Så kom den. DAGEN D! Man kan fylla 50. Sen kan man.. FYLLA FEMTIO ÅR!! De flesta jag känner har ställt frågan hur det känns? Känns det bra? Hur är det att invänta dagen?
Sanningen att säga är att jag inte funderat så mycket på det hela. Förrän samma morgon min födelsedag inträffade. Jag vaknade med ett ryck 04:18 och hade väldigt svårt att förstå makens bristande intresse över att stunden var inne. Klarvaken, ägnade jag ett par timmar till att stirra i taket. Just så, bara det. Jag visste att något skulle hända, men inte riktigt vad. Känslan av bristen på kontroll skapar precis det där tomrummet i medvetandet som är så nyttigt ibland. Jag försökte kärleksfullt informera O om att "när jag var liten, ringde jag alltid de närmaste okristligt tidigt, för att påminna dem om DAGEN". Om de av någon anledning missat den. Vilket de ALDRIG gjorde, då de var smarta nog att göra en konsekvensanalys.
Precis som min man.
Lagom till 05:57 lämnade han sängvärmen och väckte Prinsessorna till liv. Efter ett viftande av tår, stirrande i tak och en fantasiutopi av vad som-komma-skulle, kom de slutligen in i sovrummet i samlad trupp. Sång, champagne, rosor, MAGISK frukost och presenter inledde min pärleport in i medelåldern. Kändes galet bra. Under mina timmar av stirrande hann jag nämligen med en kroppskoll. Skulle jag ha lyckats förfalla under natten för att matcha min nya identitet? Well... mycket har hänt, visst är det annorlunda mot när jag fyllde 30, men det är ändå med kärlek jag betraktar mitt skal och bedömer att det får duga under den helg som ska bli mitt segertåg in i nästa halvsekel. Bäst-före får vänta.
Min födelsedag, min helg och mitt firande ägde rum i Paris. Modemeckat, Kärlekens stad, Kulturens och Skönhetens näste. Med Eiffeltornet, Triumfbågen, Champ Elysse och Louvren som medresenärer.
O.. min älskade O! Det finns fortfarande inga ord för hur fantastisk du är.. Du känner mig som ingen annan, du ger mig så mycket, varje dag, och låter mig vara Din Qvinna! Vilken helg du ordnat för mig och våra barn - ett minne för livet som vi alla kommer ha i våra hjärtan.
Det är nu jag verkligen känner att vårt gemensamma projekt - Boken - måste räknas i ord. Jag skulle kunna skriva spaltmil om hur vi har det - men så jobbigt det blir att läsa - inte en tegelsten, utan mer en tegelvägg.
Nåväl - när den kommer har jag nog klippt i manuskriptet..
Jag fyllde samma dag vi åkte. Direkt efter min champagnefrukost, gick vi och tränade. Ja - smått galet - men så vi! Därefter gick färden till Arlanda - Paris - Charles de Gaulle.
Att landa i Paris i april är ljuvligt. 25 varma grader inbjöd till en magisk födelsedagsmiddag vid Place de Bastillon.
Stay tuned... More is to come with lovely pics!
Love / Cat
En blogg om Livet efter 50 - Om Träning, Hälsa, Kost & Skönhet. Att leva med Cancer som överraskat när Livet är som bäst - Lite om Livsåskådning, djupa filosofiska tankar och glamorösa äventyr. Sanningen om hur det är att bli äldre och att ÄLSKA att leva i nuet. Välkommen till min värld...
The Story..
"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar