PALMA DE MALLORCA..

Egentligen var det inte förrän jag satt på planet som jag verkligen insåg hur mycket jag längtat efter den här resan. Det kanske är just det som är hela grejen - att leva så i nuet att man uppskattar alla andra saker än att bara ägna livet åt längtan till det som ligger långt bort i medvetandet. 

Inför resan var det väldigt rörigt. Rörigt i Kroppen. Rörigt i planeringen. Rörigt helt enkelt. 

För första gången har Kroppen visat sitt misstycke över den djupdykning som skett in i minsta blodkärl och vrå. För att riktigt göra ett statement visade återigen mina värden en djupdykning på en oacceptabel nivå för att vilja ta emot mer cytostatika. Resan "ställde till det" lite till - jag skulle egentligen haft en dos samma vecka som vi reste. Det gick inte att kompensera med att ta behandlingen innan - det blev för kort om tid. Så det blev helt enkelt att gilla läget och invänta hemkomst - så summasummarum blev att mina senaste två behandlingar haft alldeles för långa intervaller. 

I det läget - är det bara att gilla läget. Att försöka slå bort tankar på att de små Inkräktarna har fritt spelrum att växa. Det låter kanske märkligt - vad spelar en vecka för roll? 

När en av mina läkare fattade det absolut sämsta beslutet någonsin genom att stryka en av mina behandlingar i samband med vår sportlovsresa, växte min tumör kraftigt på väldigt kort tid. Så vill man oroa sig så går det utmärkt. 

Nu har jag ingen tumör kvar. Och det ligger inte i min natur att vara orolig. Alls. Jag har fått två behandlingar för att utrota alla möjligheter till nya Inkräktare. Men ändå. Jag gillar inte när någon ändrar mina planer. Det är mer det som stör mig än att jag oroar mig. Jag har en enorm flexibilitet i de flesta situationer i Livet. 

I denna situation har jag absolut NOLL tolerans. Resan har varit lång och snårig. 

Jag och Stefan gjorde slut, jag har avfärdat läkare jag inte känt förtroende för och jag har fightats hårt för mina val när det gäller kost och livsstil. 

Därför kändes en flykt till sol och värme helt rätt. Både i tanken att bara få dra. Skita i allt. Provtagningar, läkarbesök, kontroller, sjukhus - ja du fattar. Bara få vara jag. 

I två veckor - bara få vara jag.. 

Jag har inte på långa vägar resignerat - men jag är rätt trött på all den tid det tar att vara sjuk. 

Sedan är det ju en annan sak - i vår livsplan ingår att skaffa ett boende utomlands. Det är nog det enda jag har på min bucket-list. Nej - en sak till, att dyka med vithaj. 

Det är rätt coolt med två saker kvar - vithaj och lägenhetsjakt! Om man då bortser från mina spanskalektioner, min salsakurs, alla fotokurser och den egna skönhetsfabriken. 

Fast just det kan man ju göra varsomhelst i världen.. Och det är jag ju redan igång med. 
Så det är ju det där med hajarna då. 

Eftersom det inte finns vithaj på Mallis så nöjde jag mig med att börja varje morgon med löpning och morgondopp i havet. Varvat med lägenhetsvisningar. 

Fast om sanningen ska fram så sprang jag inte riktigt. Det går liksom inte med den status min kropp befinner sig i. Med den modiga vikten av 43 kilo är jag extremt lätt så ur den aspekten är jag som en vinthund, fast inte direkt lika graciös. 

Med de ärr jag har och de läkeprocesser som pågår blir det en märklig form av löpning i en lätt framåtlutande stil. Med små korta steg iförd shorts och bikinitopp körde jag mitt race varje dag. Accompagnierad av min älskade make. 

Min man älskar att se på mig. Och verkligen älska mig precis som jag är. "Smala lår och inget hår" är veckans tema. 

Vi skrattar så tårarna rinner varje gång han säger så. För det är precis så. Fortfarande. Vem vet - det kanske är så här jag kommer se ut? 

Ska jag vara ärlig så badade jag inte riktigt heller. Jag avskyr när det inte är riktigt varmt - så det blev små mesiga dopp nu och då. 

