Jag är SJUKT nyfiken. Alltså sådär jobbigt nyfiken att jag måste googla DIREKT när jag hör eller ser något jag inte förstår eller vet vad de är.
Jag tror jag har googlerekord. Minst 100 gånger per dag åker sidan upp under näsan och jag knappar in något märkligt.
Jag älskar att lära mig saker. Alla typer av saker. Förmodligen är det en av förklaringarna till min bland ganska spretiga uppenbarelse. Tur att min älskade O är likadan - han låter mig hållas, även om han nog blir rätt trött på mig och mitt ständiga driv och behov av utveckling.
Jag har en split-vision snabb som en formel 1 bil, och AVSKYR att bara göra en sak åt gången. Nej, minst 3-4 projekt samtidigt och själen får välja - och jag kan ju säga att det har inte blivit någon som helst nedtrappning efter 50 år fyllda heller. Eller sedan jag fick cancer.
Nej då. Tvärtom. Det är NU jag studerar, går kurser, målar om, åtar mig fotojobb och kastar mig in i massor av knäppa projekt och lever Livet som att jag har minst 450 år kvar att leva.
Jag har ju inte heller legat på latsidan under min sjukdomstid. Inte ens när det var som värst. Nej då. Precis tvärtom.
Jag har läst på distans - vilket passade perfekt - och har för närvarande en automatuppkoppling på varenda nätverk tillhörande alla sjukhus och vårdinstanser jag vistats på.
Den senaste månaden har jag hängt på Karolinska Sjukhuset. På avdelning E13 som handhar patienter inom plastikkirurgiska och rekonstruktiva ingrepp. En praktik jag egentligen skulle gjort i höstas men som av flera skäl inte var genomförbar. Här har jag ägnat mig åt traditionellt vård- och omsorgsarbete men också hängt en hel del på operation, agerat gipsteknikerassistent och lärt mig de kärnfysiska grundlagarna när man beräknar strålning och skapar 3D modeller av cancertumörer och keloida ärr på Radiumhemmet.
Jag måste säga att jag nästan inte andades på en hel dag när jag närvarade vid ett par bröstcanceroperationer. Att på en meters avstånd se tumörerna och hur de små lymfkörtlarna som orsakar spridningen ser ut i detalj. Att se och få ta del av den enorma kompetens som nästan lyfter taket är nästan magisk. Och.. att varje dag få vara en del i vårdteam som ger ALLT till varenda patient. Inget lämnas åt slumpen. Oavsett och det gäller bröstrekonstruktioner efter cancer eller könsbyten. Eller nekrotiska tår..
Att stå på andra sidan. På sjukvårdens insida. Och veta EXAKT hur det är inför, under och efter ett ingrepp. Förvirringen, smärtan, slangar överallt och vara totalt utlämnad åt de där människorna som helt plötsligt var JAG.
Och att mitt i alltihop lova mig själv att hålla käften om det där med dålig vård i Sverige. Jodå. Den finns. Jag är själv en kandidat för undersökningarna som aldrig blev av. Och för den där evinnerliga väntan på en diagnos som skulle städa efter gynekologen som nog egentligen var trött på sitt jobb. De finns - men är tack och lov få. Själv är jag uppfylld av respekt och beundran och är nog lite kär i flera av kirurgerna...
Jo´rå så att.. Nu vill hela hjärtat hänga kvar här och ge kärlek till alla patienter. Dela med mig av min energi. Så kanske. Att bli kvar här på timbasis som resurssköterska, bara för att det känns viktigt. Att göra skillnad. Time will tell.. om planen håller att vara här. Också?
Dagens google är mest inriktad på kloning faktiskt. Hur genomför man möjligheten till att vara precis överallt??
Detta i kombination med att vi nu påbörjar genomförandet av norra Europas största mässa för träning och hälsa. Fitnessfestivalen. Ett gigantprojekt jag älskar att jobba med. Också.
Fast idag - idag laddar jag för morgondagen. Det är dags för min scanning av Kroppen igen. Att med berått mod och en Valium åka in i The tunnel of X-ray light och HOPPAS på att få köpa mer tid.
Jag lovar. Jag gör vad som helst för att få en 3-månadersperiod till som cancerfri. Och en till. Och gärna fler. I oändlighet.
Men en sak och dag i taget - och inse hur värdefull varenda sekund är. Fyll den med Kärlek och Google.
Det gör jag.
Love /Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar