O har med väldigt bestämd ton, sagt att man inte ska lägga upp sin jag-är-på-arlanda-och-försvinner-långt-bort-på-obestämd-tid status på sociala medier.
Jag kan förstå det, då vi haft en inbrottsraid hos grannar med omnejd under en tid. Så därav min tystnad under ett par veckor.
Otrevligt det där - att utnyttja människors välvilja i att sprida glädje med bilder från när och fjärran där man suktas av sol, värme och lata dagar på vita sandstränder. För att inte tala om all exotisk shopping.
Jag är GRYM på det där. Det där med att maxa dagarna i varma länder. Njuta fullt ut av ALLT utom just bad då jag är en badkruka av rang. Alltså - hade det funnits en olympisk gren i badkrukning hade jag vunnit. LÄTT! Och inte har det blivit bättre efter min gigantoperation där nervändarna envisas med att leka kurragömma med känseln. Allt ifrån ingen alls till en djävulskt lurig en, där minsta beröring eller temperaturskillnad skapar kaos.
Efter det galet efterlängtade beskedet, såg vi på varann, jag och O.. (Du vet - den där dagen efter mitt totala vredesutbrott). Då kändes det rätt bra att boka en magisk resa till Thailand för att komma över mordhoten och alla andra grodor som envisats med att hoppa ur min mun. Att bara kasta sig över en orgie i flighter, hotell och en PLAN! Hallå liksom. En PLAN där man får äga sin tid.
Jag tror det var det som gjorde att vägskälet var så tufft denna gång. Urladdningen efter våra två gigantevent. Urladdningen efter att äntligen kunna DRA. Åka. Resa.
Att få utlopp för min längtan. Att slippa vara hållen på halster och vara tvungen att mentalt ladda för "worst-case". Att behöva tänka att OM jag inte drar på semester så är alternativet att vara bänkad på Spa Radiumhemmet igen. Med gigantnålar i Kroppen och en Never-ending anspänning där KRIGstillstånd råder.
Vi hamnade på Surin Beach. På Twin Palms Hotel. Där man vid incheckning fick iskall rosa champagne och därefter välja blommor till rummet (jasmin), favoritdoft i aromalyktor (citrongräs) och kuddkvalitet (tempur). Där man, inramad av asiatisk design fann total ro. Harmoni. Lugn.
Givetvis i en galen kombination med coola beachclubs, iskalla daquiris och magiska middagar i en solnedgång jag aldrig sett maken till.
Nyfikna som vi är drog vi på utflykter till stränder där det bara var vi, beställde knäppa maträtter vi aldrig slutade skratta åt när de väl kom in och knöt nya bekantskaper som jag fortfarande tror var ryska maffian på flykt och det där härliga paret som hade rejäl swingers-wanna-be attityd - skapade minnen för alltid.
Och ja - vi drog in till Phuket. Eller rättare sagt Paton. Bangla Road. Och hängde en sjukt roligt kväll på bargatorna. No comments till det. Typ.
De sista dagarna spenderades i mitt älskade Bangkok. De som säger att New York aldrig sover. Well.. det gör fasen inte Bangkok heller. Vi - eller rättare sagt jag - trotsade alla trötthetssymptom och njöt av långa promenader överallt. Sista dagen valde O att ta det lugnt vid hotellpoolen och släppte mig lös. Själv. Så - givetvis var jag på gränsen till övervikt efter ett i mitt tycke, rätt sansad shopping. Notera att det var första gången vi var här tillsammans jag och O. Tror jag denna gång kom hem med 12 par skor (varav 4 par i kartong), 10 klänningar, 8 schalar, 4 väskor, 1 ny peruk (!) och en miljon smycken. Och minst hälften av mina "fynd" packades i HANS väska.
Det kallas rutin..
Enda molnet på min himmel var att min kära mage aldrig hann komma ikapp tidsomställningen. Jag hade en HEL del att stå i dessa dagar. Suck. Upp till 15 vändor per dag - en inte helt enkel uppgift. Och när man dessutom ÄLSKAR chilli..
Fast - vem bryr sig. Vad är alternativet liksom....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar