The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

måndag 25 januari 2016

GENIOUS..


Jag tror ta-mig-fasen att jag är en riktig naturbegåvning. Eller - jag tror inte.. Jag vet. 
Vid snart 53 års ålder har jag släppt lös min intuition och vågar verkligen lyssna på Kroppens och själens behov. Eller rättare sagt. Följa mina känslor. Göra det som är rätt. 
Rätt för mig.

Jag tror i och för sig att jag alltid haft förmågan att "känna av" energier och situationer, 
då understödd av en medial och synsk mormor. Mina första "sanndrömmar" minns jag sedan 5 års ålder..

Min mormor - en helt fantastisk, varm och underbar kvinna som hade förmågan att flytta saker med tankens kraft och en hel del andra "konstigheter" man inte pratade om på 60 och 70-talet när jag växte upp. 

Detta i kombination med en morfar som var yrkesmilitär, pekade med HELA handen och slutade gå på vänster sida av trottoaren 1967. Då infördes ju högertrafik. Att det egentligen var på vägarna där bilarna kör var helt ointressant för honom. Han bara körde på - råkade en gångtrafikant gå på "fel sida" gick han helt enkelt rakt in i dem och konstaterade barskt att ett brott i princip hade begåtts. 

När jag i väldigt unga år började intressera mig för alternativmedicinska behandlingsformer och framförallt - en holistisk livsstil - då sket det sig lite i vårt blå skåp därhemma på Långholmen och sedermera i Gubbängen. För värdegrunderna i min uppväxt låg mer åt det akademiska hållet - evidensbaserad och vetenskapligt bevisade teser var det enda som gällde. 

Jag skulle kunna ägna många spaltmetrar åt mina älskade morföräldrar. Jag växte upp hos och med dem, varför är en annan historia, och hela mitt liv har liksom varit en balans mellan Yin och Yang, upp och ner, framåt och bakåt. Balansen mellan dessa energier, stod jag själv för då mina förebilder var överrepresenterade åt varsitt håll. Galet olika men en perfekt match tillsammans. 

När jag sedan skulle välja väg i Livet hade min morfar en enkel filosofi. Ett arbete har man för att dra in försörjningen. Punkt. Roligt - det kan man ha på fritiden. 

Så jag utbildade mig inom ekonomi. SJUUUUKT tråkigt. Men praktiskt att kunna och en bra försörjning då många andra inte är så bra på det. Man kan väl säga att jag jobbade som penga-PT och styrde upp en och annan krona åt andra. 

Till slut bara brast det. Att leva med en gnagande känsla av oro över potentiella problem och felaktiga redovisningar gjorde att jag aldrig riktigt blev tillfreds. Förrän jag insåg att jag faktiskt oroade mig för ANDRAS misstag. Där bytte jag bana. Och började istället läsa medicin. På den tiden var den alternativa banan inte att tänka på. Då riskerade man i princip att bli bränd på bål som häxa. Så det blev biomedicin, kemi och lite annat smått och gott. Och någonstans där mitt ibland signalsubstanser och immunologi började ett litet frö gro. 

I hur tankens kraft kan försätta berg och hur vi kan påverka kvaliteten på bränslet som ger energi åt de där tankarna som gör att du i princip kan åstadkomma VAD DU VILL! 

Det vill säga - om du VET vad du vill.

Under mer än 30 år har jag ständigt studerat, utforskat och varit nyfiken. På kostens fantastiska sammansättning - hur nutrienterna påverkar vår existens och hur våra tankar skapar magi.

Efter att ha plöjt i princip varenda bok om kost, kvantfysik - både flummiga och klarsynta - insåg jag att jag under hela min sjukdomsperiod ägnat mig åt precis rätt saker. Att jag besitter förmågan att hitta de genialiska nycklarna till Kroppens naturliga och stimulans av positiv energi som stärker och helar.

Vår föda skapar avancerade kemiska processer och reaktioner. Där det inte bara handlar om VAD vi stoppar i oss utan också om våra celler har förmåga att ta upp viktiga näringsämnen. 
Vår kost kan vara läkande eller totalt nedbrytande. Så även våra handlingar. 

Under min sjukdomsperiod har jag totalt undvikit allt som stressar Kroppen. Inga nyheter, inga våldsfilmer, ingen tidspress. Det har liksom inte känts så viktigt att ha full omvärldskontroll och hetsa upp sig över alla orättvisor. Det har varit mer relevant att fokusera all positiv kraft på att överleva. Och att ha jäkligt roligt.

Jag har ägnat TIMMAR åt salsadans, njutit av att äta en tisdagsmiddag i paljettklänning och högklackat, målat naglarna med galna färger och glitter, skrattat, älskat och stimulerat Kroppens belönings- & lyckosystem där dopamin, serotonin och endorfiner fått löpa amok. Inte en cell i min Kropp har tillåtits deppa. Varje dag har jag lärt mig något nytt, funderat på framtiden och sett till att ha saker att längta efter. Jag har börjat VARJE dag med att le. Gärna framför spegeln - prova - att se sig själv (eller andra) le, skapar en häftig känsla som sprider sig i hela Kroppen.

Viktigt att förstå är dock att en total sjukdomsinsikt är absolut nödvändig för att kunna fungera och leva på detta sätt. Den enda du i annat fall lurar är bara dig själv. Ärlighet renar våra själsliga celler på samma sätt som en detox kan rena våra fysiologiska. Jag menar - vi vet att vår lever m.m. är involverad i Kroppens reningsprocesser. Men - hur tror du våra förgiftade tankar påverkar? Ibland behöver även ilska, aggression, avund och negationer rensas ut.

Intaget av alkohol, socker och raffinerade produkter har varit noll. Jag har mediterat, yogat och fokuserat mot mitt mål. Visualiserat med vision boards och en inre övertygelse om att jag egentligen inte är sjuk. Det är och har varit en liten del av min Kropp som behöver extra mycket omvårdnad nu. 

Jag har tränat. Hårt. Sprungit, lyft skrot, och stretchat. Varje dag har innehållit massor av saker jag är oerhört tacksam över. Jag har summerat mina glädjeämnen i mina tankar, nästan varje kväll och jag har undvikit att bli avbruten av saker JAG inte anser att jag vill ägna tid åt. Inte då och inte nu. 

Styrkan, det manligt rationella, envisheten och det där med att gå på MIN sida av vägen, även om det innebär att jag krockar med dem som går på "fel sida" - det har jag ärvt efter min morfar. 

Värmen, kärleken till Livet, den mjuka kvinnligheten och förmågan att vara öppen för okonventionella saker - det har jag efter min mormor. Always expect the unexpected. 

Våga vara ditt eget geni. Att vara genial - att vara sin egen guru. Det är magi på riktigt. 
Alla är vi naturbegåvningar - alla är vi riktigt bra på något eller några saker. Och det vi är riktigt bra på gör oss glada och lyckliga som i sin tur genererar glada celler. Positiv kraft och energi. Vem vet - det kanske räcker med att göra kullerbyttor varje dag. Tycker man att det är det roligaste som finns - why not liksom? 

Vad lägger DU din tid på för att nå dina mål? Vilken är DIN genialiska naturbegåvning? 

Tänk att bara få ägna sig åt det som gör dig stark, frisk och lycklig. Och skita i allt annat. 

Svårt? Absolut - men tänker man på alternativet så....

Love / Cat 

Inga kommentarer:

Bloggarkiv