TIC TAC..

Jag skulle ljuga om jag sa att den här livsstilen är en dans på rosor. Jag ljuger också om jag skulle påstå att jag följt den 100% slaviskt, mer kring 97% är en realistisk siffra. De tre procenten består i att jag inte dricker mina 10 glas juice varje dag, ibland "bara" 3 och att en brödskiva med gluten åker in.. Men värre än så slarvar jag aldrig. 
Det är förmodligen det tuffaste jag gjort och tar mig i runda tal ett par timmar om dagen bara i förberedelser och planering av juicer, blandningar av mina olika gröna pulver och annat märkligt jag beslutat ska hantera situationen i min kropp. 

Är det värt det? Hell yes!

Så... nu undrar ju du hur min status är? När jag skrev senast så stod jag inför faktum att få beskedet hur det står till där inne i kroppen. Vid den senaste undersökningen i september fastslog min guru att jag nog minsann hade fått en metastas i lungan. Nej, sa jag. Det är en förtätning som funnits där och synts på bilderna länge. Nej, sa gurun. Detta ÄR en lungmetastas... Redan där borde jag anat oråd.. Beslutet blev att jag skulle genomgå två olika röntgenvarianter - en för att dubbelkolla lungorna och en MR för att djupdyka i leverns skrymslen och vrår. Min lever är ingen lek att analysera. Efter sex tuffa ingrepp är den ärrad och lite medtagen, men fungerar till 100%, vilket bara det är ett litet mirakel. 

Så. Sagt och gjort. Röntgen och blodprov betades av i en rasande takt och ett telefonmöte upprättades för att reda ut begreppen med min status. Med tanke på att alla jul- och nyårshelger var i antågande tog det en jäkla tid rent ut sagt. Men så kom det där samtalet en dag i Januari. Vi var förberedda, jag och O. Sittandes i soffan med högtalartelefonen på betade vi av en sak i taget. 

1) Skuggan i lungan var ingen metastas. Det var en förtätning. Själv var jag inte förvånad men min guru uttryckte en viss förvåning..
2) En av metastaserna är nu 8 mm och en annan visar ett mått på 20 mm. 
3) Mina blodprover är stadigt stabila. Bortsett från de vita blodkropparna. De har nu ytterligare ökat med nästan 100%. Mitt immunförsvar svarar oerhört bra på "vad-det-nu-än-är-jag-har-gjort". 

Svar 1 och 3 gjorde att lyckobubblet gjorde sig påmint i magen och stärkte munnen till att ta tag i fråga 2. What about the others? 

Vad då? sa Gurun.. Vad har hänt med de andra 4, sa jag. Gurun bläddrade på skärmen och tittade i bilderna och sa - jag har bara ett utlåtande om dessa två.. 
Då får du bakläxa, sa jag. Jag tycker tolkningen av röntgen är väldigt luddig. Förra gången fick jag ju ett tydligt besked om hur många de var och en exakt storlek. Jag vill ha en second opinion av samma läkare som analyserade de tidigare bilderna. (I september hade de sex blivit 5...)

Jag ska inte sticka under stol med att Gurun fick en lätt frustrerad ton och medgav att jag nog hade rätt. Så vips, hade vi en ny väntan framför oss. De utlovade dagarna blev till dryga två veckor. Nytt telefonmöte bokat till onsdagen 6 februari. 

Det var någonstans här min älskade O satte ner foten. Neeeej, sa han. Nu vill jag att vi åker dit. Jag vill ha besked face to face och ha en tydlig plan. 

Och så blev det såklart. I onsdags satt vi där med Gurun och inväntade BESKEDET. 
Man ska ju ha klart för sig hur det är att leva med cancer. Dessutom med en cancer som återkommit gång efter gång och är en riktigt envis jäkel. För varje gång man sitter där. Face to face... finns risken att de fäller domen där vården inte kan göra mer. 

Gurun började med att visa oss den utskrivna tolkningen. Och där står det. Svart på vitt. Det finns endast två metastaser som går att lokalisera. TVÅ liksom?? 
I Juli hade jag sex stycken och i samma veva avsade jag mig flera behandlingar med cellgifter. Så vad hände med de andra fyra? 

På den direkta frågan till min Guru om kroppens numera trivsamt fungerade immunförsvar, har kapacitet att ta hand om cancerceller, mumlade hon lite tyst att jaaaa, joooo rent teoretiskt är det ju så. Men det hon la mer fokus på var att hela min situation är smått underlig. Inte bara att jag nu levt 5 1/2 år efter diagnos som ju är smått fantastiskt. 
Under hela hennes karriär har hon inte mött en enda patient som inte utvecklat metastaser i lungorna. Hon och hennes röntgenplåtstolkande kompisar kliar sig i huvudet rätt ordentligt. Och jag - jag bara satt och stirrade på henne för att bestämma mig om det var ett BRA svar eller ett mindre bra. 
Jag har ju en metastas som vuxit till ca 2 cm. En annan som är oförändrad. Men de övriga fyra är ju bara borta?? 

Idag är det fredag och jag suger fortfarande på den här karamellen. Mer taggad än någonsin att fortsätta med det jag gör och peta i mig alla konstigheter. Fortfarande noll alkohol sånär som en smutt vin här och där, men aldrig ens ett halvt glas. 
Jag har nu övergått till glutenfritt och laktosfritt bröd bakat på havregrynsgröt. Sjukt gott och fullt av betaglukaner. 
Utöver det åker det in C-vitaminer i mängder ihop med Curcumin, Chaparall, Kollodialt silver och en miljon andra saker där färskpressade juicer utgör basen i min extrema vegankost. And I am loving it!!! 

Och metastasjäklarna? De ska prickskjutas med strålning. Remiss skickad och vidare instruktioner inväntas. Så i väntan på det provar jag min nya plan i mitt egenvårdsprogram - frekvensterapi. Att med lokala och systemiska ljudvågor behandla och avgifta kroppen. Hur det går berättar jag mer om nästa gång. 

Stay tuned...

Love /Cat