The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

måndag 2 januari 2017

NEW YEAR - NEW LIFE?



Jag är egentligen inte speciellt förtjust i det där med att fira nyår. Jag tycker man ska fira något varje dag. Det finns ALLTID en anledning. 

Precis på samma sätt som jag inte gillar det där med nyårslöften. Är det något man önskar ändra på - lägga till eller dra ifrån i sitt liv - då är det väl bara att göra det. Direkt. Där och då. Vem fasen orkar vänta till den 31 december? Det är ungefär lika smart som att börja banta/sluta röka/ändra en vana på måndagar. Varför är det så vanligt? 

Äh - jag börjar ett nytt liv på måndag - så då kan jag typ äta obegränsat, trycka i mig lite godis, röka några extra cigg etc, tills det där "nya livet" börjar. Eller? 

Själv är jag jäkligt tacksam över det liv jag har. Jag har kämpat rätt hårt i många år för att få det sådär som jag vill ha det. Så då känns det ju jättemärkligt att bara byta bort all erfarenhet, alla beslut - bra som dåliga - till ett NYTT liv? Jag vill inte ha ett nytt liv - jag vill ha exakt det liv jag har. Bara lite finslipat på kanterna, tack. 

Allt handlar ju om disciplin och beslutsamhet. Det där med att bryta gamla vanor är svårt. Precis som det är att bryta gamla vänskapsband eller helt plötsligt addera en massa saker eller tvärtom - reducera beteenden - handlar ju i stor utsträckning om vår identitet. 

Vi är alla vårt varumärke där vi har massor med saker inkluderade i "The package". 

Vem är vi egentligen UTAN de där sakerna vi har runt omkring oss? Det är givetvis en existensiell fråga, men oerhört viktig och intressant. Att prioritera att lägga fokus på insidan.

Om jag ska lova mig själv någonting så är det definitivt att fortsätta på den bana jag påbörjade i september 2014. Och det är att vara sann mot mig själv. Att rensa och städa. Skala bort det jag anser vara onödigt att lägga energi på. Att ägna mycket mer kärlek och tid åt MIG och det som gör mig lycklig. För det är ju som så - att det enda du kan förändra och påverka, är ju dig själv. Dina beteenden och reaktioner. Och är man lycklig, harmonisk och trygg så blir det den energi du möter omvärlden med. 

Så några punkter jag funderat mycket på som kommer ligga till grund för framtiden är bl a: 
- Meditera mer (att hitta lugnet. På riktigt) 
- Rensa i kretsen om det behövs. (Det brukar bli en självsanering så det kräver inte speciellt mycket - jo - att acceptera att om man går sin egen väg, anser många att man är lite "egen" Då får det vara så.) 
- Ägna mig ännu mer åt de två saker jag verkligen brinner för. Fotografering och kost & näring. Jag har inte bestämt mig för exakt hur det ska kombineras/manifesteras i framtiden - men jag är övertygad om att när tiden är inne så kommer det att visa sig. Just nu har jag inte riktigt tiden - men även det är enligt plan. 

Jo - jag hade faktiskt ett nyårslöfte inför 2017. Det var att fira med goda vänner och att ha min vackra, röda paljettklänning på mig. OCH att kunna stå rakryggad i den. 

Känslan är obeskrivlig när man efter nästan två veckors sjukhusvistelse och rehab, får hänga med underbara vänner, klä upp sig och stråla lite ikapp med fyrverkerierna och äta god mat vid vackert dukat bord.

Nej, jag åt inte speciellt mycket. Jag har svårt att äta större mängder utan att det stramar i såret, men jag drack mitt halva glas champagne. LJUVLIGT gott. 

Jag tror aldrig jag har planerat så galet nogsamt för ett enda litet glas bubbel - i 3 dagar drog jag ned på medicinerna, helt sjukt egentligen men SÅ värt det! 

Och TACK till Anneli, Richard och Aston OCH inte minst till min fantastiska O och älskade prinsessan Molly. Jag lyfte inte ett finger - all mat, all dukning och den lyxiga champageloungen på bryggan - fixades av er. Jag är verkligen välsignad med vänner som går utanpå det vanliga. Och min man. Alltså. Min MAN! Vad hade jag gjort utan honom? Han fixar med ALLT. Från morgon till kväll - och finns vid min sida i vått och torrt. 


Så Gott Nytt År till er alla underbara människor. Glöm inte att njuta av dagen, den kommer aldrig igen! 


Love /Cat


1 kommentar:

Unknown sa...

Hej härliga människa!
God fortsättning på dig också. Japp jag igen...
Och jag skriver direkt från hjärtat som alltid när jag läser din blogg. Vad härligt att du kunde njuta av nyårsafton med goda vänner och din fantastiska man. Att vara anhörig är inte alltid lätt. Det är lätt att glömma bort. Att stå vid sidan om och vilja göra så mycket fast inte kunna...en vilja att ta bort det onda...
(har varit där själv). Men ni verkar vara ett starkt team som får varandra att växa!
Bamsekram Ritza

Bloggarkiv