Jag har den senaste tiden verkligen fått en fantastisk bekräftelse på vad vänner är till för.... Samt vad det innebär att var en sann vän tillbaka. En njutningsfylld resa, men kantad med förundran, balansgång och iakktagelser man ibland inte är bekväm i.
En riktig vän... mäter inte tiden i TID. En rktig vän låter inte udda vara jämnt. En riktig vän VET att öga mot öga, tand för tand är det som är en hederskodex. Vänner HJÄLPER man, inte stjälper. Det handlar om att finnas där när det behövs. Min man är min bästa vän. Det har han visat med råge den senaste tiden när jag varit hårt prövad. Mina andra vänner vet vilka de är, resten har sanerat sig själva. Jag är av övertygelsen och att när "Universum rör på sig" gör vi likaså och det är där konflikterna och oliktänkandet kommer till sin spets. Jag är en av naturen rak och enkel person. Jag säger vad jag tycker även om jag ibland är nödgad att hålla igen då situationer kräver det. Men jag är primitiv i mitt förhållningssätt till detta. Jag VET vem jag kan vända mig till när orden måste ut...
Var rädd om dem som är din riktiga vänner. Med åren har jag blivit än mer kräsen och älskar att se hur min krets är stabil samtidigt som den är föränderlig. Att tro att bara för att man blivit vän med någon för 30 år sedan, måste det inte hålla för resten av livet. Vissa utvecklas till att bli bittra, avundsjuka och missunnsamma. Vem vet. Andra kanske uppfattar mig på samma sätt. Men min syn på livet kommer obotligen vara positiv och receptiv. Tänkvärt. Varje gång jag känner en förändring i kemi och energi så är den jag först vänder mig till är mig själv. Kan JAG göra något för att förbättra eller förändra situatuationen? När vet man att det är en återvändsgränd? Det är en lärdom jag har en önskan om att ni alla tänker till på. Vem vill leva ett liv i tvivel över vad som är rätt och fel? Istället för att fokusera på det som känns rätt, växa, utvecklas och bli än bättre människa för andra att dela med sig till?
Där är jag. Jag vägrar stagnera, har jag kommit till beslutet om att situationen inte fungerar (och då ska gudarna veta att det sker inte i första taget) Jag är lojal, trogen och nästintill fånigt envis i viljan av att få människor och relationer att må bra och fungera.
MEN.. jag har lärt mig var gränsen går. Har Du?
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar