GRATEFUL..

Det är en otroligt stark och speciell känsla när man möter omvärlden mitt i en sådan här situation. Man är trots allt rätt ensam om den resa Kroppen tagit en med på. Faktiskt. Till syvende och sist så är det så. 

Det är ju min Kropp, min obalans och min Livsresa som helt plötsligt fått en totalt oförutsägbar och odefinierbar karaktär. Utan att ens ge en föraning om hur det kommer att sluta. En dag i taget, där varje dag är en ny dag. Och så vidare... 

Det har inte varit så självklart att berätta. Än mindre hur. Hur berättar man för sin omvärld att det blivit så här? Jag som är mitt i Livet och fullkomligen bara ÄLSKAR varje sekund... Min familj och mina barn... Vi har ju så mycket som väntar tillsammans.. 

Jag och O beslutade snabbt att vi måste ha en plan. En kommunikationsplan. Egentligen en överlevnadsplan om jag ska vara ärlig - mest för att undvika att fastna i att diskutera kring sjukdom, tillstånd, hur-går-det-med-allt och hur-mår-JAG-i allt... 

Därav min blogg, mina ord och det som blir mina absolut innersta tankar utan att bli för privat. Eller jo, det kanske jag är. Det viktigaste är ju att det jag skriver kommer från mitt hjärta. Att det är på riktigt. Då är det svårt att inte bli personlig eller privat. Jag skriver mest för min egen del, då det som sagt redan från början brann både i huvudet och i fingrarna över att få ur mig tankar och känslor. 

Skrivandet har dock blivit något helt annat också - en otroligt fin möjlighet till att låta människor i min närhet som vill veta, att få ta del av den här resan utan att utarma mig eller O. Det är också en fin känsla att veta att om någon annan drabbas av samma diagnos JAG fått, någon gång kanske söker efter information och kanske kan känna lugn och få mer kunskap utifrån det jag har att berätta här i cyberspace.

Everybody has a story to tell. I am just telling you mine. 

Jag känner en djup tacksamhet för alla fantastiska människor jag har i mitt Liv. 
Både gentemot de fina vänner jag har närmast mitt hjärta men även gentemot de som kommit mig närmre här och nu i en prövad situation. Det går inte en dag utan ett otroligt stöd med så mycket kärlek från så många människor. Ofta tror man att det är en självklarhet att få stöd och support från de man har närmast - men att Livet ändå går vidare hos vänner, bekanta och de som inte finns i din vardag och dagliga kontakt. 

Jag måste säga att jag är rörd av hela mitt hjärta över hur många som hör av sig, hela tiden, många varje dag. Bryr sig, peppar, skriver fantastiska ord, delar med sig av tankar och insikter och skänker så mycket kärlek och energi. 

Det som gör mig lugn och precis det som gör mig så stark och fokuserad, är all den enorma kraft som jag får påfyllt från er alla. Nära och mer avlägsna. Ni är alla fantastiska och det vill jag att ni alla ska veta. 

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något - och jag är helt överväldigad och så tacksam över att få så mycket energi tillägnad min själ varje dag. I am blessed..

Kärlek till Er alla i massor!!

Love / Cat