STICK TO YOUR PLAN....

..Och mitt upp i alltihop så händer det där som gjorde att hjärtat hoppade till av glädje. 
Glädje över en seger som faktiskt blir en stark milstolpe i det jag lever med som övertygelse och som för mig är Sanningen. 

Det där med att se HELA Kroppen. Att förstå hur Kroppen fungerar och inte bara trycka in läkemedel för att ta bort symptom. 

För mig handlar nästan allting om VARFÖR. Varför saker blir som det blir - både fysiologiskt och psykologiskt. Att hitta orsaken. Att förstå.

Jäkligt viktigt faktiskt. Att alltid analysera de bakomliggande orsakerna och inte bara acceptera den ibland enkla vägen man väljer inom skolmedicinen. Har man huvudvärk - ta en alvedon. Har du problem med magen? Ta en Losec. Är du låg, ledsen och deprimerad. Ät anti-depressiva piller. 

Jag AVSKYR verkligen det tänket. Hur ska man DÅ komma tillrätta med problemet om man bara ser till patologin? Hälsa är så mycket mer än bara avsaknad av sjukdom. 

För en tid sedan kände jag att min kropp fick en riktigt kraftig reaktion med viktuppgång, extreeeeem trötthet, rinnande ögon och vätskeansamlingar som gjorde att jag kände mig plufsig och märklig. Det var då jag kontaktade Radiumhemmet och bad om att få testa min sköldkörtel. Efter mycket om och men hamnade jag hos en endokrinolog där vi konstaterade att mina värden var totalt katastrofala. Mitt TSH låg på horribla 83 där referensvärdena ska vara någonstans mellan 0.2-4.0. Inte bra. Det påverkade mina T3 och T4 till att sjunka till hälften av vad de borde ha vilket - utan att passera gå - diagnosticeras som en hypothyreos. En underfunktion i sköldkörteln. 
Helt normalt hos kvinnor i min ålder som dessutom har tränat hårt och numer är i klimakteriet. MEN.. jag kände i hela min kropp att detta inte stämde. ALLS! 

På förfrågan om det kunde bero på något annat än detta fick jag svaret - att provsvaren talar för sig självt. Jo, visst. Jag är ju inte blind. Jag KAN läsa. Men nu var ju frågan om det finns något annat man kan göra för att få ordning på sköldkörteln UTAN att behöva ta det rekommenderade Levaxinet? Svaret var solklart - Nej. 

För att förklara allvaret i problematiken så kan man inte leva med en icke-fungerande sköldkörtel. Den är nödvändig för en massa funktioner i kroppen så nivåerna måste vara i balans. Basta. 

Men i min värld så handlar allt just nu om de konsekvenser alla mina beslut har. Så - om jag börjar äta hormoner så vet man ju inte exakt hur mycket just min sköldkörtel skulle behöva för att fungera optimalt - och det hormonöverskott som blir kvar i kroppen - guess what - behöver metaboliseras i levern för att kunna lämna Kroppen. BAM - min akilleshäl. 
Min lever. Den som bara har två av åtta lober kvar. Och två - är minimum för överlevnad. Känns det aktuellt att ens tänka tanken på att belasta den? Skulle inte tro det. 

SÅ.. Jag fick min vilja igenom där omprov och ny tid bokades. Här skulle minsann orsaken behandlas. I min värld så har helt enkelt min Kropp varit så stressad på insidan så allt kortisol, allt adrenalin och all belastning med cellgifter, operationer, smärta etc gjort att binjurarna utmattats. Det i sin tur slår ut sköldkörtelfunktioner och kan på så sätt vara en orsak till mina värden. Så ett "program" sattes ihop med örter för att sänka kortisolnivåerna, stärka sköldkörtel och binjurar och jodrika alger i kombination med leverstärkande örter. Till det har jag arbetat stenhårt med ljudakupunktur och meditation för att återta kontrollen över kroppens funktioner. 

Detta följde jag slaviskt under 5 veckor till det var dags för provtagning. 

Jag vet inte vem av oss som var mest förvånad. Jag, O eller min hormonkompis. 

Det var en märklig tystnad i rummet när vi jämförde lab svaren. Mellan den 23 september och 15 november har mina värden gått tlllbaka till HELT normala. Från 83 till 4.8. Och T3 och T4 har höjts till tillfredställande nivåer. 

Nog för att jag VET vad jag gör, men just detta ögonblick hade nästan känslan av att kunna gå på vatten. På riktigt. Att dessutom ha effekten av min starka vilja på papper. Svart på vitt - är banbrytande. Tänk så många människor som kanske kunde slippa äta Levaxin - som dessutom är en livslång medicinering. Att förstå att Kroppen inte orkar fundera på förbränning och värmereglering när konsekvenserna av stress kan vara orsaken.
Då behandlar man på ett HELT annat sätt. 

Det bästa är ju givetvis att jag är sjukt motiverad att fortsätta följa min linje. Stick to my plan. Fast planen är ju primärt just nu att få tumörerna att sluta växa. 
Då är det annat att tänka på i vad man programmerar Kroppen med. 

Eftersom jag nu anser att jag är fullt frisk. Stark, välmående och harmonisk men att en del av Kroppen som är påverkad och skadad. En partiell cellmutation. 
Ungefär som att bryta ett ben. Det betyder inte att hela Kroppen är ett enda jäkla benbrott. 

Det finns hopp för mänskligheten. Jag undrar jag... vad han tänker på - min hormonkompis? 
Jag tror att han febrilt sitter och googlar på Ashwaganda... 

To be continued.. 

Love /Cat