En blogg om Livet efter 50 - Om Träning, Hälsa, Kost & Skönhet. Att leva med Cancer som överraskat när Livet är som bäst - Lite om Livsåskådning, djupa filosofiska tankar och glamorösa äventyr. Sanningen om hur det är att bli äldre och att ÄLSKA att leva i nuet. Välkommen till min värld...
The Story..
"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..
tisdag 4 november 2014
ELEMENTS...
För varje vecka, månad och år som jag har förmånen att få vistas i Paradiset växer behovet starkare efter mer.
När jag träffade O fanns Paradiset redan. Huset på Ekerö som varit hans i många år. Fast det hette ingenting då. Jag hade egen lägenhet på Kungsholmen och den första tiden vistades vi en del här vilket var otroligt mysigt såklart.
Då var mina vistelser här mer baserade på att jag älskade närheten av min blivande man än det faktum att jag verkligen utvecklat en kärleksaffär med Paradiset. Det är jag som döpt huset - eller egentligen inte huset i sig, utan hela atmosfären vi vistas i när vi är här. Jag har en fabless för att skapa scenarion i Livet och gärna döpa platser, situationer och upplevelser efter något som känns rätt.
Efter ca ett år som par skaffade vi vår gemensamma lägenhet i stan - Slottet. Det där rosa vackra sekelskifteshuset med koppartak och tornrum varav ett är vårt vardagsrum. I Slottet tillbringar vi vår vardag, våra veckodagar och Slottet är perfekt då det är nära till barnens skolor och gångavstånd till vårt kontor.
MEN - Paradiset är det där stället man hela tiden ser förändras med nya ögon. I Paradiset växer magiska äppelträn, pyttesmå djupröda körsbär och saftiga lila plommon. Gräset är alltid grönare och himlen alltid blå. Huset är gult med vita knutar, massor med snickarglädje stor gräsmatta och numera, fullt av vackra växter. I Paradiset har man ALDRIG tråkigt.
Sedan ett par år finns det växthus, hallonbuskar, jordgubbsland och en aldrig sinande ström av ätbar växtlighet i takt med att mina ekologiska krav ökar. Vi är självförsörjande på tomater, gurka, sallader av olika slag och färsk spenat växer som ogräs. För att inte tala om Örtträdgården.
Sedan jag fick besök av Inkräktaren slog det mig vad som egentligen är anledningen till varför Paradiset är den perfekta platsen att vara på, och SÄRSKILT nu - är närheten till naturen och alla dess element. Att vakna varje morgon med fantastisk utsikt över Vatten, känna frisk Luft i mitt ansikte när morgonkaffet intas på altanen, att känna Jord under naglarna när jag påtar i trädgård och växthus är så otroligt helande och läkande. Att avsluta dagen med att sitta framför öppen Eld och njuta av värmen skapar ett underbart lugn.
Här kan jag bara vara.. bara vara tyst och komma ikapp mig själv.
Vi spenderar all ledig tid här. Vi tar långa promenader, krattar löv, planterar och har alltid något på gång. Vi planerar så optimalt vi kan och framför allt efter mina sjukhusvistelser åker vi hit och stänger ute omvärlden. Jag andas, lever, njuter och låter naturens element ge mig energi. Så gott som jag sover här finns ingen annanstans - och tro mig, jag sover gott nästan jämnt. Jag är som ett litet barn som somnar på 2 minuter och sover oavbrutet 7-10 timmar. Men här.. är luften annorlunda och känslan i kroppen efter en natts sömn, helt obetalbar.
Vad man än tar sig för med här är det alltid så avkopplande och ger så otroligt mycket energi. Även om man så bara stannar en natt laddas batterierna med Duracellkraft.
Vi upplever Årstider, regn, snö och ljuvligt solsken. Alla med samma Kärlek. I morgon ska jag sätta mig på bryggan, oavsett väder och bara insupa de kraftfulla element jag har omkring mig.
DET gör mig stark och hel..
Love / Cat
Etiketter:
Familj,
Insikter,
Kroppen,
Kärlek,
Livet efter 50,
Livet som gift
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar