väldigt unga år började intressera mig för alternativmedicinska behandlingsformer och framförallt - en holistisk livsstil - då sket det sig lite i vårt blå skåp därhemma på Långholmen och sedermera i Gubbängen. För värdegrunderna i min uppväxt låg mer åt det akademiska hållet - evidensbaserad och vetenskapligt bevisade teser var det enda som gällde. 

Jag skulle kunna ägna många spaltmetrar åt mina älskade morföräldrar. Jag växte upp hos och med dem, varför är en annan historia, och hela mitt liv har liksom varit en balans mellan Yin och Yang, upp och ner, framåt och bakåt. Balansen mellan dessa energier, stod jag själv för då mina förebilder var överrepresenterade åt varsitt håll. Galet olika men en perfekt match tillsammans. 

När jag sedan skulle välja väg i Livet hade min morfar en enkel filosofi. Ett arbete har man för att dra in försörjningen. Punkt. Roligt - det kan man ha på fritiden. 

Så jag utbildade mig inom ekonomi. SJUUUUKT tråkigt. Men praktiskt att kunna och en bra försörjning då många andra inte är så bra på det. Man kan väl säga att jag jobbade som penga-PT och styrde upp en och annan krona åt andra. 

Till slut bara brast det. Att leva med en gnagande känsla av oro över potentiella problem och felaktiga redovisningar gjorde att jag aldrig riktigt blev tillfreds. Förrän jag insåg att jag faktiskt oroade mig för ANDRAS misstag. Där bytte jag bana. Och började istället läsa medicin. På den tiden var den alternativa banan inte att tänka på. Då riskerade man i princip att bli bränd på bål som häxa. Så det blev biomedicin, kemi och lite annat smått och gott. Och någonstans där mitt ibland signalsubstanser och immunologi började ett litet frö gro. 

I hur tankens kraft kan försätta berg och hur vi kan påverka kvaliteten på bränslet som ger energi åt de där tankarna som gör att du i princip kan åstadkomma VAD DU VILL! 

Det vill säga - om du VET vad du vill.

Under mer än 30 år har jag ständigt studerat, utforskat och varit nyfiken. På kostens fantastiska sammansättning - hur nutrienterna påverkar vår existens och hur våra tankar skapar magi.

Efter att ha plöjt i princip varenda bok om kost, kvantfysik - både flummiga och klarsynta - insåg jag att jag under hela min sjukdomsperiod ägnat mig åt precis rätt saker. Att jag besitter förmågan att hitta de genialiska nycklarna till Kroppens naturliga och stimulans av positiv energi som stärker och helar.

Vår föda skapar avancerade kemiska processer och reaktioner. Där det inte bara handlar om VAD vi stoppar i oss utan också om våra celler har förmåga att ta upp viktiga näringsämnen. 
Vår kost kan vara läkande eller totalt nedbrytande. Så även våra handlingar. 

Under min sjukdomsperiod har jag totalt undvikit allt som stressar Kroppen. Inga nyheter, inga våldsfilmer, ingen tidspress. Det har liksom inte känts så viktigt att ha full omvärldskontroll och hetsa upp sig över alla orättvisor. Det har varit mer relevant att fokusera all positiv kraft på att överleva. Och att ha jäkligt roligt.

Jag har ägnat TIMMAR åt salsadans, njutit av att äta en tisdagsmiddag i paljettklänning och högklackat, målat naglarna med galna färger och glitter, skrattat, älskat och stimulerat Kroppens belönings- & lyckosystem där dopamin, serotonin och endorfiner fått löpa amok. Inte en cell i min Kropp har tillåtits deppa. Varje dag har jag lärt mig något nytt, funderat på framtiden och sett till att ha saker att längta efter. Jag har börjat VARJE dag med att le. Gärna framför spegeln - prova - att se sig själv (eller andra) le, skapar en häftig känsla som sprider sig i hela Kroppen.

Viktigt att förstå är dock att en total sjukdomsinsikt är absolut nödvändig för att kunna fungera och leva på detta sätt. Den enda du i annat fall lurar är bara dig själv. Ärlighet renar våra själsliga celler på samma sätt som en detox kan rena våra fysiologiska. Jag menar - vi vet att vår lever m.m. är involverad i Kroppens reningsprocesser. Men - hur tror du våra förgiftade tankar påverkar? Ibland behöver även ilska, aggression, avund och negationer rensas ut.

Intaget av alkohol, socker och raffinerade produkter har varit noll. Jag har mediterat, yogat och fokuserat mot mitt mål. Visualiserat med vision boards och en inre övertygelse om att jag egentligen inte är sjuk. Det är och har varit en liten del av min Kropp som behöver extra mycket omvårdnad nu. 

Jag har tränat. Hårt. Sprungit, lyft skrot, och stretchat. Varje dag har innehållit massor av saker jag är oerhört tacksam över. Jag har summerat mina glädjeämnen i mina tankar, nästan varje kväll och jag har undvikit att bli avbruten av saker JAG inte anser att jag vill ägna tid åt. Inte då och inte nu. 

Styrkan, det manligt rationella, envisheten och det där med att gå på MIN sida av vägen, även om det innebär att jag krockar med dem som går på "fel sida" - det har jag ärvt efter min morfar. 

Värmen, kärleken till Livet, den mjuka kvinnligheten och förmågan att vara öppen för okonventionella saker - det har jag efter min mormor. Always expect the unexpected. 

Våga vara ditt eget geni. Att vara genial - att vara sin egen guru. Det är magi på riktigt. 
Alla är vi naturbegåvningar - alla är vi riktigt bra på något eller några saker. Och det vi är riktigt bra på gör oss glada och lyckliga som i sin tur genererar glada celler. Positiv kraft och energi. Vem vet - det kanske räcker med att göra kullerbyttor varje dag. Tycker man att det är det roligaste som finns - why not liksom? 

Vad lägger DU din tid på för att nå dina mål? Vilken är DIN genialiska naturbegåvning? 

Tänk att bara få ägna sig åt det som gör dig stark, frisk och lycklig. Och skita i allt annat. 

Svårt? Absolut - men tänker man på alternativet så....

Love / Cat 

FRAGILE..

Jag har blivit ömtålig. 

Alltså så skör och ömtålig så Askungens glassko skulle framstå som om den var gjord av titan. 

Det är den senaste månaden som gjort mig uppmärksam på det som förmodligen är segdragna biverkningar av alla gifter som bott in sig i Kroppen. 

När man är mitt uppe i behandlingar och provtagningar har man ett rätt fullbokat schema, och för mig som är en rätt fokuserad typ, ingick inte den typen av problemletande. 

Men nu..... Jäklar alltså.. Jag har ont i muskler, leder och skelett. Sjukt irriterande. 
Det är absolut inte den typen av smärta jag upp levde för 1 1/2 år sedan - det här är mer som en tuff introduktion i det stela garde man inte borde hamna i förrän om många år. När man klassas som äldre på riktigt! Förmodligen är det inget allvarligt men rätt påfrestande.

Jag har inte ont när jag sitter still, ligger eller står. Men när jag ska börja röra på mig efter en hel natts sömn eller när jag suttit still en stund. Det är som ett skämt - där hela jag rör mig som en gipsavgjutning av mig själv. Inte en mjuk led eller muskel. Alls!! Fasen också. 

Att träna är inga problem. Inte att dansa heller. Det är de där rörelserna när Kroppen inte är uppvärmd. Böja sig ned efter något tappat, eller sätta sig på huk för att tända brasan. Där är det typ kört att ta sig upp igen. För att inte tala om när maken väcker mig på morgonen och kramas - men hallåååå... det är som att gå av på mitten! Nu råkar min man ha ordentligt starka nypor. Och dessutom gillar han att ta tag i sin fru utan något mesande - så den här kombinationen av stark man vs liten fru vars Kropp är som resterna av en glasskross = ingen bra kombo. 

Så. Vad göra? Tja - den enkla lösningen vore ju att helt enkelt sluta gå ur sängen. Och sluta kramas. Men eftersom det inte är ett alternativ så måste något annat kluras fram. Värktabletter ligger inte heller högt på listan. Ungefär lika lite som Vita Pro. Tänk om världens alla stela människor skulle äta Vita Pro - då skulle världen förmodligen bara bestå av gummimänniskor. Eftersom den inte gör det är mitt förtroende för Tv-reklamsprodukten = Noll. Bättre att knåpa ihop sin egen Miraculix-kur.

Beslutet är att inleda 2016 med en detox. Att rena Kroppen från gifter och utesluta sådant som höjer inflammationsnivåerna. Att tänka syra/bas men samtidigt optimera matsmältningen. Dagen ägnas åt att skapa ett kostprogram för sisådär två veckor. 

Målet är en avgiftad, mjuk och smidig Kropp som inte låter som ett smärre fyrverkeri vid minsta move. 

För så HÄR hade jag tänkt mig framtiden... 


Love / Cat

LAB KITCHEN..

Det stökas rejält i det Rytterska köket. 

Nu ska liksom framtiden skapas där Kroppen och cellerna ska näras med det bästa bränslet. Planen är att ta allt steget längre. Att inte bara laga all mat från grunden och baka eget bröd - nu ska även allt som används på Kroppen tillverkas. 

Här innefattas tvålar, hudvård och schampoo. Jag är så innerligt trött på kemikalier av alla slag även det givetvis är skillnad på vad cellgifter gör med Kroppen och en vanlig tvål. 
Men man VET ju aldrig.. Alla bäckar små.. Och just nu känns det viktigt att utveckla det frö som ligger och gror.

Det här med maten - det är sen gammalt. Sedan mer än 30 år har jag haft ett genuint intresse för kost och betydelsen av macro- och micronutrienter. Jag har flera utbildningar inom kostkunskap och är framförallt fördjupad inom de alternativmedicinska lärorna. 

Kinesisk medicin, örtmedicin och ortomolekylärmedicin. Kostens betydelse på cellnivå. 

Jag har föreläst på skolor och utbildningar i många år och tidigare arbetat på klinik med att balansera hud- och magproblem. Med hjälp av min kunskap om Kroppens behov och brister. 

Jag är också oerhört intresserad av energimedicin. Utan att fördjupa mig i det något närmare så handlar det om att lära sig ta tillvara på vår Livsenergi. Vår Qi - vår urkraft där vi ska undvika alla former av onödigt läckage. Lite så som min livsfilosofi är. Var glad och lycklig. Var ledsen, arg eller fundersam. Men inte för länge. All stagnation, hög som låg - leder till obalanser i vårt energiflöde som i slutändan utvecklas till sjukdom. Fysisk eller psykisk. 

Nu tänker du säkert - men hur är det möjligt att människan (läs jag) får en så svår diagnos med den kunskapen? Tja - med facit på hand borde jag tagit tag i saker med hårdare medel. Jag märkte mina första symptom redan 2012 men fick ingen hjälp då mina symptom avfärdades som naturliga och diffusa. Jo, tjena... 

Idag kan jag känna att allt sker av en anledning. I alla fall väljer jag att se det så. Det gör att jag kan använda även den kunskapen till att fortsätta följa min övertygelse. 

Övertygelsen om att vi med rätt kost, rätt inställning och insikter om våra genetiska svagheter kan bygga starka, hållbara kroppar. Att med rätt "verktyg" kunna hitta tecken på förestående hälsoproblem och mota "Olle i grind". 

Med dagens sjukvård och labtester måste vi i princip ha utvecklat sjukdom för att kunna se avvikelser. Inget konstigt med det. Så är det och så ser det ut. Men i min värld skulle det kunna se helt annorlunda ut. 

Jag har haft turen att ha en stabil grundplåt att stå på. Fysiskt, mentalt och kunskapsmässigt. Att återhämta sig efter mina gigantoperationer, att rida ut stormarna när HELA Kroppen är förgiftad av kemikalier och att låta mentala mantran styra - This to shall pass - kräver också kvalitativt bränsle. Då duger ingen skitmat eller sockersötad dryck. Då får det kosta. Jag menar inte i pengar utan i engagemang.  Rena, näringsrika råvaror där varenda detalj är genomtänkt OCH välsmakande. Att låta alla sinnen njuta. Detta i kombination med ett oerhört vältränat psyke. En Hjärna med alla tankebanor i god kondition. Positiva tankar och en målsättning att utesluta stress. Omöjligt? Inte alls. 

