EPIGENETICS..

Det gick fort denna gång. Nästan overkligt fort. 

Mitt i en spännande tekniklektion i fotografi ringer telefonen med "Dolt uppringnings-ID".
Kanske just för att klockan var 18:00, frös ögonblicksbilden lite och 3 000 tankar hann fara igenom huvudet. Vem - förutom sjukhuset - ringer från skyddat nummer? Inte många i min värld. Men just klockslaget gjorde att jag fick en sekunds obehag som virvlade runt i magen. Men.. i min värld - när någon med hemligt nummer ringer - oavsett tid på dygnet - svarar man. Punkt.

Jag gjorde min stora scanning i fredags, så att få provsvaret redan efter 3 arbetsdagar är nästan osannolikt snabbt. Men förmodligen är hela min journal märkt med djävulshorn och med noteringen att "denna patient är begåvad med extremt många grodor som kan hoppa ur munnen" - vem kommer någonsin att glömma situationen som uppstod kring nyår?

Min underbara, lite snustorra onkolog - när jag svarar kommer inga artighetsfraser. Nej då. Pang på rödbetan. Rakt på sak. 

Så scenariot på Fotografiska blev en kombination av återhållna glädjekänslor och ännu en gång en total tacksamhet över Kroppen. Av de 5 minuter Elisabeth rabblade på kommer jag bara ihåg en enda sak. Ingen Inkräktare i sikte. Ingen återväxt. Ingen förändring.

Kärleken mellan mig och Kroppen är återigen på topp. Med en kraft och intensitet tar vi nu vår relation till nästa nivå. Den nivå som ska göra vårt förhållande till helt okrossbart med en låga som ska brinna till vi är minst 150 år. Jag och Kroppen. Kroppen och jag. 

Lite som Piff och Puff. Eller Emil och Alfred. Eller varför inte Yin och Yang. 

Keep your friends close - but your enemies closer. Inkräktaren är inte min vän. På något sätt. Men jag kommer för alltid att ha en relation till Inkräktaren som bott i min Kropp så länge och har valt att fördjupa mig i och lära mig allt om min värsta fiende. Först då kan man eliminera. På riktigt.

Cat och Inkräktaren är en historia som på sitt sätt kommer gå till historien om hur man gör det bästa av det absolut värsta. Att kunna skapa en relation där målet är en effektiv avrättning utan att resterande del av Kroppen får ta smällarna. 

Mitt mål med Kroppen just nu är att vi ska lära känna varann på djupet. På riktigt! 

Mitt ibland fotokurser, salsadanser, studier och annat spännande så lyser en ingrediens lite starkare just nu. Det som fångar mitt intresse nu när jag är på andra sidan om min diagnos är att fördjupa mig inom epigenetik.

Kunskapen och forskningen om våra genetiska förutsättningar för att bli sjuka eller optimera vår hälsa. Vi föds med en specifik gensammansättning där vi har styrkor och svagheter. 
Det vet vi sedan gammalt. Det som ägnas tid och uppmärksamhet inom forskningen just nu är betydelsen av vår livsstil i kombination med vår genuppsättning. 

Att med hjälp av rätt kost, träning och levnadsvanor undvika att Kroppens patogener aktiveras. 
Att Kroppen istället stimuleras till att använda sina "hälsogener". 

Med tanke på att vi lever år 2016 känns det som att det är dags att de österländska holistiska lärorna äntligen får ta plats i forskningslabben. 
En lära som använts i mer än 5000 år. 
Jag är övertygad om att bron kommer att byggas mellan de bästa av två världar.  
Den övertygelsen har jag haft i 30 år - men nu känns det närmare än någonsin. 

Läran om Kroppens fantastiska energisystem. Läran om att vår Livsenergi handlar om balans och att vi alla är extremt olika.  Läran om att Kroppen tydligt visar tecken på obalanser innan sjukdom bryter ut - tecken som inte går att spåra i "vanliga" prover.

Att maten är vår bästa medicin. Både förebyggande, balanserande och rehabiliterande. 
Att olika födoämnen gör olika saker i Kroppen vet vi. Jag har levt efter detta så länge jag kan minnas och ägnat enormt mycket tid åt min passion. 
Men den individuella kunskapen och vetenskapen om hur vår exakta plan skulle kunna se ut är otroligt spännande och kräver både kunskap och engagemang som inte bara handlar om att äta för att leva.  

Idag kände jag att Livet gav mig pusselbiten inom epigenetiken. Pusselbiten som jag tror kommer bli den vetenskapliga nyckeln till boken som finns i min Livsplan. 

Pusselbiten och jag ska äta lunch om två veckor. 

Hur spännande är inte det? 

Love /Cat