Hur svårt ska det vara?
Känns som det är dags att skriva nya kapitel snart och hitta de positiva sidorna i följetongen.
Min vana trogen blev det återigen en iskall klump i magen som blev pricken över i:et även denna gång.
Välplanerat, inritat i sten (trodde jag) med en fantastisk belöning som väntade efter vända nr 6 i ordningen för kemisk krigsföring av Kroppen.
Planet skulle ju lyfta oavsett om vi var med eller inte - det budskapet var rätt tydligt när vi satte riktlinjerna inför både behandling och den väntande pausresan.
Gick det som vi ville? Självklart inte. Jag som är en GRYMT positiv person. Att visualisera är ju min grej. Det jag lärt mig återigen av dessa turer är att ALDRIG ha affirmationen om det man INTE önskar. Väl anländ till Radiumhemmet möttes jag av beskedet att min medicin inte fanns.. Ehhh.. ?? Men att jag var välkommen dagen efter för ett nytt försök. HUR svårt ska det vara? Jag väljer att stanna där i min beskrivning av denna omgång.
Du som läser - jag vet att du fattar utgången av dagen. Hem. Frustrerad. Arg. Pep-talk med mig själv, för att ta nya tag och invänta morgondagen och HOPPAS att det skulle funka med tanke på min resplan.
Den goda nyheten är att jag firade det absolut i särklass lugnaste nyår någonsin.
Hemma. I soffan. Ätandes hummer med maken och avsiktligt SKITA i det fyrverkeri över Norr Mälarstrand som annars glittrar in det nya året.
Jag glittrande istället själv - med ett glamoröst 2015 i sikte.
Givetvis iförd paljettklänning och högklackat. NÅN måtta får det ju vara på lugnet.
Love / Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar