THE PLEASURE OF DISAGREEMENT..

Så kom den då.. Dagen. Dagen då vi blev osams och hade en riktig diskussion. Om vad? Det spelar egentligen ingen roll, kontentan av det blev en reflektion för oss båda om vad som är viktigt. Det som är av vikt för oss båda är inte att vara överens i allt. Det måste finnas en dynamik i att två blir.. två i en enighet, men med den egna vilja i behåll. Med det sagt, inte med envishet, utan med den där positiva dynamiken som leder till att vi båda lär oss något nytt om varann. Vi lämnade en tillställning på varsitt håll - för att sedan mötas i köket för en diskussion, fortfarande med svarta ögon och intensiv vilja till att stå för sin egen åsikt. 

Det är första gången vi somnat utan att vara sams. Förmodligen sista också. Mötet i morse var som att vrida på en kran av känslor och insikter och samtalet mynnade ut i än mer Kärlek. MEN även en intensiv förståelse för varandras upplevelse av situation från dagen innan.

Det som utlöste situationen var inte en händelse mellan oss. Det som hände var bara på grund av andra människors brist på respekt gentemot oss båda och andra. Nästa gång jag står inför något liknande kommer jag nog hantera det annorlunda. Och tro mig, det kommer O också. Njutningen och försoningen efter en energiurladdning är magisk. Det bästa med hela situationen var jag för första gången även "grälade" som en vuxen kvinna. Med en motkombatant som är en vuxen man. Då ser man varann rakt in i ögonen, utan att vika undan med blicken, står stark i det man tycker, men med ödmjukheten i att lyssna på sin partner. Det var en galet häftig upplevelse, även om det aldrig är särskilt trevligt att vara oeniga. 

The pleasure of disagreement... 

Love / Cat