IN NEED....

När jag ser mig själv i spegeln, inser jag att jag varit hemma alldeles för länge. Jag inser också att jag har väldigt lätt för att lägga ribban alldeles för högt när det gäller rehabilitering. Det är inte ens två veckor sedan jag gjorde ett omfattande ingrepp och jag är redan totalt uttråkad. 

Och inte bara uttråkad - jag har totalt förfallit i en look som nästan borde dokumentärfilmas. Djur och natur, liksom. 

Min vikt nådde i slutet av förra veckan rekordlåga 44,8 kg. Lägg sedan till en kroppshållning som gör att jag ser ut som en av gamarna i Djungelboken. Jo, faktiskt. Precis så ser jag ut - lätt vingklippt och med några strån på huvudet är jag en fullvärdig kopia. 

Kombinationen fullbordas av att min rörelsehastighet kan jämföras med en sengångare. 

Behöver jag säga att min längtan för närvarande är stor. Min längtan efter att få tillbaka mig själv. Min längtan efter varma sommarkvällar med bara ben och högklackade skor. 
Min längtan efter sommarklänningar och att sitta på verandan och njuta av solnedgången med ett iskallt glas vin. 

Man blir ju faktiskt inte friskare av att känna sig lite eländig - så igår ägnades en lång stund åt att lägga en snygg make, sätta på mig snygga kläder (med betoning på bekväma då mitt sår skaver) och att hela eftermiddagen gå omkring i sjukt snygga skor. 

Jag lovar - allt kändes så mycket bättre. Det har varit lite av min strategi under mina sjukhusvistelser. Att varje morgon gå upp och "piffa" lite. Att använda egna kläder som jag verkligen trivs i. Sköna, snygga träningsoveraller och som grädden på moset - en snygg mössa. Just nu trivs jag dock väldigt bra i min korta frisyr. Som numera ÄR en frisyr. Efter mina tappra försök att låta det växa ut insåg jag att Svinto aldrig blir särskilt stilfullt. Så numer har jag en crewcut där Halle Berry var förlaga, och jag.. hmm.. låt oss säga i alla fall lever i tron om att jag ser ut så. På ett ungefär. 

Jag längtar efter att mitt sår ska läka, efter att mina mediciner ska kunna läggas på hyllan och jag längtar SÅÅ efter att hitta balansen efter allt som cirkulerar i mitt universum. 

Mitt sår.. är långt. Inkräktaren spred ut sig rejält därinne. Så snittet börjar mellan brösten och slutar nere på blygdbenet plus den lilla sidokrok under revbensbågen som behövdes för att ta bort min lever. När Janne ritade upp krigsplanen på min mage insåg jag omfattningen, men inte innebörden. Fast såhär med facit på hand måste jag säga att det är lättare med ingrepp i nedre delen av buken. Mycket lättare. Fast svårare. På ett HELT annat sätt.

Min längtan är inom räckhåll. Redan nu ägnar jag tid åt att botanisera på varenda webshop jag kan hitta. För butiksshopping är inte att tänka på. En sengångare gör sig icke besväret att ens ta sig till bilen, det är en 5-årsplan bara det. Däremot är min virtuella garderob snart fulländad. Med två stundande bröllop, en efterlängtad 50-årsfest och alla sommarens partynätter är bara några anledningar till att ta ut svängarna rejält. 

En gam i lyxförpackning och högklackat - ser ni en tveksam varelse passera förbi i sommar, med favoriten knallorange läppstift som pricken över i - är det förmodligen jag. 

Love / Cat