Jag har sedan en tid känt att jag behöver egen tid. Tid med fokus på mig själv och min familj. Under många år har jag haft en stark drivkraft i att alltid finnas för alla. I jobbet, bland vänner och även människor i den yttre kretsen. Jag lyckas ofta med att "se" igenom, läsa av och genast slinker orden ur mig. Ord som kan ha en enorm betydelse för andra människors utveckling. Det är en gåva som växer stadigt och som är lite skrämmande då jag själv inte alltid förstår. Och som inte är helt bekväm.
Det sägs att man förr eller senare i livet hittar sitt kall. Att vi alla har ett speciellt uppdrag under vår livstid på jorden. Kanske är det så. Jag trodde jag hittat min livsväg när jag arbetade på Ellipse Klinikken. Att hjälpa andra, att lösa problem och se lyckan i ögon när ärr, skador och problem reducerades och förbättrade livskvaliten hos många. Att lösa gåtan på långvariga problem med hälsa, hud och ibland psykiska problem.
Därför var det omtumlande när jag slutade och insåg att det kanske inte var det som är min väg. Varför skulle jag då hamna i en situation där valet var självklart?
Att gå en annan väg som egentligen ligger utanför min bekvämlighetszon är nu ett faktum. Jag börjar också få insikt om många saker i mitt eget liv och pusslet börjar inta en intressant form. Därför har jag valt att dra mig tillbaka från mitt vanliga sociala liv och njuter av det.
Många av mina vänner är oroliga och undrar varför jag inte håller kontakten så som de är vana vid. Många frågar indirekt om jag är utbränd. Svaret är nej, det är just för att undvika det som jag just nu, för en tid, väljer detta. För att ge all energi till det som är... Jag..!
NU lever jag i min bekvämlighetszon.. som kanske inte är så bekväm för utomstående. Men det är just det. Inga krav, inga attachments.. Bara vara..
Jag finns för dem som behöver mig mest - Jag själv och min familj.
Time will tell what will come out of it..
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar