Det här är en film med ett bra slut. Då kan det vara så att vissa sekvenser gör åskådaren förtvivlad, ledsen, besviken och i andra, lycklig, euforisk och lämnar en feelgood känsla. Precis som livet självt.
I dag är dagen innan "Demolition Day". Dagen när målet är att döda. Döda de celler som bestämt sig för att ha ett gruppmöte just inne i min kropp och ställa till med problem. En cancercell är ju på sitt eget lilla sätt uppviglare, en revoltör. Jag försöker se dem som att de ändå representerar något i min kropp som tacksamt talat om att det inte stod rätt till. Och det har det ju inte gjort. Under mitt sjukdomsförlopp har jag ju försökt att ta reda på ALLT om just det jag har som diagnos och kommer förmodligen skriva ett och annat kapitel om det.
När jag sitter vid köksbordet och gör min planering och packar så krävs det en viss eftertanke. Vad ska jag ha med mig? Vad FÅR man ha? En del patienter på en cancermottagning kan ju vara extremt infektionskänsliga. Jag saknade information kring detta helt men packade till slut ned två sköna träningsoveraller, tjocka varma strumpor, och lite piff till ansiktet och en hårborste. I min stilla undran tänkte jag på om fler där upp tagit med sig brun-utan-sol för att äntligen ha tiden att pyssla om sig själv lite? Förmodligen inte..
Det som blivit otroligt viktigt för mig sedan detta blev en sanning är just det yttre. Aldrig förr har jag väl shoppat så fina kläder, nya väskor, necessärer och sett till att behandla mig själv och vara till min fördel 100%. Det kanske är en vanlig reaktion, jag vet inte. Men jag som gärna är bekväm av mig och så fort tillfälle ges, använder sköna träningskläder, blev det nästan en besatthet att ha snygga strumpor, snäva kjolar, kvinnliga blusar och högklackade skor.
På något sätt för att kompensera att min insida bitvis blivit rätt ovårdad. Jag tror den typen av psykologi skapar en känsla hos mig som bidrar till att jag ska bli frisk. Om jag känner mig vacker, sexig och fin när jag ser mig i spegeln så förstår kroppen att hans nya vänner som byggt bo därinne, ska kanske flytta någon annanstans.
I min packning som upptog 3/4 av väskan packade jag även sådant jag inte kan vara utan;
Min mixer, proteinpulver med detoxeffekt, mitt greenspulver, vetegräs, glutamin några kosttillskott med broccoliextrakt och enzymer som bidrar till maximal matsmältning. Syftet är att se till att kroppen mår en maximalt näringstät kost som gör kroppen basisk samt att ämnen som sulforafan, som finns i broccoli kan på sitt sätt påverka celldöd hos just cancerceller. I livet från den ljusa sidan är jag otroligt tacksam över min kunskap om just läkande kost.
Jag har kommit över ett par spännande böcker kring alternativa behandlingsmetoder kring cancer och kommer såklart läsa dem under min behandling. En svindlande tanke var att innan jag påbörjade min cellgiftsbehandlingar på sjukhuset, kanske göra ett försök att krympa tumören med andra alternativ, med då cellerna förökat sig galet fort och tumören är så aggressiv fanns inte tiden. Jag gör ju inte detta bara för mig.. Jag har ju en älskad, underbar familj att ta hänsyn till så nu köööööör vi.
Jag kommer att sova gott i natt, tror jag. Det enda molnet just nu är hur det kommer kännas när cellgifterna ska ta över min kropp. När första droppen går in? O kommer att sitta vid min sida hela tiden, vilket ju är helt fantastiskt.
I morgon är det dags.
Det mantra jag har i mitt huvud är;
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar