UPDATE..

Jag har ett löfte gentemot mig själv sedan en längre tid. Det är att aldrig eller sällan, tänja på mina energigränser. 

Det jag företar mig, gör och planerar att göra, ska vara kul, lustfyllt och ge mig energi. 
Aldrig dränera eller skapa stress i min kropp. 

Jag har blivit oerhört känslig för det där. Eller egentligen - helt ärligt - så har jag nog bara utvecklat den sidan hos mig som alltid funnits. Min tillvaro de senaste åren har bestått i att trappa ner, skala av och eliminera. Saker, situationer och människor - alla har gått igenom samma filter. 

Där jag är nu är NÄSTAN perfekt. Men bara nästan. Det gör att jag arbetar hårt varje dag på att andas, fokusera och hitta den där stillheten som är så SVÅR att uppnå när man är en adrenalinpundare och ett energiknippe av rang. 

Därav min inställning till Livet. Never look back. Framtiden finns i nästa ögonblick. Inte i en backspegel. 

Så. Nu till bloggen. Jag har skrivit i den i mer än 10 år. Den har blivit en naturlig rapportgenerator för omvärlden och speciellt nu, för att reflektera det som händer runt mig och min diagnos. 

Varför jag inte uppdaterat den på länge är mest för att jag inte haft lust att ens i tanken gå tillbaka till förra månaden, förra veckan eller ens igår. Fast mest är det för att jag har för bråttom. Jag har ju så mycket jag vill göra. Heeeeela tiden. Min älskade O blir tokig på alla mina projekt. Men trots det - hänger han på och stöttar mig samtidigt som han ibland skakar på huvudet och himlar med ögonen. 

Innerst inne vet han att det har med LIVET att göra. Att få ut allt och lite till medan man finns kvar. Så att sätta sig ner och skriva om gårdagen, att tänka på min sjukdom, blir ibland ett stressmoment - hur mycket jag än älskar att skriva. 

Nej - jag har inte fått någon dödsdom. Jag har egentligen inte fått någonting på sistone. Inte mer än en samling varierad information om min status. Det har röntgats, och blodprovats och diskuterats. På cancerkonferenser, internt mellan mina doktorer och till sist - så även med mig. 

Jag får olika besked varje gång i hur min status är. Antalet metastaser varierar fortfarande mellan 2-6 beroende på undersökningsmetod. Och helt ärligt så är det skit samma. När jag efter min sista operation fick beskedet från scanningen, hade jag 6 metastaser. Det är ett år sedan. Ingen av mina röntgensvar har visat på fler bortsett från de lätt ogrundade spekulationerna om lungan och skelettet. 

Så summa summarum så har jag någonstans mellan 2-6 metastaser i levern. 2 av dem har vuxit lite grann men jag är i övrigt stabil. Svaret på remissen om strålning blev att de inte vill eller vågar strålbehandla. En av metastaserna ligger precis vid gallgångarna och skador här kan vara livsfarliga. 

Det bli inga fler operationer. Jag och min kropp vill inte det och helt ärligt så klarar inte min lever fler ingrepp. Så - vad göra nu? 

Jag har sugit på karamellen länge. Gjort en gigantisk research och utifrån det fattat beslutet att åka till Tyskland. 

Jag har tittat på och utvärderat ett antal terapiformer som finns där, som inte går att göra i Sverige. Ozonbehandling, intravenösa dropp med C-vitamin, hyperthermie - lokal värme/frekvensbehandling av min lever för att ta död på cancerceller med mera, med mera. 

Jag har hittat en läkare som vill ta sig an mig som patient. En klassiskt skolad onkolog som arbetar med sina patienter med en holistisk approach. Med en hel stab på sin privata klinik som tar hand om MIG. 
Jag och O har varit en vecka hos honom. Jag har gjort grundliga tester för mitt immunförsvar. Testat mina pH värden i urin, saliv och blod samt gjort mängder av behandlingar. Jag kommer skriva ett separat inlägg om min vistelse och berätta allt om hans rekommendationer, mina behandlingar, vad jag gjort och varför samt hur planen framöver ser ut. 

Det mest intressanta är ju att även om jag själv satt samman ett behandlingsprogram som verkar fungera - så blir det här ett program baserat på min cancerform, dess metaboliska typ och specifika livsstilsfrågor i kombination med euforin över att kunna samtala med en oerhört kunnig specialist på "mitt" språk. Bara en sån sak!

Fredagen den 12 väntar ny scan. Jag förväntar mig ingenting. Utan ser den mer som ett "Noll" läge. Oavsett vad den visar. Utifrån denna kan jag sedan utvärdera hur mitt nya behandlingsprogram fungerar. Och förhoppningsvis köpa mer tid... 

Fram till dess vill jag bara informera om min status. Den är toppen! 
Mår som en prinsessa, pigg, klar i huvudet, FULL av energi och full av märkliga små kosttillskott.. Tänk vad man kan göra om man bara bestämmer sig för att allt är möjligt. Tankens kraft är MAGISK.

#varjedagräknas #fuckcancer

Stay tuned!

Love /Cat