Sedan många år har jag valt att utesluta vitt raffinerat socker, vetemjöl och mjölk. Det råder så mycket diskussioner kring det här med socker och cancer. Jag har min övertygelse. De jag mött inom onkologin har sin. Eller - den riktiga sanningen handlar ju egentiden om vad de FÅR säga. Här handlar allt om vetenskapliga studier och evidensbaserad information. 

Därför känns det högaktuellt att rota lite i detta. Jag menar - nu när jag står på andra sidan min diagnos. Oerhört spännande saker det här med vad vi programmerar våra celler med. 
I köket laborerar jag med halva sanningen. Hur jag programmerar och föder mina hjärnceller - ja, det är en annan story.

Nu väntar tvålkok och glutenfritt knäckebröd! 

Love /Cat 

HAPPY NEW YEAR....

Telefonen ringde 09:11 med avsändare "Inget uppringnings-ID".

Jag tänker tillbaka på alla de otaliga gånger displayen visat denna "hemliga" avsändare som vid varje tillfälle man svarat, kommit med varierade besked. 

Ömsom vin, ömsom vatten. 

Denna gång var så viktig för mig. För oss. För framtiden. Det nästan overkliga i det är att veta att när man lyfter luren och tar emot det provsvar som varit det enda som funnits i huvudet dessa dagar - så är chansen 50 % att det blir riktigt bra. De övriga 50% är raka motsatsen. En helt annan story med en helt annan utgång.

Att vara drabbad av en dödlig diagnos får rysk roulette att framstå som en hobby för amatörer. 

Tiden fryser till is, och hur gärna man än vill, kan man ALDRIG förbereda sig till 100 %. Det måste alltid finnas utrymme för de där reaktionerna man inte vet hur de blir. 

Jag svarar och givetvis är det min onkolog. Hon är bra, Elisabeth. Rak, enkel och lite torr. Men jäkligt tydlig. 

Svaret var det bästa jag kunde få för att starta 2016 med. Ingen återväxt, inga spår av nya tumörer. Noll. Nada. Nothing. 

När jag sitter där med telefonen i min hand lär jag mig ännu en gång något om mig själv. Jag vill bara lägga på luren. Avsluta samtalet snabbt som fasen och inte varken säga eller höra ett ord till. Kapsla in sanningen i en bubbla och ägna resten av tiden till att smälta innehållet. Inte slösa bort energi på något onödigt, typ. Så som jag är, så som jag blivit. Inget ältande, inget överflödigt analyserande. Cut the bullshit, typ. 

O står i badrummet och hör mig avsluta samtalet, kommer in och sätter sig på sängkanten.

Vi är så otroligt lika i vissa avseenden. I vår gemensamma taktik i hur vi tacklat allt. I vår ibland helt ordlösa kommunikation. Min soulmate. 
Vi bara tittar på varann och håller om. Hårt. Medan tårarna faller. Känslan är inte lycka, lättnad eller glädje. Den bara är. Jag har köpt mer tid. VI har köpt mer tid. 
3 månader till nästa utvärdering. Mer tid till Livet och att återigen äga min tid och Kropp. 
Mer motiverad än någonsin till ett nytt år med Kärlek till Kroppen och gåvan att få leva vidare. 

För dö - det har liksom aldrig varit ett alternativ. 

Det är NU den riktiga resan börjar - där jag, Kroppen och Hjärnan tillsammans ska utarbeta den bästa överlevnadsstrategin någonsin. Jag är redan nu uppe i planeringen. 
Jag tror det är hela hemligheten - att ALDRIG riktigt sätta punkt för något - utan kortsiktigt glädjas åt varje delmål och aldrig fastna. Aldrig stagnera. Jag är oerhört, oerhört tacksam och lycklig över mitt besked. Tacksam för att min Kropp samarbetat med min enormt starka vilja. 
Att mitt immunsystem fungerar fantastiskt optimalt och att mina provsvar är på en toppnivå. 
Att bibehålla det så är mitt nyårslöfte. 

Happy New Year kära vänner.. may the force be with you! 

Love /Cat