Jag har haft som en policy och röd tråd under hela sjukdomsförloppet, att inte fråga så mycket. Jag har istället hela tiden förlitat mig på min inre styrka och känsla.
Den där dagen - när vi besökte kliniken för att få min diagnos - så ville O gärna ställa den brännande frågan.
Hur illa är det - vad är prognosen?
Jag reagerade blixtsnabbt och svarade "det vill vi INTE veta". Det kan tyckas märkligt - men för mig var det solklart. Jag valde att förlita mig på den behandlingsplan som skulle presenteras och inte gräva i det faktum som inte kunde förändras.
Jag sa till O, att om han ville ha svar på den frågan, fick han ställa den utan att jag närvarade. Jag tror, eller rättare sagt, är ÖVERTYGAD om, att man måste lita till sin egen inre röst. För mig var det oerhört viktigt att utesluta alla andra vägar än att jag ska bli helt frisk.
Alla människor är unika - även i hur en sjukdom angriper och hur förloppet blir. För mig räckte det med att veta vad det var. Att förstå vem Inkräktaren är. Inte att fokusera på vad som KAN hända eller att värsta scenariot kan lura bakom hörnet.
Därför har och är, denna resa väldigt mycket fokuserad på glädje. Glädje, styrka, energi och KRAFT.
Alla mina tankar, mina beslut och handlingar har ett enda fokus och det är att ta vara på Livet varje dag. Att ta hand om mig - äta bra, träna, sova, kramas ofta och mycket och slösa på Kärlek till dem som är viktiga i Livet.
Det är där fjärilarna kommer in. Jag älskar fjärilar. Delikata, färgstarka och fascinerande.
Efter att ha vuxit till sig från larvstadiet, vilat i sin kokong för att sedan veckla ut sina magiskt vackra vingar och flyga iväg. Att flyga ut i frihet!
En av de få frågor jag ställt var hur mina operationer ska utföras - hur snitten ska läggas. Inte så mycket beroende på att jag får ärr efteråt, utan faktiskt mer för att jag veta hur min konvalescens kommer att bli. Den övre delen av magen är rätt tuff att operera. Det är dessa muskler man använder när man sätter sig upp, lägger sig ned och i stort sett använder i de flesta rörelser. Är man inställd på hur det kommer att se ut så kan man mentalt förbereda sig. Så fungerar jag. Alltid hitta en lösning och en väg förbi svårigheterna.
Någonstans där såg jag bilden framför mig - vackra fjärilar skulle pryda min kropp - inte för att täcka ärren utan mer för att symbolisera Friheten.
Skissen är redan klar - jag VET hur den ska se ut. Den är inte den första tatueringen jag gjort, men definitivt den med den starkaste symboliken.
Det coola i det hela är att O har en fjäril tatuerad på foten. Under sin judokarriär kallades han för Butterfly feet - hans fotarbete var snabbt och imponerande - som fjärilsvingar.
Den gjordes för säkert 40 år sedan och behöver en uppfräschning - så tanken är att när tiden är inne möter vi Friheten tillsammans med nya färgstarka vingar.
Att planera framtid genererar så mycket kraft. Kraft till att läka och se förbi alla hinder.
Idag är det 5 dagar kvar till min nästa operation. Ännu ett steg närmare Frihet.
Jag längtar....
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar