The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

söndag 25 september 2011

ANNA - THIS IS DEDICATED TO YOU - MY BEST FRIEND & MAID OF HONOR...

Det är ett stort steg att gifta sig för första gången när man är 48 år med en man som heller aldrig varit gift. Som är 54 år. Det kräver sin eftertanke och framförallt en kärlek som går utanpå allt annat man tidigare upplevt. Nu är det precis så det är. Jag har mött mitt livs stora Kärlek - som känner likadant för mig. När O friade var svaret så självklart - Det största JA jag någonsin känt i hjärta och själ och framförallt, tårögt höra min egen röst svara på ett magiskt frieri...

När så stunden är inne för att planera vår dag var vissa val självklara. Min tärna Anna - min älskade finaste vän Anna. Som jag ringde 06.00 från Budapest och berättade det fantastiska.... Anna grät av lycka för min skull och vår Kärlek.. Det självklara var också att fråga om hon ville vara min tärna på min bröllopsdag. Jag fick ett lika självklart JA och här började nästa steg i vår redan så fina vänskap.

Varför valde jag Anna? Jag har ett enormt nätverk av underbara vänner och vänninor, jag tror mig kunna säga att jag verkligen har riktiga vänner rakt igenom. Och de är ett stort antal som jag räknar som riktigt nära. Det är inte så vanligt, de flesta jag känner har många bekanta och ett fåtal, RIKTIGA vänner. Jag är välsignad med en stor härlig skara med fantastiska vänner som alltid finns där för mig och jag för dem. For always & Forever.

Anna var den första som förstod.... Anna var den första som kände det på sig.. Anna är den enda vän jag någonsin ljugit för - om sanningen. Sanningen om hur och när jag och O möttes, pratade oss igenom en kväll och en natt med en efterföljande morgon..... och redan då... hade Kärleken slagit till. Kärleken till en man som varit en vän i 32 år. Faktiskt den sista mannen jag ens kunde ana skulle vara så perfekt för mig...  och jag för honom.

Vi har haft kontakt väldigt sporadiskt sedan den där dagen första gången vi sågs - jag var 16 och han 22. Han arbetade på en nattklubb i garderoben medan han pluggade och jag var en liten discopingla som gärna hängde där... Vi har aldrig haft något ihop, inte ens en kram annat än som vänner. Vi har aldrig sneglat på varann eller haft den typ av intresse eller attraktion. Däremot har genom åren stött på varann med jämna mellanrum tack vare vår stora gemensamma nämnare, träning och välbefinnande. O som entreprenör och arrangör och jag som tränings- och tävlingsaktiv.

En månad innan Valborg 2010 tog vi åter upp kontakten - lite mer intensivt - pratade mycket om livet och hur framtiden skull se ut då vi båda var singlar med ganska små barn. Det slutade med en inbjudan till Ekerö, med middag, vänner och traditionell Valborsmässoeld. Kvällen gick, vännerna droppade av, och vi satt i soffan och påbörjade ett samtal som fortfarande pågår... Vi visste och kände att det här var annorlunda, Då menar jag ANNORLUNDA och på riktigt. Frågar Du O - får du svaret på frågan om NÄR vi blev ett par - "Direkt hon klev in över tröskeln". Och så var det... Någonting hände det dygnet och här sitter jag nu. Åter till Anna.... Väl hemma dagen efter - ringer jag Anna som självklart frågar hur vi haft det. Jag svävar på målet med blossande kinder och säger.. "Jo, tack - det var väldigt trevligt".... Anna kontrar med att säga rätt ut... Men du... Ove... det är ju en man som skulle passa Dig perfekt!! Ni är så lika, har så mycket gemensamt och alla ord som kom ur hennes mun gjorde att jag kände mig... "Busted"!! Hon hade ju sååååå rätt - hon bara visste.. Men vis av livet och tidigare erfarenheter valde vi båda att verkligen ta det lugnt... Även DET gick ju som det gjorde, men jag ljög för min bästa vän... Det i kombination med att jag ALDRIG skulle kunna ha en mer engagerad, entusiatisk, underbar vän som tärna som verkligen gav mig kärlek, stöd, delade min lycka från morgon till sen kväll... som ringt varje dag och haft samma pirriga nedräkning som jag...

Förlåt för att jag ljög... Tack för att Du förstod.... Som vi har skrattat åt mina tafatta försök att dölja en Kärlek stark, intensiv och brinnande som ett vilkanutbrott.. Tack för att Du är min vän och för du gjorde mig äran att vara min Brides Maid of Honor.... Vi ska ha en egen dag, du och jag...

För att frossa i och med varann som bara vi kan... Anna - jag älskar Dig.... Du är en sann vän jag kommer ha vid min sida precis som jag finns vid din.... Alltid!!

Love / Cat

Inga kommentarer:

Bloggarkiv