Det första jag gjorde när vi landade var att slänga peruken. Jag älskar mina peruker - men att vistas i 35 graders värme och njuta av sol och bad iförd en hårig mössa, känns inte som en bra kombination.

Vi har haft två helt magiska veckor. God mat, underbart häng med fantastiska vänner, små utflykter, shopping och mysiga dagar med våra tjejer. 

För mig blev också övertygelsen ännu starkare om att jag vill leva i ett annat klimat. 
Inte hela tiden (jo, egentligen), men de delar av året där det fungerar med barnen. I alla fall tills de blir äldre. Det var bland det roligaste jag gjort att gå på visningar och lära mig om de olika delarna av Palma. Jag tror inte jag fikat med så många mallorkiner på så kort tid någonsin. Och lett, och pratat urdålig spanska, och hållit färgen när husen ibland varit helt hopplösa. För att explodera i skrattattacker när man var ute på gatan igen. Åtta mäklare arbetade hårt för att planera mina visningsdagar. Jag vet vad jag vill ha och vi är väldigt överens om allt utom att jag helst vill flytta in i morgon och O är realisten som kommer att se till att det blir riktigt bra. Inte någon knäpp lösning som blir förhastad.. (eller jo, är jag tillräckligt enträgen så...)

Jag älskar att vara på Mallorca. Ön har en ljuvlig kombination av allt man kan önska. Vi har så många vänner som redan bor eller har deltidsboende där så man behöver inte känna sig ensam direkt. 

Här finns allt jag vill ha när jag bli gammal... det enda abret - det ska väl vara det där med vithajarna då.. 

Love / Cat 

BACK TO BASIC..

I min iver att återfå kontrollen över min Kropp tar jag varje tillfälle i akt att också ta bilder av hur jag ser ut. Inte varje dag men 1-2 gånger i månaden. Det är viktigt att hjärnan hänger med i Kroppens utveckling. Att inse att jag måste äta upp mig - vilket inte är så lätt när Kroppen bara ger ifrån sig all energi. Jag kontrollväger mig 1-2 gånger i veckan och tror jag stabiliserat vikten - jag har i alla fall inte gått ner mer. 

Det är ett understatement att säga att jag är smal. Tack och lov så finns det lite muskelmassa kvar nu när allt underhudsfett i princip är totalt utraderat. Men allt annat är nästan komiskt. Jag provade Prinsessans bikinitrosor som är storlek 146/152. Alltså - ETTHUNDRAFYRTIOSEX/ETTHUNDRAFEMTIOTVÅ!!

De satt som smäck - då fattar ni vidden (eller just bristen) av min rumpa. Så Pinne-looken finns där och lurar.. Det är inte helt enkelt att klä sig när byxor i stl 34 HÄNGER som om de vore 4 stl för stora. Nåväl - det kunde varit värre..

När jag går på mina provtagningar behövs inte ens ett stasband - den vandrande pinnen kan bara äta lite kolhydrater strax innan så ordnar Kroppen trycket självt. 

Jag är återigen igång med att träna. Det finns inget som gör min Kropp så varm och avslappnad som ett ordentligt pass med styrketräning. Jag använder i princip bara lätta vikter. Jag kan inte träna mage och jag får passa mig för vissa övningar då jag lyckats med att sträcka mig ett par gånger just kring ärren. Det är ju inte direkt så att jag vill dra på mig ett bråck heller. 

Det jag däremot har ökat på med är löpningen. Vi har två veckor i Palma som hägrat där målet var löpning varje morgon följt av ett skönt dopp i havet. 

Är man en obotlig badkruka som jag måste vattentemperaturen överstiga 29 grader. Det vet jag då jag testat mig fram till det i poolen hemma. O tycker jag är en tönt. 

Själv anser jag bara att jag är född i fel klimat. Inte land nödvändigtvis. Men just temperatur och klimat. Det behöver verkligen inte vara strålande sol i min drömvärld, men VARMT måste det vara. 

När andra svettas och ligger under luftkonditioneringen - då njuter jag som mest. 

Men - jag har en plan för det också. Såklart.. 

Love / Cat

LOVE & MARRIAGE..

Kärlek på riktigt är magisk. Kärlek på riktigt är helande och samtidigt en dyrbar gåva man inte ska ta för given. 

Att få följa nära vänner på deras Kärleksresa in i Äktenskapet är en ynnest och oerhört härligt. Man blir påmind om sin egen lycka och framförallt blir man påmind om hur mycket man har att vara tacksam över. 

Det har inte på långa vägar varit någon självklarhet för mig att kunna fullfölja några planer. Alls. 
Hur gärna jag än vill - så är det till slut Kroppen som bestämmer. Nu var det dock så att jag även lovar den blivande bruden att lägga sminket och det är ju inget man direkt ringer dagen innan och avbokar. 

Jag fick min 12 eller 13 cellgiftskur dagarna innan bröllopet - jag orkar inte hålla räkningen längre. Numer är det bara ett nödvändigt ont jag gör och håller tummarna för att Kroppen orkar. Resan ner gjordes med bil och jag var totalt sänkt och ägnade timmarna sovandes medan maken körde. Ett härligt stopp i Båstad med skönt häng hos våra goda vänner Ulrika och Toomas gjorde dock dagen innan vi svimmade på Hotel Skansen. Här i Båstad firade vi deras fantastiska bröllop i dagarna tre, 2011. Samma år vi själva gifte oss.

Mina dagar är lite som dom är - ibland totalt fantastiska, relativt friktionsfria, medan andra är totala katastrofer. Jag får fortfarande använda morfin då tarmarna bråkar, men i övrigt mår Kroppen lite bättre för varje dag. 

Dagen D blev en bra dag där solen sken i hela min Kropp. Lyckan och glädjen över att se våra fina vänner enas blev precis sådär maggropspirrig som den ska vara. 

Bruden anlände till vårt hotell och sminket satt som smäck - vi hade förvisso provsminkat några veckor innan när de besökte oss i Stockholm. 

Det är något visst med blivande brudar. Det blir som ett skimmer kring dem och de lyser - vackrare än någonsin. 

Jag är så tacksam för att ha fått dela dagen och kvällen med er, Magnus och Belinda. 
För oss blev det dock en tidig kväll - efter bröllopsvalsen åkte vi hem och slocknade direkt. 

Inspirerade till att fullfölja vår egen plan - när jag är frisk, förnyar vi våra äktenskapslöften. En ny chans i Livet ska firas på alla sätt. Ingen av oss är längre densamma - därför är det viktigt för oss att välja varandra igen, och igen, och igen. 

Nästa gång vet vi verkligen att vi finns där för varandra - i Nöd och i Lust.... På riktigt.

Love /Cat

Vilken bildkavalkad det blev.. Båstad och Göteborg lös av Kärlek. Det måste förevigas, eller hur? 

ROSES & LAVENDAR

Direkt när jag kom på idén var jag helt såld. Alltså så såld att jag nästan redan bildat bolag och mångduplicerat tanken på att mina tvålar ska finnas world wide för att sprida det hantverk det egentligen är. Alltifrån att plocka de ljuvligt doftande rosorna och lavendelblommor som vackert växer i min trädgård till att låta processen med att torka dem och koka ihop en gryta som skulle få Miraculix avundsjuk. 

Mina första egenhändigt tillverkade tvålar blev små konstverk. I min iver att testa färger, dofter och konsistenser kan jag utan att överdriva säga att jag sällan varit så ren och väldoftande. Tvålar med sheasmör och dofter av ylang ylang, rosenblad och lavendel med en alldeles lagom löddereffekt lämnas huden mjuk och len. De torkade blommorna ger en lätt peelande effekt.

Nu råkade en resa komma emellan, med en sjukt dålig internetuppkoppling vilket medfört en uppdateringstakt likvärdig en sengångare - men fortsättning följer i skapelseresan där mina idéer ska förverkligas. Inte i så stor skala som jag visionärt skulle vilja - i alla fall inte till en början. Men med mig vet man ju aldrig... 

Love / Cat