Ibland har man de där dagarna man vet att man kommer minnas länge. De där dagarna när tiden står still och när hela Kroppen bara är inställd på harmoni och balans.
En av mina absoluta favoritsysselsättningar är att odla egna grönsaker. Efter mitt första år som ingift i Paradiset skaffade jag mig ett växthus. Jag har ett närmast besatt förhållande till mina mikroskopiskt små frön som varje år ska ned i jorden. Efter mycket Kärlek och extrema mängder tålamod skördar jag sedan egenodlade gurkor, tomater och alla tänkbara sorters örter. Sallad, svarta rädisor och minimorötter bor också i Edens Lustgård i gott sällskap med en ny kinesisk kålsort.
I år har jag även utökat med paprikor, chili och jag odlar till och med opium i Paradiset.
Min man brukar säga att från juni kan vi eftersända posten till växthuset då jag hänger där alltsom oftast och bara finns till därinne i värmen. Han anser också att om all tid jag lägger ned på trädgården skulle värderas i pengar skulle jag kunna handla hela ICAs grönsaksdisk, dock älskar han smakerna och allt gott som växer där och ler överseende åt min passion.
Det finns absolut ingenting som är så avkopplande för hela Kroppen. Att ägna kärlek åt det som växer till ätbart och samtidigt blicka ut över vattnet ger min själ all tänkbar energi och uppladdning - inte bara för det som komma ska, utan alltid. Mitt Paradis på jorden.
I år kommer även mina planteringar av frukt och bär ge en gigantisk skörd och mitt mål är att familjen ska vara självförsörjande under åtminstone 4-5 månader per år.
Söndagen var en riktig feel-good dag. Efter att ha hängt med Prinsessan under lördagen då maken var på galej, vaknade jag tidigt och mådde oförskämt bra. Morgonpromenad, skön långfrukost följt av rastlöshetens idébehov som pockade på min uppmärksamhet gjorde att blicken vändes ut emot trädgården.
Rabarbern ståtade med långa klarröda stjälkar som skrek - DOOOO ME!!! Lyckan var total när jag skördade mängder och det knappt märktes i rabatten.
Då jag är en sann vän av funktionell, nyttig mat blev beslutet att tillreda en rabarberpaj utan socker samt göra rabarbermarmelad, lika osötad den med. Otroligt gott att ha på det nästintill kolhydratsfria bröd på sojamjöl och pumpafrön jag har en sjuk craving efter..
Och när jag ändå var igång blev det en stor dos med nässelpulver också.
Eftermiddagen ägnades i köket accompagnierat av ett gott glas organiskt rödvin och skapande av lyxig mat som gör Kroppen gott. Mitt mål har den senaste tiden varit att äta upp mig ett par kilo - det har gått sådär, men mycket god mat har det blivit.
Det är nu bara dagar kvar till nästa ingrepp. Jag är stark, laddad och fylld av kraft.
Jag äter som en häst, är hungrig precis hela tiden och ser att Kroppen fyller på sina reserver. Min Kropp och min Hjärna är bästisar igen - de VET att de måste hålla ihop för en gemensam strategi i den slutgiltiga striden mot Inkräktaren.
De sista dagarna innan min operation bor vi i Paradiset.
Sover, tränar och laddar. Med nässlor och rabarber.. Det känns bra - I am back on track...
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar