Jag kände honom inte... Men flera i min närhet gjorde det. Det spelar ingen roll egentligen, smärtan och sorgen finns ändå där - och en enorm kärleksfull tanke till dem som blev kvar.
En man, en ung man. Firar sin 40-års dag på ett sätt som för honom gjorde dagen speciell. En väntande skara, där familj och vänner förberedde hans firande. Han kom aldrig fram. Hans väg i Livet slutade där. Mitt i allt, när det var bäst. När han var som mest lycklig och var som mest älskad.
Så orättvist, så svårt att ta till sig att en människa inte längre finns. Vad man lämnar efter sig. Av saknad och förtvivlan. Jag tänker såklart på min egen familj, och önskar att alla tog till vara på varann - varje dag - som om den vore den sista.
Vi har precis haft en sådan helg. Bara varit nära och tagit hand om varann. Njutit av att vi har det så bra. Oavsett om man har någon eller lever själv är Livet en fantastisk gåva där vänner, ögonblick och stunder borde levas och njutas av i nuet. Du vet aldrig när det är din tur att drabbas.
Glöm inte bort det - Carpe Diem.
Änglarna gråter idag.... har du märkt det?
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar