TO LET GO...

Att äntligen kunna säga att NU är det på riktigt. Det är en känsla väl värd att dela.. Om och om igen, till den som känner sig träffad. 

Att hitta lugnet, att hitta balansen. Att hitta ett sätt att leva helt utan stress är magiskt. Jag anser mig vara en person som är lugnet personifierad. Andra håller förmodligen inte med. Med ett högt tempo som kännetecken. Alltid 40 bollar i luften, idéer och en tunga och tanke rapp som få. That´s me. Jag älskar att vara jag. Det märkliga är att jag alltid älskat att vara den jag är. Inga existensiella kriser, inga önskemål om att vara någon annan. Min strävan har alltid varit att vara den bästa versionen av mig själv. 

Det har gjort att jag alltid haft ärliga, fina människor omkring mig. För de vet vad de får. Eller åtminstone så vet de var jag står. Att utvecklas och förändras anser jag vara en plikt i livet. Inte tjurskalligt stå fast vid åsikter utan att själv ifrågasätta dem. För det har jag gjort. Ifrågasatt, undrat, funderat och tänkt. Aldrig grubblat dock. Oftast sovit gott på nätterna utan tankar på vad jag borde sagt eller gjort. Jo.. ofta har munnen talat innan hjärnan tänkt till, men på något sätt har det blivit bra ändå. 

Och nu står jag här. I lyckans land. Lycka för mig är att vara i total harmoni, utan stress som är det värsta man kan utsätta sig själv för. Den svåraste livsuppgiften att lösa - det är tufft. Men det går. När man väl förstår hur kroppen och tankens kraft fungerar. Vad stress egentligen är, det där man inte ser, inte kan påverka, det man TROR finns som utifrån kommande faktorer. Och jo, det är EN del. Men den största boven i dramat, är du själv. 

Släpp taget om onödiga tankar och fokusera på att gå din egen väg. Utan att trampa på någons tår. Det är en befriande känsla att verkligen göra en inventering över var man står i livet och städa bort det man inte vill ha där. 

Jag är färdig med den biten nu, och kommer ägna mitt liv åt att försöka leva så och inspirera andra till insikt.  

Nyfiken på hemligheten? 

Love / Cat