The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

lördag 4 oktober 2014

THE NAKED TRUTH..


Det var en mycket märklig känsla att raka av sig allt hår. Den första känslan som infann sig när jag satte saxen i första locken var att om någon såg mig nu, skulle de förmodligen tro att jag blivit helt galen. Jag kunde inte låta bli att tänka på stackars Britney Spears som under en tuff period i Livet gjorde något liknande med stora rubriker. Det kändes busigt, och samtidigt både rätt och fel. 

Fel, för att jag precis som många andra har en kärlek till mitt hår. Ett friskt vackert hår som inramat mitt ansikte i mer än 50 år. Ett hår som bidragit till att jag känt min fin och kvinnlig med allt ifrån pagefrisyr till långa lockar i tidiga år. Jag tror håret för många kvinnor, och även för många män, är en viktig del också av ens personlighet. Att ha en klassisk, tuff, kvinnlig eller sexig hårman. How do you define yourself? Well.. 

Det kändes som om jag var 5 år igen och trotsigt tog kökssaxen och bara klippte. Okontrollerat. Bara för att jag kunde. 

Samtidigt kändes det helt rätt då håret redan börjat ramla och redan höll på att driva mig till vansinne genom att hamna i tussar precis överallt. Jag och O hade ju dessutom beslutat att föregå min Inkräktare och inte sitta passivt och vänta...

Det som överraskade mig efter den rätt långa sessionen var hur jag kände mig. Hur skönt det kändes i hela kroppen, befriande, med en lättnad, att ännu ett steg var avklarat. Ett steg där O, min fantastiska livskamrat och bästa vän, inte bara hjälpte mig att klippa och sedan raka håret till några millimeter kort, utan som även var ett underbart stöd genom att se på mig precis hela tiden. Han rörde vid mig, höll min hand och strök min kind.. Och talade om för mig hur vacker jag var. 

Just där och då hände något i mig. 

Att titta på sig själv, att se den nakna sanningen när håret fallit kunde varit en otroligt jobbig syn. Men jag kände och känner mig starkare än någonsin, vackrare än någonsin med ett skönt lugn inombords. Jag tyckte faktiskt om det jag såg i spegeln och jag är så jäkla stolt över mig själv att jag gjorde det. Vi gjorde det dessutom tillsammans med en magisk närhet och nakenhet. Det blev en väldigt stark och kärleksfull upplevelse.

Det korta hår jag har nu, kommer även det att ramla. Det gör mig absolut ingenting. Just nu ser jag det som ett lågt pris för att bli frisk. 

Jag är så otroligt tacksam för en mycket speciell helg. Man lär sig mycket både om sig själv och dem man har nära i svåra stunder. Hur stark man egentligen är när det krävs. 




I am blessed..

Love / Cat







Inga kommentarer:

Bloggarkiv