Idag är en sorgens dag. Mitt i livet... i all lycka, finns en stund av oförklarlig sorg som lämnat många med en enorm saknad och tomhet. Idag är också glädjens dag. En dag då tankarna går till en mycket älskad mamma som varit en fantastisk stöttepelare och bästa vän för en familj.
Idag är det 25 år sedan min mans mamma valde att lämna jordelivet.
Ja, precis så var det. Hon valde detta, i en tid då depressionen tog överhanden ifrån att finnas för sin familj. Barnen var vuxna, maken invaggad i trygghet. Det hade ingenting med dem att göra. Beslutet var redan taget och oundvikligt.
Idag är fokus hos familjen som blev kvar. Med hjärtat fullt av känslor och en tanke som aldrig kommer att tas in och förstås, på riktigt. VARFÖR?
Vi besökte graven igår. Jag och O... bara vi.. Det var starkt och svårt. Och underbart och viktigt. Att stå där tillsammans och dela det svåraste. Skapar band som aldrig går att klippa. Mina tankar är hos min man, hans bror och pappa idag.
Ta hand om varandra - lyssna på signaler, små som stora. Man vet ju aldrig, eller hur?
Livet.. är så värdefullt.. Carpe Diem
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar