Jag känner min Kropp. Väldigt, väldigt väl.
Vi har en lång relation på drygt 50 år, Kroppen och jag, där vi enats om det mesta.
Vi har oftast strävat mot samma mål och Kroppen vet att jag alltid vill det bästa för att vi ska ha det riktigt bra tillsammans.
Jag har sett till att Kroppen får bra näring, får röra på sig ordentligt även om Kroppen nog ibland har tyckt att det varit lite väl mycket. På senare år tror jag Kroppen tycker att den har fått lite konkurrens ifrån Hjärnan. Hjärnan har alltid funnits med i bilden, lite som en dold mistress, men det är inte alltid Hjärnan fått styra Kroppens ibland rätt slitsamma tempo.
Mitt mål är ju dock att Hjärnan ska få sitt också. Hjärnan är den del av mig där viljan styr. Det logiska tänket och det sunda förnuftet. Vad är bra, lagom och hur håller man balansen i relationen mellan Hjärnan och Kroppen. Just MIN hjärna är starkt styrd av en stor envishet som inte alltid Kroppen mäktar med. Jag VILL ju så himla mycket..
Just nu är Kroppen och jag inte riktigt överens om vad som gäller för vårt framtida förhållande.
Kroppen såg till att Inkräktaren fick en plats att bo in sig på. Någonstans, på något sätt bestämde sig Kroppen för att trots alla skötsamma rutiner och vanor, var man tvungen att skapa någon form av obalans. Det enklaste hade ju varit att säga - varför hände det mig? Vad orättvist!! Varför ska JAG bli drabbad.
Lite som en otrohet från Kroppens sida. I ett obevakat ögonblick fanns det utrymme för att en Inkräktare - Kroppen träffade en annan. Någon som gjorde att Kroppen fick mer uppmärksamhet.
I våra vanliga relationer är otrohet, när vår partner träffar en annan, en rätt likvärdig situation. Man blir arg, ledsen, känner sig sviken och glömmer ofta bort att OM relationen hade varit riktigt bra - hade det kanske inte funnits samma utrymme för att ens partner ens SETT åt någon annan.
Nu säger jag inte att det är anledningen till varför man är otrogen till fullo eller att det ens är okej att vara det - vad jag säger är att i alla våra relationer har vi ett ansvar mot oss själva och mot vår partner att dagligen vårda det partnerskap vi faktiskt båda gått in i.
Det är inte ens fel att två bråkar.
När nu Kroppen sett till att stöka om lite i vår relation är ju reaktionerna upp till mig. Är jag ett offer som med stora tårfyllda ögon ska titta på Kroppen och säga; VARFÖR gjorde du detta emot mig? Eller.. kanske ska jag rannsaka mig själv och se om det kanske varit så att jag faktiskt varit ouppmärksam på Kroppens behov? Det är så lätt att bara köra på i sin egen takt och missa de små signalerna. När jag tänker efter så vet jag egentligen precis vad jag kanske kunde gjort, kanske inte bättre, men på ett annat sätt.
Just nu - när Kroppen och jag är oense, kommer jag på mig själv med att VERKLIGEN lyssna på Kroppen. Det är riktigt häftigt, att lära känna varann på nytt. När man haft ett helt Liv tillsammans tror man att man känner varann. Man glömmer bort att man utvecklas och förändras och får andra behov.
Det är där vi är nu, Kroppen och jag. Vi lär känna varann på nytt och har kommit så långt att vi bestämt att vi verkligen vill fortsätta leva tillsammans. Att hitta nya, spännande vägar och göra mycket kul saker tillsammans.
Just nu behöver vi dock tillsammans genomgå den kemiska krigsföring vi beslutat behövs för att alla Inkräktare ska lämna oss. Att Inkräktarna känner att vi är så starka tillsammans att INGET kan ändra på det. Allt är liksom tillåtet i Krig & Kärlek, eller hur?
Vi ska greja det här, jag och Kroppen. Vi är såååå inne på den här LOVE & PEACE känslan.. Du vet, den där sköna känslan när man vinner efter en lång förberedelse, efter ett hårt träningspass, när man äntligen når MÅL.
I helgen gör vi en Vision Board, jag och Kroppen. Hjärnan kommer att vara med på ett hörn såklart, men vi har också bjudit in en ny kompis för en riktig Makeover.. Hjärtat... Ska bli så spännande att hänga med dem alla..
Vad det är och vad det blir.. Blir nästa inlägg...
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar