Det har gått en månad sedan jag fick min diagnos. 30 dagar, en väldig massa timmar och hysteriskt många minuter och sekunder. Tiden har gått otroligt fort samtidigt som Tiden helt plötsligt fått en helt ny innebörd.
Mitt liv och mina dagar är fyllda med tankar, planering, mediciner, behandlingar och en helt ny approach emot omvärlden. Jag har en väldig massa saker och händelser att ta ställning till. Hur ska allt hanteras? Hur ska allt planeras? Hur mycket ska det få påverka mitt Liv? Över en natt hittar jag en mängd tomma rum i mitt medvetande som ska fyllas. Känslan jag leker med är att jag skaffat mig och familjen ett helt nytt hus, ett ganska trivsamt hus, med många rum att möblera. Vi har möbler så det räcker till de flesta, men de tomma rummen, de som ska inredas och möbleras, är de som upptar min tid. Att tänka om, att tänka "outside the box" att våga ta ut svängarna med färger, ny stil och ny inredning. Att inte vara feg och rädd i mina val. För sån är ju inte jag?
Under hela mitt Liv har jag allt som oftast vetat vad jag vill. Jag har alltid haft mål, små som stora. Jag har studerat, jobbat, ständigt utvecklats och tycker idag att jag är god vän med mitt varumärke. Vem jag är. Vad jag står för. Att i Livet ha som mål att bli en människa jag är stolt över att vara. För det enda man kan förändra är ju den egna inställningen till saker som uppstår, eller hur? Ett mål har varit att mina Livsrum ska vara fyllda med egenskaper som är det jag definierar mig själv med.
Det är det som ställer till det - det här med hur man definierar sig själv. Att mitt i Livet få en sjukdom, en diagnos, som ger dig egenskaper och kriterier man inte känner är "Jag".
Jag ÄR ju inte cancer. Jag ÄR ju inte sjuk. Jag för inte en hård kamp varje dag mot "Sjukdomen". Eller gör jag det?
Jag har många tankar som passerar i mitt huvud, tankar som just nu skapar och fyller nya, tomma rum.
Det här kommer för alltid vara en del av min historia, bli en stor del av mina livserfarenheter, men det kommer aldrig bli ett inrett rum i mitt nya hus där väggarna består av detta. Möjligtvis en tavla som på prov hängs upp, men som inte riktigt passar in i färg och form utan därför ställs upp på vinden. För dyr i inköp för att kasta - men ett felköp som inte passar in.
För första gången på väldigt länge har jag istället hittat det viktigaste rummet. Det tomma rum som ska fyllas först. Fokusrummet. Det är där allt kommer hända - med nya mål, nya insikter. Det ska fyllas med visdom, lugn och allt det som definierar mig. Det kommer bli ett vackert rum fyllt av glädje och Kärlek.
How do you define yourself?
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar