Det finns INGET som skapar ett sådant tomrum som uteblivna besked.
Det som skulle vara startskottet på framtidens fokus i att förgöra ännu en Inkräktare blev en rysk roulette. Efter två dagars väntan på "The Call" - har jag ingen som helst lust att göra något annat än att umgås i mitt eget sällskap. Inte för att deppa ihop eller ens tänka på det faktiskt. Utan just för att jag nu mer än någonsin verkligen bara ägnar mig åt... Mig.
Få förstår den känslan. Den känslan i att någon annan tagit kontrollen över ditt liv.
I bokstavlig och bildlig mening.
När jag vet vilken riktning livet tar... så justerar jag mina segel. Just nu står vinden HELT still. Och jag är tillbaka i krypskytteläge och bara inväntar det jag just nu inte kan påverka.
Somliga skulle säkert kalla det tortyr..
To be continued.
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar