Vi har en ny researrangör - en fantastisk sådan. Att boka hotell i Essen är INTE vad en researrangör normalt gör. Då kan det gå... hur som helst... Och det gjorde det. Ja, vi kom fram till rätt destination, Ja, vi hade en otroligt givande mässdag. Inbjudan till den internationella presskonferensen gjorde inte resan direkt mer tråkig... Vid stängning dök dilemmat upp. Det var INTE bara vi som önskade taxi under businessdagarna.. Kööööööööööö...... Väl inne i taxin med 10 minuters framförhållning till att vara tillbaka i lokalerna började det.... Annorlunda äventyret. Vi anländer till en byggnad.... som inte kan beskrivas som något annat än.. Hotell Karamell... My god - det var som om Beckers haft en sale av överblivna burkar och systematiskt målat ränder med tysk korrekthet över väggarna.
Om det väl stannat där.. Men, nej då. Med alla väskor, datorer, kameror och två svettiga, stressiga personer som verkligen hade bråttom kastade vi oss mot ingången.... TVÄRSTOPP!! En liiiiiiten porttelefon lös med sin närvaro - självklart ringer vi på och önska checka in. På en lätt brytning får vi informationen om att receptionen ligger 3 km söderut???? Från stressad till frågetecken på två minuter!!! Vi möter en bankdirektör i dörren som förklarar att detta är ett lägenhetshotell och erbjuder maken skjuts till receptionen, vilket han självklart accepterar, här skulle jag kunna fortsätta och berätta om den felbeställda taxin med den indiska chauffören som misstänksamt VET att det är mitt fel, eller om ryssen som hamnade i samma sits och fick ta makens taxi tillbaka till incheckningen. ELLER om rummet utan krokar, garderober, frukost eller kokplatta, eller om det galna inköpet på bensinmacken som gjorde att vi åt mikrovågsägg och skinka istället för en normal buffé. Jag skulle kunna dra historien om den talande robotliknande självlysande duschkabinen med telefon, radio och discolampor.... men jag orkar inte... Jag har fortfarande skrattkramper efter FIBO och Hotell Karamell, pratar jag om det eller tänker tanken.... tittar vi på varann och bara.... skrattar så tårarna rinner.... Men vad ska man säga - vi har en story... att minnas resten av livet.
What happens in Essen, stays in Essen...
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar