Man vet när tiden är mogen att ta en timeout. Man vet när man borde dra ned på tempot. Dessvärre tillåter ingen av våra arbetssituationer i kombination med kringliggande projekt ens en enda paus. Jag har drabbats av temporär alzheimers, extrem narkolepsi och en känsla av en out of space känsla. Likaså har min man. Vi är rörande överens om.... att behovet av att ladda batterierna är stort... MEN vad göra när tiden inte finns?
Man kan tycka och anse att den skämtsamma sidan av dessa uttalanden ligger som en underton, men så är inte fallet. Vi är båda extremer när det gäller att känna sin kropp, veta var gränser går och definitivt ha en balans i tillvaron. De senaste veckorna har talat sitt eget språk. Vi är båda extrema eldsjälar, entreprenörer och med viljor och mål av STÅL.. Därför blev fredagskvällen en milstolpe som skapade en eftertanke vi kommer att ta vara på.
Omständigheterna är ointressanta - men effekten desto mer intressant.....
Denna fredag var vår familjehelg... Alla barnen samlade, med god mat, ett glas vin, lek och mys och en längtan efter en helg fylld av tid ägnad till vår barn. Mina fredagar på kliniken.. är ingen lek... 15 patienter, administrativt arbete, kreativa processer för a success story i budgeten.. då längtar man HEM... Maken sitter i slutfasen av planering, pusselbitarna skall på plats, i en organisation av Fitnessfestivalen där HAN sköter det mesta själv, med mig som bollplank och bisittare i beslut, tankar och idéer och korrektur..... Plötsligt.... Händer DET!!!
Middagen var redan lagad och uppäten av familjen, bordet VAR ljuvligt festdukat av våra tjejer - en middag som är en njutning för gom och själ och en introduktion för en SKÖÖÖÖN kväll utan morgonens rutinkrav... Köket var en gourmandisk diaster..Det GICK inte att missa att vi redan ätit...
Det ringer på dörren.... Nåväl - DET är ju ingen ovanlig företeelse.. Problemet i det här fallet är att när vi båda, som två fiskmåsar undrar vad anledningen är.. ÖPPNAR dörren... Står Christoffer och Maria Leiderling där... med laddad champagne, breda leenden och redo att gratulera oss till vårt bröllop och äta den middag de var inbjudna till..... som vi båda totalt förträngt.... VAD GÖRA?
Well... Idag och även då, var det bara att inse faktum... En totalmiss i synkroniseringen av agendor och planer... Vi löste det nog rätt galant då jag med huvudet lätt på sned, ett glatt leende, ärligt erkände att Jaaaaaa, vi har totalt missat detta.. O får uppgiften att med en iskall Lanson BlackLabel och 4 glas - implementera gästerna i salongen, där jag plötsligt fick en bläckfiskfunktion med en simultankapacitet få förunnat.. gjorde en omstart..
Tokstäd - ny dukning - NY matlagning - med ÄNNU en middag att avnjuta...
Vi har inte bara vänner.. vi har fantastiska vänner - kvällen bestod av njutning, många goda skratt,och en kväll som för alltid kommer att bli ihågkommen... NOBODY is perfect - but you can MAKE the most perfect moment out of it.. I think we did!!!
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar