FREEDOM..

Vad är egentligen frihet? 

Idag tar man friheten för given just för att man ofta kan avnjuta den när man vill. OM man nu lär sig lyxen av att utveckla den känslan. Många av oss fastnar i ett scenario där vi inte riktigt njuter av Livet kan jag känna. 

Nu menar jag inte heller den typ av frihet det skulle innebära att inte behöva gå till jobbet eller kämpa på med alla de där måstena som man lagt sig till med av någon outgrundlig anledning.

Jag menar.. Frihet. På riktigt. 

Det är en märklig känsla att skriva in sig på Radiumhemmet och ligga där med ett inplanerat schema som slaviskt ska följas. Tre dagar senare åker man hem med ett digert behandlingsprogram med injektioner, cortison m.m. som ska bli en del av nedtrappningen efter varje kur. 

Denna gång blev det precis som jag befarat - det kändes helt annorlunda att vara där inne, förmodligen bidrog det ju att min start i veckan blev lite annorlunda. (Läs gärna "Round 3" inlägget) Väl inlagd kom jag på mig själv med att bli totalt asocial och dra för de blå skynken som avskiljer mig från "de andra". I min kokong läser jag, jobbar med O och bara låter tiden gå med nedräkning till allt är klart. Jag pratar inte gärna med någon eller hänger i dagrummet. Nej - jag är en riktig ensamvarg. 

Denna gång upplever jag också att cellgifterna påverkat mer, inte på det mentala planet, nej - där är jag fortfarande stark och rustad. Men jag känner mig mer påverkad, lite illamående och har en envis Inkräktare som gör sig påmind hur illa den trivs nu när jag tagit in flyttstädningens hårda artilleri. I min värld så betyder det bara att behandlingen lyckas väl. Att det är därför det känns som att vi just nu är i närkamp, jag och Inkräktaren, Ungefär som att spraya med Radar i ett insektsbo - It Works.. Det surras ett tag i boet sedan faller de liksom bara ut och dör. 

Det var fler saker som kändes annorlunda denna gång. Det som slår mig är såklart hur många andra har det. Svårt sjuka män och kvinnor som ligger inne länge, ofta i väntan på en vårdplats för vistelser i kanske upp till månader och vad vet jag, år..

Många som hamnar här är obotligt sjuka vilket jag bestämt inte ska få påverka mig. När jag är i min bubbla så känns det som att jag är fången, men bara för ett litet tag. Jag kan veckla ut mina vingar och flyga därifrån till Friheten när behandlingen är över. På riktigt. 
Jag följer min strategi och låser ute omvärlden med fokus på min egen resa. Det viktigaste just nu är att bara följa den linje jag beslutat är min. 

Att bli sjuk mitt i Livet kan säkert bli ett fängelse om man låter det bli det. Det är nog ganska lätt att hamna mitt i en oerhörd kris där man tappar kontrollen över vart Livet är på väg. Att känna sig fångad av sjukdom och begränsningar. Vilket i och för sig inte är så konstigt.

För mig var det nog mer så att sökandet efter felet innan min diagnos kom - DET var fruktansvärt jobbigt. När jag nu vet vad jag har i min kropp är det mycket enklare att följa planen. Låter det konstigt? Varför jag valt detta tänk är för att det finns INGEN annan som är precis som jag. Det gör att jag självklart väljer det jag stenhårt tror är bästa sättet att bli frisk på för mig.  

DET är frihet på riktigt för mig - att njuta av att vakna varje morgon, träna, äta som jag gör och disciplinerat följa behandlingsplanen. En dag läggs till en annan och tiden är snart inne för första beskedet i hur det gått. Frihet för mig - är att känna tryggheten i att fatta mina beslut själv och känna mig helt tillfreds med det. Målmedvetet och planerat. 

Om det är någonting jag aldrig kommer ge avkall på när detta är över - så är det njutningen i att få tillbaka sin kropp & själ. Att alltid lyssna på den inre rösten i vad som är bra och viktigt. Att alltid leva i nuet fullt ut och inte fundera så länge på nästa steg. Att få tillbaka friheten i att inte behöva planera allt utifrån ett tillstånd utan bara utifrån det man vill berika sitt liv med. Just do it, liksom.. Som jag längtar.

En frisk människa har tusen önskningar - den sjuke har bara en.. Wish me luck.

Love / Cat