MERCY & MORPHINE..

Det finns smärta.. Sedan finns det SMÄRTA!!

Min pånyttfödelse gick så smärtfritt att jag borde anat oråd. Klart att Inkräktaren ruvat på en hämnd som straff för att jag totalt skoningslöst lät en sylvass skapell amputera de små liven. 

Enligt regelboken när det gäller den här typen av ingrepp är det "standard procedure" att låta var sak ha sin tid. Det betyder att man från det att man vaknar upp får ha ryggmärgsbedövning under 3-4 dagar. Tro mig - det behövs. Den stängs sedan av för att långsamt ersättas av smärtlindring i tablettform och intravenöst morfin. 

Vad man måste ha i bakhuvudet är att det här inte bara är ett kirurgiskt ingrepp. Det är faktisk en ordentlig attack på ett av Kroppens största organ. Så att amputera 70% av den och dessutom veta att de fått göra lokala miniattacker - allt för att verkligen eliminera den oönskade familjen som satt sitt bo där - ja, då pratar vi om en nivå man inte riktigt kan förstå. 

Levern består normalt av 8 lober. Hur man utför dessa typer av ingrepp är givetvis väldigt beroende på hur tumörer eller metastaserna är lokaliserade. Men - man måste alltid se till att två lober lämnas kvar för att levern ska fungera, även om med en viss begränsning. Annars går det inte att operera. 

Min lever blev av med 6 lober samt en extra djupdykning för att komma åt det sista. En av metastaserna hade bestämt sig för att leka kurragömma och var svår att locka fram. Det säger sig självt att desto mer man bökar och stökar - desto mer konsekvenser får det. 

Mina första dagar, efter min euforiska pånyttfödelse kom så stunden. Ut med det gamla och in med det nya. Vi hade en plan, jag och vårdgänget. Åtminstone en teoretisk. Så när ryggmärgsbedövningen slogs av BORDE man parallellt stöttat upp med annat. Så blev det inte. Istället hände det som bara inte fick hända. 

Smärtan i min Kropp började slå rot och då ingen kom och motade den i grind tog den över totalt. När personalen väl insåg hur illa det var, var det försent. Jag gick in i en total smärtchock som nog är bland det värsta jag varit med om. Föda barn inklusive. Kapa av fingrar i källardörrar med. Brutna revben och kampsportsskador framstod som ett jädra myggbett. Om man nu måste jämföra. Efter ett dygn av en kamp emot smärta kontra morfinöverdoser beslutade man sätta in ryggmärgsbedövningen igen. 

Jag tror aldrig jag kommer att hämta mig ifrån den chocken och har svårt att ta till mig att det ens kunde hända. 

Jovisst, en ursäkt kom som en brev på posten, men då var jag så slut att jag inte ens orkade lyssna. Om man nu ska hitta några fördelar med det som hände var återigen att min Kropp är så stark. Min återhämtning fortlöpte lika fort som tidigare, men den mentala spärren satt som en spik i foten. 

Ett uppbåd av smärtspecialister och annat folk bodde hos mig under det där dygnet. Till slut kom den räddande Ängeln i form av en barmhärtig samarit som varit med förr. Hon fattade precis. Hon letade efter när Kroppen åter kom i total avslappning och smärtbefrielse, fyllde upp alla smärtlindringsdepåer och utgick ifrån den statusen som ett "noll-läge". Efter det gick allt åt rätt håll igen. Det visade sig också att man under operationen, kapat nervbanor som ger en helt annan typ av smärta som inte morfin biter på utan krävde helt andra medikamenter som kombination. 

På grund av detta blev allt förskjutet. Jag skulle ju åka hem! Följden blev 3 extra dagar på avdelning K72. Den goda nyheten var att jag under dessa dagar läkte ihop ännu mer inne i Kroppen så man kunde ta bort dränageslangarna som var planerade till att blir kvar minst 1 månad. Bara en sån sak.. 

Det som inte dödar härdar. Fast - så här nära döden, har jag nog aldrig varit i så fall. I alla fall inte mentalt.
I skrivande stund har jag redan lagt detta bakom mig. Det går inte att hänga kvar, inte ens en sekund i de tankarna. Då finns risken att det inte blir fler operationer. Jag har en lång resa kvar - och den ska jag påbörja med nya ögon och en positiv syn på framtiden. 

Jag är övertygad om att det kommer gå utmärkt. Jag vann ju faktiskt striden över Inkräktarättlingarna.. 

Love / Cat