The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

onsdag 26 augusti 2015

BACK TO BASIC..



I min iver att återfå kontrollen över min Kropp tar jag varje tillfälle i akt att också ta bilder av hur jag ser ut. Inte varje dag men 1-2 gånger i månaden. Det är viktigt att hjärnan hänger med i Kroppens utveckling. Att inse att jag måste äta upp mig - vilket inte är så lätt när Kroppen bara ger ifrån sig all energi. Jag kontrollväger mig 1-2 gånger i veckan och tror jag stabiliserat vikten - jag har i alla fall inte gått ner mer. 

Det är ett understatement att säga att jag är smal. Tack och lov så finns det lite muskelmassa kvar nu när allt underhudsfett i princip är totalt utraderat. Men allt annat är nästan komiskt. Jag provade Prinsessans bikinitrosor som är storlek 146/152. Alltså - ETTHUNDRAFYRTIOSEX/ETTHUNDRAFEMTIOTVÅ!!

De satt som smäck - då fattar ni vidden (eller just bristen) av min rumpa. Så Pinne-looken finns där och lurar.. Det är inte helt enkelt att klä sig när byxor i stl 34 HÄNGER som om de vore 4 stl för stora. Nåväl - det kunde varit värre..

När jag går på mina provtagningar behövs inte ens ett stasband - den vandrande pinnen kan bara äta lite kolhydrater strax innan så ordnar Kroppen trycket självt. 

Jag är återigen igång med att träna. Det finns inget som gör min Kropp så varm och avslappnad som ett ordentligt pass med styrketräning. Jag använder i princip bara lätta vikter. Jag kan inte träna mage och jag får passa mig för vissa övningar då jag lyckats med att sträcka mig ett par gånger just kring ärren. Det är ju inte direkt så att jag vill dra på mig ett bråck heller. 

Det jag däremot har ökat på med är löpningen. Vi har två veckor i Palma som hägrat där målet var löpning varje morgon följt av ett skönt dopp i havet. 

Är man en obotlig badkruka som jag måste vattentemperaturen överstiga 29 grader. Det vet jag då jag testat mig fram till det i poolen hemma. O tycker jag är en tönt. 

Själv anser jag bara att jag är född i fel klimat. Inte land nödvändigtvis. Men just temperatur och klimat. Det behöver verkligen inte vara strålande sol i min drömvärld, men VARMT måste det vara. 

När andra svettas och ligger under luftkonditioneringen - då njuter jag som mest. 

Men - jag har en plan för det också. Såklart.. 

Love / Cat


Inga kommentarer:

Bloggarkiv