Vad hände? Otroligt banalt... Sista morgonen i Villa Oxygene, med sina enorma panoramafönster mot poolområdet där vi alla samlades för en gemensam frukost.... var nyputsade och igenstängda. I full fart, med kaffet i handen lyckades jag med konststycket av att går direkt in i väggen... Väl ute på terassen möttes jag av blickar och ord - "Hur gick det?" Ärligt talat kändes det knappt - det var en jäkla smäll, men jag kände ingenting. Mitt svar blev att allt gått bra, med inlevelse - tills mina vänner informerade mig om att så var nog inte fallet... Då kände jag hur blodet rann över kinden och gick till handling. In i badrummet och konstaterade att jag behövde sy, men en söndag, i Frankrike, lagom intresserad av att sitta på en akut, plåstrade jag om mig själv för att sedan uppsöka jourapotek för bättre sårvård med suturtejp m.m. Apotekspersonalen skulle vara sjukvårdsutbildad men de svimmade nästan när jag drog bort mitt Salvekvick i plast som bara gjort det värre. Så jag fick sköta mig själv, i ett hörn framför en spegel.
I skrivande stund är jag fortfarande blå/lila med tejp kvar. Det kommer att läka bra. Det kommer bli snyggt. Om någon frågar, så är det det absolut märkligaste semesterminne jag någonsin fått.
Livet är rätt häftigt, vilken tur jag hade... I am still alive..
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar